Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har besökt Östermoskogen.
Östermoskogen
Östermoskogen, en natur- och kulturkrönika i 19 bilder från ett naturreservat nästan mitt i Vaggeryd utmed den slingrande och vackra floden Lagan.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, i början av augusti anno 2016 medan det fortfarande var sommar. Bilderna är som vanligt klickbara.
Strax innan jag via cykelvägen till naturreservatet Östermoskogen nådde Vaggeryds södra delar kom denna stora och vackra larv krypande mitt på asfalten.
Larven ingår i familjen träfjärilar, på latin ”Cossidae”, som har en världsvid utbredning och omfattar cirka 1 000 arter, varav fyra finns hos oss i Sverige.
De är medelstora till stora och som fullbildade fjärilar har de svenska arterna ett vingspann på mellan 32–88 millimeter och är kraftigt byggda samt saknar sugsnabel.
De är nattaktiva men dåliga flygare och dess larver lever i växtstjälkar eller i stammar av lövträd, bland annat fruktträd, där de ibland kan vara skadegörare.
Bildens larv är en större träfjäril, ibland kallad trädödare, ”Cossus cossus”, där larven livnär sig av trä och föredrar släktet viden men hittas också på asp, björk och några arter fruktträd.
Artens utbredningsområde sträcker sig över Europa, norra Afrika och de tempererade delar av Asien.
Honan lägger sina ägg under trädens bark och där lever larverna upp till fyra år och på hösten påträffas ofta den stora larven som är på jakt efter en lämplig plats att övervintra och genomföra puppstadiet.
Larverna har förmågan att ge ett kraftigt nyp och kan även avge illaluktande ämnen att försvara sig med och den fullbildade fjärilen är aktiv från maj till augusti och äter ingen föda alls.
Floden Lagan utgör norr om Vaggeryd en mycket speciell och vacker naturupplevelse och det är mycket bra att området sedan ett antal år tillbaka är skyddat som ett naturreservat.
Östermoskogens naturreservat ligger inom promenadavstånd från Vaggeryds centrum och är ett populärt friluftsområde som besöks för promenader, svamp- och bärplockning.
Syftet med naturreservatet är att bevara en talldominerad barrnaturskog och de arter som är knutna till naturskogsartad barrblandskog samt bevara och tydliggöra historiska kulturlämningar i området.
Det ska också ge möjlighet till naturupplevelse och naturstudier, inom ramen för bevarandet av naturvärdena.
Naturreservatet ligger i direkt anslutning till Vaggeryds tätort och sträcker sig norrut utmed Lagan och den största delen av området består av barrblandskog med mycket lingon- och blåbärsris.
Skogen består av gammal barrskog med många olika arter knutna dit och det finns gott om olika känsliga lavar och vedsvampar, till exempel talltagel, ”Bryoria fremontii”, garnlav, ”Alectoria sarmentosa”, och tallticka, ”Phellinus pini”, men man kan även hitta ett stort antal sällsynta och hotade insekter i de gamla och grova tallarna.
Flera kulturlämningar såsom husgrunder, soldattorp och en hålväg, som är den gamla kyrkvägen till Byarum, finns också inom området som är 31,8 hektar i storlek.
Här utmed flodstranden ligger den gamla dynamitkällaren där järnhandeln i Vaggeryd fordom förvarade sina sprängmedel.
Här kan man övernatta, äta, reflektera och lyssna på nattens olika ljud såsom ugglor, nattskärror och andra nattaktiva arter beroende på vilken årstid man väljer att tillbringa i bivack.
Att vi lever i ett informationssamhälle råder det inget tvivel om, och även här ute i naturen kan man läsa och lära via det tryckta ordet.
Kanske är modellen Smålandsgärdsgård som är en typ av långgärdsgård som är vanlig i södra Sverige, främst Småland och södra delarna av Östergötland.
Det är i så fall en tätbyggd variant med slanor av gran och störar av ene eller gran och störarna är här traditionellt sett kortare än på övriga typer av gärdsgårdar.
Genom Östermoskogen går Munkaleden och på dessa informationsskyltar kan man bland annat läsa och lära om Tolvabron eller Tolfens bro, kanske hette han som fick ge sitt namn åt bron Johannes Jonasson-Tolf och var backstugusittare här år 1839 i det gamla övergivna soldattorpet nummer 58 Moen.
Munkaleden är uppmärkt med blå färg och pilar med abbotsigill vid alla vägskäl och utmed leden finns också, som här, informationstavlor med uppgifter om naturen och historiska platser.
Det finns också särskilda meditationstavlor vid platser där man kan finna vila och ro.
Munkaleden går genom alla typer av småländsk natur, tallskog, mörk granskog, odlad mark, genom vackra ängar och hagar samt över mossmark, tänk på och respektera allemansrätten.
Den lilla skylten säger, ”Backstugan Moen, Vaggeryd, 1839-1918, S.B Johanna Johannesdotter”.
Det är mäktiga furu som utgör delar av Östermoskogen och här visar en skylt vägen till soldattorpet allt medan gärdsmygen sjunger i bakgrunden.
Det är lite av en tidskapsel att vandra genom naturreservatet, 1800-talet slår emot en på ett mycket tydligt och mäktigt sätt, att inte reflektera är i princip omöjligt.
Tegelkremla, ”Russula decolorans”, är en god och vanligt förekommande matsvamp som karaktäriseras av sin tegelröda hattfärg och det grånande köttet.
Större hackspett, ”Dendrocopos major”, vars latinska namn betyder, ”större trädhuggare”, är vår vanligaste hackspett.
Större hackspetten är inte specialiserad på någon viss sorts föda och under sommarhalvåret söker den mest efter insekter och andra smådjur i trädstammar och under vintern lever den framför allt av frön som den hackar ur barrträdens kottar.
Det är för detta ändamål som den använder de ”hackspettsmedjor” som man ofta träffar på i skogen och som man ser på min bild.
Någon meter högre upp i den gamla silvertallen sitter en nötväcka som även den bearbetar en kotte.
På latin heter arten ”Sitta europaea”, vilket faktiskt betyder, ”europeisk hackspett”, och den lever på insekter, larver, puppor, spindlar och under hösten och vintern gärna frön av kottar.
Den lilla skylten säger, Soldattorpet Moen, Vaggeryd, 1691-1837, S. B. d.v.s. siste boende, Gustav Johannesson Wackt.
Här hittar man ytterligare en plats för rast och vila, reflektion och kontemplation, naturskönt alldeles invid floden Lagan.
Kontemplation kommer av latinets ”contemplatio” och är en latinsk översättning av grekiskans ”theoria” som betyder, ”tittar på”, ”är medveten om” eller ”utsatt för betraktande”.
Det är en grundläggande term inom filosofi och teologi, som har lång historia och kontemplation var betydelsefulla begrepp ibland annat Platons och filosofier.
I kristen tradition har det fått en något snävare betydelse, vanligen en inre, utdragen och ordlös bön, varvid man tömmer medvetandet för att stilla betrakta det gudomliga.
I östlig kristendom är kontemplation bokstavligen ett medel för att se Gud, få en vision av Gud eller uppleva enighet med Gud.
I flodens mörka vatten finns en rik biologisk mångfald där bland annat signalkräftan funnit sig väl tillrätta.
Bildens signalkräftor, ”Pacifastacus leniusculus”, är en art i ordningen tiofotade kräftdjur där kroppen är oftast tydligt brun.
Huvudet, ryggskölden och klorna är släta, och saknar vårtor och taggiga utskott utan har insänkta porer.
Klorna är breda och ofta ljusa på undersidan och vid det rörliga fingrets bas finns oftast en tydlig vit vårta, oftast omgiven av en stor vit-turkos fläck, signalen.
Signalkräftan saknar taggar i fåran längs gränsen mellan huvudet och ryggskölden.
Signalkräfta lever i sjöar, dammar och vattendrag på steniga bottnar eller i branta strandbrinkar där den kan gräva djupa bohålor.
Den är nattaktiv och äter bland annat insektslarver, musslor, snäckor, fiskrom och skott av vattenväxter.
En signalkräfta kan bli mellan 5-18 år gammal och hanarna blir könsmogna vid 2–5 år och honor vid 2–6 år.
Parningen sker under hösten och honan bär de befruktade äggen under stjärten till nästa sommar och vid kläckningen liknar ungen en liten fullvuxen individ.
Signalkräfta kommer från Nordamerika och introducerades i Sverige som ersättning för den av kräftpest drabbade arten flodkräfta, ”Astacus astacus”, i större skala från slutet av 1960-talet.
Både signalkräfta och flodkräfta infekteras med kräftpest, men signalkräftan har större motståndskraft och dör oftast inte, men är kronisk smittbärare av kräftpesten.
Sedan år 1994 finns hårda restriktioner för hantering av signalkräfta och det är förbjudet att sätta ut eller flytta några kräftor utan tillstånd från länsstyrelsen.
Sådana tillstånd ges i dag för flodkräfta och för signalkräfta ges eventuellt tillstånd i vatten där arten redan är lagligt etablerad.
Signalkräfta finns i dag främst i sydöstra Sverige och i Hjälmaren och Vättern bedrivs yrkesmässigt kräftfiske efter signalkräfta.
Genom illegala utsättningar finns arten även i andra delar av Sverige men i norra Sverige är klimatet för kallt och sommaren för kort för att signalkräftan ska kunna reproducera sig.
Sedan 2000-talet har fisket efter signalkräfta kollapsat i många vatten i landet och orsakerna till kollapserna är inte helt kända, men akut kräftpest som hindrar signalkräftans reproduktion tycks vara en av de direkta orsakerna till nedgångarna.
Den lilla skylten säger, B. S. d.v.s. Backstugan, Broen, Vaggeryd, 1863-1908, S. B. d.v.s. siste boende, Kristina Isaksdotter.