Till minne av en fotbollens hedersman

Inför julen 2025 kom det ingen julkortshälsning från Eivor och Göran i Vrigstad. Jag blev lite brydd och började ana oråd eftersom Göran plikttroget skickat julhälsningar sedan vi första gången möttes i samband med WIK-bokens utgivning 2020.
I slutet på mars kom beskedet att hedersmannen Göran hade lämnat oss, den sista länken i Waggeryds IK;s landslagstrojka från 1956 och den ende av de tre som har sin plats i den svenska fotbollshistorien.

På 80 otroliga dagar bar kometkarriären honom från från de pittoreska små arenorna på småländska höglandet till svenska A-landslaget och nationalarenan Råsunda.

Våren 1956 beslöt Vrigstads IF om en time out för seniorverksamheten. Dåvarande andradivisionslaget Waggeryds IK hade goda kontakter i Vrigstad vilket ledde till ett klubbyte för Göran Lindblad.

Med sig till klubbytet drog Göran fördel av sin gedigna idrottsbakgrund som gav honom spänst, tajming och löpstyrka.

Friidrotten var vid sidan av fotbollen ett stort intresse. Seriematcherna i fri idrott på idylliska idrottsplatser runt om på det småländska höglandet mindes han med stor värme, liksom mästerskap, som Landsbygdsmästerskapen. Bland annat tävlade han i friidrott på sin blivande hemmaarena Vaggeryds Idrottsplats.
På 100 meter klockades Göran för 11,5, han hoppade 185 ( i kalifornisk rullstil) i höjd och 6,11 i längd. Allt som resultat av ren och oförfalskad idrottslig talang och glädje. Märk väl på primitiva banor och utan stöd av kompetenta tränare.

Göran gjorde sensation från första stund. I tävlingsdebuten för WIK, en DM-match mot division III-laget IFK Värnamo. Göran sköt tre mål på Finnvedsvallen när gästerna vann med 7–0.

I kvartsfinalen väntade Östers IF. Stig Svensson och hans mannar höll till i trean och hade bevisligen en del att lära: 10–0 slutade matchen och Göran Lindblad gjorde ytterligare tre mål.
Det var siffror som triggade intresset. Publiken verkade inte kunna få nog, trots att seriespelet ännu inte hade inletts.

När WIK åkte till Jönköping för semifinal i DM kom över 2 000 till Stadsparksvallen - returen i Vaggeryd som Göran Lindblad avgjorde med två mål drog över 3 000 personer!
Seriespelet i division II Västra Götaland inleddes för Göran och WIK den 4 augusti 1956 med bortamatch mot Trollhättan. Med Gunnar Gren tillbaka i svensk fotboll i Örgryte lovande västra Götalandstvåan just den här säsongen 1956–57 att bli något alldeles extra, en verklig "Supertvåa”. Publiksiffrorna skulle än i dag göra en majoritet av vår tids allsvenska lag gröna av avund!
Det förklarar delvis varför Göran Lindblads framgångar fick så enormt stort genomslag.

På Edsborg Trollhättan såg 3 044 åskådare WIK vinna seriepremiären med 4–0. Göran Lindblad blev tvåmålskytt och publikfavorit. JP:s sportchef Bertil Möllerström fanns på plats och blev helt begeistrad.
"Waggeryds IK har sannerligen gjort ett fynd  när Göran Lindblad värvades. Grabben går fram med stormsteg och sköt två mycket vackra mål, det andra och Waggeryds sista efter en jättesnygg raid”.

Men Trollhättan var en sak; dög han mot de allra bästa? Svaret kom när Elsborg, som siktade mot allsvenskan, kom till Vaggeryd den 9 augusti 1956. 3 500 personer, bland dem UK-basen Putte Kock, såg Göran utjämna Elfsborgs ledningsmål och spika slutsiffrorna 1-1.

Sedan rullade det bara på:
12/8 WIK-Kinna 5–2. Ett mål av Göran. Publik: 1 462.
15/8 Husqvarna-WIK 0–2. Ett mål av Göran. Publik: 4 000.
19/8 WIK-Skara 5–0. Två mål av Göran. Publik: 4 095.
26/8 Oddevold-WIK 1–3 . Ett mål av Göran. Publik:7 021.
2/9 WIK-Fässberg 5–2. Publik: 2 400.
9/9 Norrby-WIK 2–3. Publik:7 108.
23/9 WIK-J-Södra 3–2. Ett mål av Göran. Publik: 6 890 ( i verkligheten 7.300)
29/9 Örgryte-WIK 0–4. Två mål av Göran. Publik: 25 146.
7/!0 WIK-Örgryte 1–6. Publik: 9 460 officiellt, i realiteten 12 000.
14/10 J-Södra-WIK 2–1. Ett mål av Göran. Publik: 7 515.
21/10 Sverige-Danmark 1–1 . Mål för Sverige: Henry Thillberg, Danmark: J-P Hansen. Publik:37 000.
3/11 WIK-Halmia 3–1. Publik: 1 200.

Putte Kock

De tolv målen på de tolv första seriematcherna väckte enorm uppmärksamhet. Såväl Putte Kock , som var lagledare för landslaget, som Gunnar Gren jämförde till exempel Lindblad med självaste Nisse Liedholm.

Putte Kock hade stora problem. Efter att blågult havererade mot Norge på Ullevaal i Oslo i september blev det stora förändringar i laget när ärkerivalen Danmark väntade på Råsunda den 21 oktober.

UK satsade på Waggeryds IK, gav inte bara "Gliet" Eliasson utan även Göran Lindblad och Lennart Nilsson fick chansen. Det blev dock ingen succé. Danskarna ledde med 1–0 och matchtiden började rinna ut. På den tiden fick bara skadade spelare ersättas. Därför beslöt lagledning att fuska. Landslagstränaren, österrikaren Joseph "Pepi” Stroh beordrade Göran att fejka en skada för att kunna byta ut debutanten, inte för att Göran hade varit sämre än någon annan i laget utan sannolikt för att han som nykomling förväntades göra som han blev tillsagd.

Göran Lindblad var dock en usel skådespelare. När pressen efter 1–1-matchen stormade in i svenskarnas omklädningsrum för intervjuer utsattes Göran för rena korsförhöret om skadan. Man kan förmoda att Göran för ett ögonblick begrundade läget, innan han bestämda sig. Det var alltså vid en tid då begreppet mediaträning inte var uppfunnet. Dessutom öppnades omklädningsrummen för pressen kort efter slutsignalen. Att ljuga om den förödmjukelse han hade utsatts för var honom helt främmande. Dessutom var Göran uppväxt i en frikyrklig miljö präglad av de tio budorden, ”Du skall inte ljunga” vilket kanske spelade en viss roll.

Effekten blev än större av att Putte Kock samtidigt som i ett annat hörn av omklädningsrummet gav sin version av det inträffade. Den skilde sig från Görans…

Berättelsen om Göran Lindblad och den fejkade skadan har blivit fotbollshistoria som ständigt berättas i olika media. I Jesper Högströms bok om det svenska landslagets 100 är det endast denna händelse som fått plats i historieskrivningen av tiden mellan VM-kvalet 1954 och VM 1958.

Fusket fick konsekvenser. Både "Putte" Kock och "Pepi" Stroh fick sparken men Göran Lindblad fick trots detta inte någon upprättelse, trots att han enligt många ansåg att han var klart bäst av de tre WIK-spelarna och rimligen borde tagits ut till den senare inställda bortalandskampen mot Ungern.

För Göran Lindblad gick fotbollslivet visserligen vidare men fler landslagsuppdrag fick han inte. Bevakningen och tacklingarna blev allt hårdare i takt med att motståndarnas lärde sig hur WIK och Göran: spelade.

Med Sven Eliasson och Göran Lindblad på plan var WIK dock en ett helt annat lag än utan de två nyckelspelarna. Den knäskada Göran ådrog sig på Lövåsvallen i Billingsfors i maj 1960 blev förödande för Göran Lindblads fortsatta karriär och för WIK. Utan Göran ramlade WIK ur andradivisionen och han spelade heller inte mer i WIK-tröjan. Det comebackförsök han gjorde i J-Södra 1961 var misslyckat. Knät höll inte för påfrestningarna.

På 118 matcher för WIK sköt Göran 104 mål, ett enastående facit på den tidens elitnivå.

Det blev av en ren slump så att vi träffades på dagen 65 år efter landskampen mot Danmark i Görans och makan Eivors vackra villa i Vrigstad. I tre timmar samtalade vi runt kaffebordet, men inte så mycket om fotboll som man hade kunnat tro. Fotboll är viktigt, men trots allt inte hela världen.

Göran var tveklöst starkt präglad av sin uppväxtmiljö. Föräldrarna var lantbrukare och pingstvänner men lät inte religionen hindra sonens idrottsutövning. Uppväxtmiljön gjorde det dessutom lätt för honom att acklimatisera sig i WIK där flera spelare hade liknande bakgrund.

Göran kände stor tacksamhet mot föräldrarna som gav honom möjlighet att utveckla sina intressen, vilket inte var en självklarhet för 70 år sedan. Ödmjukheten från hemmet bar han med sig genom hela livet, denne fotbollens hedersman,

Närmast anhöriga till Göran är makan Eivor, barn och barnbarn.

Fotnot: Göran har fått en rad hyllningar under sin karriär och den kanske senast var när han var en av dem som vid premiär hos Hall of fame i Skivaryd 2022 invaldes i det hedersamma sällskapet av idrottsprofiler med anknytning till Vaggeryds kommun.