Bilarna i Gnosjö kommun bredast i länet

För 30 år sedan var Volvo 240 fortfarande Sveriges vanligaste bil, den var ungefär 172
centimeter bred. De senaste årens bästsäljare Volvo XC60 är som jämförelse 189 centimeter.
Snittbredden bland svenska bilar fortsätter öka.

Nu har bilarna i Gnosjö passerat 185-centimeterstrecket; Snittbredden för bilar i kommunen
som är tillverkade de senaste fem åren är 186,3 centimeter.

Det har funnits en tydlig trend mot större bilar i Sverige de senaste årtiondena. En genomsnittlig
bil har vuxit med ungefär fem centimeter på höjden samt längden, och fyra centimeter på bredden
för varje decennium.

Även om den genomsnittliga elbilen är något större än fossilbilen, förklaras storleksökningen på
bilflottan inte enbart av elektrifieringen. Även fossildrivna bilar har de senaste decenniet vuxit i
ungefär samma takt.
Den genomsnittliga personbilen i Gnosjö kommun (sett till hela fordonsflottan) är nu
182,1 centimeter bred. Det gör den bredare än rikssnittet på 181,4 centimeter.

Om vi tittar på bara bilar från de senaste fem åren, så är genomsnittsbredden för Gnosjös nya bilar
alltså 186,3 centimeter. Gnosjö hör med andra ord till den majoritet av kommunerna där nya bilar i
fordonsflottan är märkbart bredare än äldre.

Genomsnittslängden för en personbil i Gnosjö är 457,1 centimeter, att jämföra med
454,4 centimeter i riket, och höjden 155,2 centimeter (155,2 centimeter i riket.)

En växande bilflotta påverkar både miljö och samhället på flera sätt, säger Anders Roth,
som är mobilitetsexpert vid forskningsinstitutet IVL. Han pekar på både hälso-, klimat-,
säkerhets- och stadsplaneringsproblem.
— Vikten har betydelse för slitage på däck och vägbana, och för utsläppen av små luftburna
partiklar, främst så kallande PM 2,5-partiklar, även om dubbdäck är en större bov där.

Även tillverkningen får större klimatpåverkan.
– Det går åt större batterier och mer material till en stor och tung bil. Det kan skilja nästan
100 procent i klimatpåverkan bara vid tillverkningen, säger Anders Roth.

Dessutom får storleken i sig konsekvenser i stadsmiljö.
– Bredare bilar tar mer plats. Till exempel börjar normala parkeringsplatser bli för små.
Bilarna tar därmed mer av stadens yta som skulle kunna användas till annat, säger Anders Roth.

Ett ställe där de större bilarna redan fått tydliga konsekvenser är vägfärjorna. Enligt Trafikverket
har fem av deras vägfärjor på Hönöleden, Bohus-Malmönleden och Nordöleden i Bohuslän och
Aspöleden i Blekinge målats om de senaste åren så att det blivit färre bilfiler, i takt med att de gamla
filbredderna inte längre räckt till. Det innebär att det nu ryms färre bilar på varje färja, även om gång-
och cykelkapaciteten i gengäld har kunnat ökas i några fall.

Anders Roth pekar också på säkerhetsaspekten:
– Höga och tunga bilar ger flera gånger större risk för skador vid påkörning. En hög och tung bil
uppfattas som säkrare av den som kör, men är farligare för den som blir påkörd.
Speciellt för oskyddade trafikanter.

I andra europeiska länder har en debatt om växande bilar lett till motåtgärder. Så har till exempel
Cardiff i Storbritannien, Paris, Lyon och Grenoble i Frankrike och Tübingen i Tyskland
differentierat parkeringsavgiften så att det är dyrare att parkera stora bilar.
Norge har en delvis viktbaserad fordonsskatt, och Bryssel och flera andra städer har infört
utsläppsbegränsningar som i praktiken riktar sig mot fossildrivna SUV:ar.

I Sverige lyser sådana initiativ ännu så länge med sin frånvaro.
– Det har varit en avvägning, tror jag, mellan miljö och säkerhet å ena sidan, och hur vi
gynnar inhemska tillverkare som velat satsa på stora bilar, säger Anders Roth.
– Och kanske har frågorna om luftkvalitet och trafiksäkerhet sjunkit undan, för att man tror
att elektrifieringen löser alla biltrafikens problem.

Källa: Newsworthy