Turistkarta 1982, Värnamo i vått å torrt

Tryckt på kartan finns nedan berättelse ”Värnamo i vått å torrt” skriven av en som turistade Värnamo 1982. Eller så är den inte skriven av en turist. Kan vara t.ex. en reklambyrå som fått denna arbetsuppgift. Hur som helst så tycks Värnamo år 1982 vara en minnesvärd upplevelse.

Kungliga biblioteket (Sveriges nationalbibliotek KB), är Sveriges nationalbibliotek. Samlingar sträcker sig mer än tusen år bakåt i tiden och växer för varje dag. Man samlar in, bevarar och tillgängliggör allt som ges ut i Sverige – från handskrifter, böcker och tidningar till musik, tv-program och bilder.

Titel och utgivning: Värnamo i vått å torrt · Turistkarta 1978 · Värnamo kommun · 1978

Primär medverkan: Värnamo kommun · Mätningskontoret · Kartograf

På baksidan finns fyra översiktskartor över Värnamo kommun med olika typer av turistinformation med gaturegister samt register över offentliga byggnader och anläggningar med mera.

AI skriver: Turistkartan "Värnamo i vått å torrt" gavs ut 1978 av Värnamo kommuns mätningskontor. Kartan fungerade som en komplett guide med gaturegister, offentliga byggnader och fyra översiktskartor över kommunen på baksidan.

Den klassiska turistbroschyren "Värnamo i vått och torrt" från 1982 var en mycket uppskattad guide som hjälpte besökare att navigera i Värnamo med omnejd, från stadens parker och ån Lagan till dess våtmarker och naturreservat.

Den tryckta kartan från 1982 är numera ett samlarobjekt.

Följande berättelse från en okänd turist, finns i tryck på den innehållsrika turistkartan från Värnamo år 1982:

Det var Värnamo som gjorde att ”lunchuppehållet” blev redan klockan 10.30 och i Värnamo i stället för betydligt längre norrut.

Det här var första gången på min semesterresa genom Sverige och solen hade gassat för fullt hela vägen från Skåne. Jag kände att en paus var nödvändig, om jag över huvud taget skulle klara min planerade dagsetapp.

Mitt matställe i Värnamo hette ”Per och Kersti” vilket jag noterade som ett originellt namn på en servering. Även om jag inte tog någon större notis om det just då.

Vad jag däremot tog notis om, var utsmyckningen av det torg jag använde som ”motionsplats” efter maten. I stället för den traditionella ryttarstaty över någon gammal kunglighet som brukar trona på städernas torg, fanns här en hel grupp statyer. I miniatyr!

Vid närmare skärskådan visade dom sig föreställa människor och situationer ur Strindbergs ”Mäster Olof” Och just genom sin litenhet väckte dom ett betydligt större intresse än vad vanliga monument brukar göra.

Gruppen var gjord av Bror Marklund och trotts att konstintresse kan betraktas som ljumt, hade jag svårt att slita ögonen ifrån den. Och det var väl därför jag vid min första promenad råkade springa på en gris! Jo, det är faktiskt sant. På torget satt en helt vanlig gris i naturlig storlek. I brons visserligen, men ändå.

Jag upptäckte samtidigt att jag befann mig framför Stadshuset och en plötslig ingivelse fick mig att öppna dörren och kliva in i foajén. Där stötte jag på ännu mer konst. Och denna gång i form av hemslöjdsutställning. Inte riktigt min avdelning kanske, men ändå tillräckligt för att få mig att fråga i receptionen om det fanns mer roligt att se i sta’n. Det gjorde det påstod man, samtidigt som man erbjöd en karta över staden med omgivning. Eftersom reseprogrammet redan var rubbat, betalade jag för kartan och bestämde mig samtidigt för att stanna i Värnamo till dagen därpå.

Konfrontationen på torget hade gett mig ett nyvaknat intresse för konst, och det första jag kollade i kartan om det finns mer av samma sort. Jodå. Inom fem minuter befann jag mig på Smålands Konstarkiv, där jag förutom en vandringsutställning hittade en gedigen samling av vad Småland kan erbjuda i form av konstnärligt skapande. Och det var inte lite! I övervåningen fanns också Swed-Expo med en permanentutställning över vad som tillverkas inom småindustrin i bygden. Det var minst lika mycket. På vägen från Swed-Expo kom jag att tänka på visan om ”Apladalen i Värnamo”. Det borde förhoppningsvis innebära att det fanns en ”Apladal” någonstans i närheten. Fram med kartan igen. Jodå, visst fanns Apladalen. Visserligen utan äpplen men ändå en underbar oas mitt i sta´n. Och där dök namnen ”Per och Kersti” upp igen. En gammal affisch som blivit kvar på en anslagstavla gjorde klart för mig, att man t o m firar en särskild ”Per och Kersti-dag” i Värnamo. Nu var min nyfikenhet väckt på allvar och jag kände att jag måste få veta vad dessa, för mig okända personer, hade att göra med ”Apladalens stad”.

På kaffeserveringen, dit jag också gått för att få lite eftermiddagsförfriskning hittade jag en äldre herre vid bordet intill mitt. Jag började genast attackera honom med frågor om ”Per och Kersti”, och eftersom han var född i trakten kunde han ge mig en utförlig redovisning om hur det förhöll sig:

Historien om Per och Kersti bygger på en dikt av en gubbe som hette Snoilsky, och handlingen tilldrar sig vid den tid då Värnamo var en marknadsmetropol i Östbobygden. Per och Kersti träffas alltså på Värnamo marknad där dom också blir kära i varann. Problemet är bara att de saknar de pengar som krävs för att kärleken ska kunna sluta i äktenskap. Därför kommer dom överens om att knega på skilda håll under sex år, för att på så sätt få pengar tull ko och andra nödiga inventarier. När tiden gått och dom åter träffas i Värnamo för att inhandla bohaget dyker länsman upp och avbryter marknadshandeln. Han läser upp ett ”kungligt bref” som kungör att en valuta har införts i landet. Och det betyder att de gamla pengar, inklusive Per och Kerstis, blir värdelösa! Denna, något häftiga devalvering borde ha knäckt vem som helst, men så ej det sega smålandsparet. Efter att ha gråtit ut i varandras armar bestämmer dom sig helt enkelt för att upprepa proceduren och kämpa åtskilt i sex år till.

När mannen berättat färdigt tackade jag honom för upplysningen och något beklämd av den sorgliga historien begav jag mig ut på upptäcktsfärd i Apladalen. En stor del av området fungerade som hembygdspark, med många intressanta gamla hus. Resten av parken var fritidsområde med promenadslingor som ringlade fram under grönskan invid Laga-ån.

När jag promenerat en stund gick solen i moln och det såg ut att bli regn. ”Här kommer den svenska sommaren”, mumlade jag medan jag småsprang mot bilen. Jag hoppades att det inte skulle bli något ihållande ösregn, och bestämde mig för en biltur i omgivningen i väntan på solen. På kartan hittade jag en slinga som verkade lagom för en eftermiddagsutflykt. Vid Nydala kyrka hade regnet redan upphört och jag stannade på parkeringen för att gå in och ta mig en titt. Kyrkan var från 1100-talet och byggd av franska munkar. Det var mycket intressant och verkligen värd ett besök.

Efter kyrkan slingrade jag mig på småvägar mot Os. På höjden vid Svensbygd mötte mig en annan syn, som gjorde mig förvånad. Här utbredde sig ett landskap som starkt påminde om de delar av norra Sverige som jag bara sett på vykort, och som jag tänkt uppleva i verkligheten på min semesterresa. Och fler överraskningar väntad under min rundtur. I Os fanns t ex en gammal bruksjärnväg som rustats upp för att frakta turister mellan Bor och Os under lördagar och söndagar. Det var måndag idag, tyvärr… I Gällaryd tog jag vägen mot Rydaholm för att uppsöka Högakull, som jag sett på kartan. Här möttes jag av ännu en vy, som tog andan ur mig: En fantastisk blomsteräng, högt belägen med utsikt över sjön Rymmen.

Under färden mot Rydaholm började jag fundera över syftet med min semester. Upplevelser och friluftsliv i nor var vad jag räknat med, som motvikt till ”håll-i-gånger” på kontinenten. Men bilkörning på trånga semestervägar var inte det bästa jag visste … Från Rydaholm tog jag vägen över Getaryggarna mot Bor och Värnamo. Vägen var både vacker och intressant där den slingrade fram över lummiga åsar.

”Hemma” i Värnamo hittade jag Prostsjöns camping och där slog jag läger för natten. Innan jag somnade låg jag och tittade i turistkartan. Och jag hittade massor med uppslag för både ”vått å torrt”, som rubriken utlovade. Mest intresserad blev jag av kanotslingorna som fanns i både längre och kortare format. Och canadensare fanns att hyra … Min rundresa i Sverige hade börjat förlora sin dragningskraft, och innan jag somnade var beslutet fattat …

Text: Jörgen Lindelöf, Sjösala