Vägvakten är död – länge leve vägvakten!

En ny har tagit över. På exakt samma plats. Samma uppdrag. Samma temperament.
Jag satt där i bilen och trodde var en helt vanlig stillsam stund på landsvägen. 

Då kliver han fram.
Inte flyger in i scenen – nej nej. Han marscherar ut som om han precis fått fast anställning som vägvakt.

Stannar mitt framför bilen. Stirrar.
Och där visste jag:
“Jaha. Praktikanten har börjat.”

Det började lugnt. Lite uppvisning. Lite kroppsspråk.
Men ganska snabbt eskalerade det till full tjänsteutövning:

• Trafikkontroll

• Hotfulla gurgelljud

• Inspektion av däcken (med näbb)

Jag satt kvar. Igen.
Man kan ju bara anta att den gamla tjädern har gått i pension och lämnat över till nästa generation med orden:
“Du vet vad du ska göra. Låt ingen Toyota passera utan kamp”.

Efter några minuter av intensiv myndighetsutövning ansåg vägvakten att jag var tillräckligt avskräckta, och patrullen avslutades.

Så… om ni kör förbi på vägen ut mot Bondstorp så gäller:
Sänk farten. Visa respekt.
Det är inte en väg längre.
Det är ett revir.