Låt oss vara medmänniskor!

Det sägs att mänskligt beteende går i cykler, och ett ofog som jag gärna vill se på nedgång är nonchalansen. Jag är absolut ingen snobb, snarare tvärtom. Jag kommer från en arbetarfamilj med arbetare i släkten så långt bak i tiden jag kunnat släktforska. Men jag har sett något en längre tid som jag inte kan bortse ifrån. Nonchalansen som breder ut sig i samhället och likgiltigheten inför andra. En avtrubbning utan dess like, sannolikt en kombination av stress och att vi lever genom våra telefoner. 

Det saknas ännu forskning på de långsiktiga konsekvenserna av ett frekvent smartphoneanvändande, men man har hittills kunnat se att vi blir mer avtrubbade. Hjärnan kan inte skilja på verklighet och fiktion. Allra helst inte när vi med ljud och bild dagligen matas med missöden, våld, sex och mord från hela världen. Vi kan inte ose det vi sett, och bilderna lagras i hjärnan. Allt det vi konsumerar är stressande för kropp och själ, och det i kombination med vardagens måsten gör att vi lever i ett konstant överlevnadsläge. Bara de mest primitiva delarna av vår hjärna får spelrum i våra liv, och det gör oss rent ut sagt till riktigt osköna människor. 

Många pratar med bekanta och främlingar på ett väldigt likgiltigt sätt. Artighetsfraser är i princip obefintliga, och vi orkar inte ta in eller bjuda in andra i vår närhet om vi inte kan se den omedelbara vinsten i det. Kostnad/nytta kalkylering för den överhettade hjärnan. Jag samtalade på bussen in till Jönköping med en för mig okänd kvinna nyligen, medan alla runtomkring oss satt försjunkna i sina telefoner. Det var ett fint samtal – oputsat, ostrukturerat och mänskligt. 

Jag har själv en väg att gå mot den jag vill vara, både som medmänniska och i min relation till den där förbannade telefonen. Men att våga tänka efter, känna efter och framförallt lyfta blicken – ger perspektiv på att det finns en omvärld. Full av spännande möten med mänskliga interaktioner som kan ge både värme, skratt och känslan av samhörighet. Allt det där mänskliga som inte ryms av en AI-genererad text eller ett barn som uppmanas le för att se lyckligt ut på Instagram. 

Lovis Tjärnberg