Krönikespel: Det är därför vi berättar

Det är något särskilt med ord som en gång präntades på ett papper och som, generationer senare, fortfarande får människor att samlas.

Krönikespelet Det rika Nova Vallis i Nydala uppfördes första gången 1952 med ett manus skapat av Rudolf Thunander. Men berättelsen är betydligt äldre än så. Här, på den historiska plats där händelserna en gång utspelade sig, får orden åter liv. Munkar, bönder, änkor och makthavare träder fram och för en stund känns avståndet mellan då och nu förvånansvärt litet.

Kanske är det platsen. De gamla murarna. Naturen. Människorna.

Det känns i luften.

Vi frågade några av dem som bär berättelsen vidare vad Nydala betyder för dem, vad som händer om vi slutar berätta vår historia och vilken del av spelet som ligger dem närmast hjärtat.

Svaren handlar lika mycket om framtiden som om det förflutna.

– Nydala betyder hopp för mig. Hopp om att landsbygden kan fortsätta leva och visa sin styrka genom människors driv och engagemang.

En annan uttrycker varför berättandet fortfarande behövs:

– Slutar vi berätta vår historia kommer vi aldrig kunna vara tacksamma för det vi har idag.

Och kanske är det just där krönikespelets styrka finns.

Historien blir mänsklig.

Den fattiga änkan Katarinas vädjan inför abboten är en scen som berört flera genom åren. En människa ställs mot kyrkans enorma makt. Hon ber om uppskov med arrendet – och får kalla handen.

– Man kommer väldigt nära människans litenhet inför kyrkans storhet och maktutövande.

Men Krönikespelet är också någonting annat.

Det är repetitionerna. Fikat. Skratten. Dansen. Alla de människor som år efter år samlas för att göra det tillsammans.

Fredrik Kilefors, ordförande i Nydala Byalag, beskriver spelet som lika självklart som kräftpremiären och midsommar.

För Martina Lindman är dansen särskilt betydelsefull. Hon dansade själv i krönikespelet som barn. Nu får hennes egna barn uppleva samma tradition.

Där sluts cirkeln.

En generation lämnar över till nästa.

Och varje gång berättelsen spelas händer något nytt. Den som sett krönikespelet tidigare kan komma tillbaka och upptäcka en blick, en replik, ett människoöde eller en liten detalj som man inte såg förra gången.

Kanske är det därför krönikespelet inte bara ska ses.

Det ska upplevas. Och gärna mer än en gång.

Till helgen är det dags igen, när Det rika Nova Vallis åter spelas i Nydalas klosterträdgård.

För när man lämnar Nydala tar man med sig något därifrån. En känsla av sammanhang. En påminnelse om människorna som levde före oss.

När spelet är över och rösterna mellan de gamla murarna har tystnat dröjer känslan kvar.

Så rofylld du är, Nova Vallis.

Och så länge någon fortsätter att ge orden liv på platsen där allt en gång utspelade sig, lever berättelsen vidare.

Det är därför vi berättar.

Källa: Pressmeddelande och bilder från Nydala Byalag