Aurora 26: Tusen övade – anfall är bästa försvar

Vi åker i kolonn ut till östra Lägret. Vi kommer ut till en stor sandyta där det inte syns någon verksamhet men när vi kommer närmre ser vi stora sandhögar och gömda soldater från både Kanada och Sverige.

Vi träffar Glenn Westlund, övningsledare för ingenjörsförbandens deltagande i Aurora samt Lukas Byström som är plutonens övningsledare för den pluton som har genomfört arbetet här på övningsplatsen.

Glenn Westlund:
– Just nu befinner vi oss här i Skillingaryd. På den här platsen har delar ur Ing 2:s maskinpluton understött en kanadensisk granatkastarpluton. De har hjälpt till att förbättra deras överlevnadsförmåga genom att gräva ner och skapa tillfälliga fortifikationer, så att de får en bättre skyddsnivå. Lite längre söderut finns en kanadensisk infanteribataljon som just nu är i strid, tillsammans med understöd från ett ingenjörskompani. Det är i stort vad som händer på den här platsen just nu.

Hur många svenskar övar här?
– Just på den här platsen är det ungefär 450 svenskar som övar. Igår, när vi samtränade med förband från Skövde, var vi uppe i cirka 600–700 personer. Utöver det har vi en kanadensisk bataljon på ungefär 300–320 personer.

Hur lång tid tar det att förbereda en sådan här övning?
– För just den här platsen börjar de första planeringsstegen ungefär ett till ett och ett halvt år i förväg. Då inleds samverkan, och när man arbetar tillsammans med allierade kan planeringen börja ännu tidigare. Sedan intensifieras arbetet ju närmare övningen man kommer.

Vi går vidare till Lukas Byström som är övningsledare för just den pluton som har genomfört arbetet här på övningsplatsen i Skillingaryd.

– I takt med att infanteribataljonen har avancerat framåt har de behövt flytta fram sin indirekta eldförmåga, alltså sin granatkastarpluton. De har omgrupperat från ett område norr om skogen till den här platsen. Vår uppgift har varit att förbereda och färdigställa en grupperingsplats för granatkastarna. Det innefattar bland annat tre pjäsplatser samt skyddsvärn för personal och utrustning, berättar Lukas Byström.

Hur länge har arbetet pågått?
– Verksamheten här på Skillingaryds skjutfält håller nu på att avta. Förbanden kommer att vara kvar en tid till innan de åker hem. Övningen har pågått i olika omfattning sedan vecka 17. De större momenten här på platsen startade i torsdags och fredags förra veckan.

– Den här uppgiften påbörjades sent igår, ungefär vid 18-tiden, och har pågått under natten. Arbetet slutfördes i morse vid 07.00. Plutonen har alltså arbetat under dygnets mörka timmar för att säkerställa att pjäsplatser och skyddsvärn är färdigställda. Maskinförarna har även anlagt stridsställningar, där de haft viss frihet i utformningen, men med fokus på att säkerställa skydd och funktionalitet, berättar Bystöm.

Vi följer med Byström en bit bort och soldaterna förbereder sig för simulerad attack och räknade ned. Byström berättar att det är ett svenskt ingenjörskompani ur ingenjörsbataljonen som understödjer med olika typer av uppgifter, främst inom fältarbete.

– Hur det ser ut i praktiken kan vi se bakom oss här. Kompanichefen för ingenjörskompaniet fick uppgiften från bataljonschefen för infanteribataljonen att de avser att framgruppera sin granatkastarpluton. De ville därför att vi skulle upprätta en grupperingsplats åt dem. Det innebär att de flyttar fram sina granatkastare för att kunna verka längre söderut, eftersom även dessa system har ett begränsat skjutavstånd. Som en del av uppgiften deltog en representant från granatkastarplutonen, ansvarig för rekognosering av sådana här grupperingsplatser. Han följde med och pekade ut hur de ville att platsen skulle utformas. I övrigt lämnades mycket till vår egen bedömning. Det som efterfrågas på en sådan här plats är framför allt pjäsvärn som skyddar mot indirekt bekämpning – alltså om fienden skulle beskjuta platsen med granatkastare eller artilleri. För en pluton av den här typen handlar det om tre granatkastarpjäser, vilket innebär tre pjäsplatser. Varje pjäsvärn måste uppfylla vissa tekniska krav, till exempel vad gäller mått, djup, bredd, skydd samt detaljer som observationsmöjligheter och ammunitionsförvaring. Arbetet påbörjades under kvällen. Först anlades pjäsvärnen enligt önskemål från infanteribataljonen.

– Därefter byggde vi även fordonsvärn. När plutonen grupperar sina granatkastare behöver de också skydd för sina fordon, så dessa har grävts ner för att ge ett visst frontalskydd vid eventuell bekämpning eller stridskontakt. Som ett sista tillägg har vi anlagt stridsställningar uppe på höjden bakom oss. Syftet är att om motståndaren skulle närma sig och vi får stridskontakt på platsen, ska det finnas skydd för personalen. Mellan stridsställningarna och området här finns även förbindelsevärn, så att man kan förflytta sig skyddat mellan olika positioner. Uppgiften började lösas sent på kvällen, runt klockan 22.00, och arbetet pågick fram till cirka 07.00. Vi har alltså arbetat hela natten, både med personal och med maskiner i form av fältarbetsfordon och spadar.