Omsorgen förtjänar mer än anklagelser om valrörelse

Filip Wihrén Andersson försöker avfärda min kritik mot bristerna i omsorgen som valrörelse. Det är ett bekvämt sätt att flytta fokus från det som faktiskt borde diskuteras: personalens oro, de rapporterade avvikelserna och de allvarliga händelser som uppmärksammats i media.

Min interpellation om situationen inom omsorgen lämnades långt innan valrörelsen kom igång. Frågorna är alltså knappast något som jag plötsligt har upptäckt för att vinna röster.

Det blir dessutom märkligt när just Filip anklagar andra för valrörelse. Hans eget parti är ute och kampanjar, syns återkommande på sociala medier och arbetar naturligtvis – precis som andra partier – för väljarnas förtroende inför valet. Det är inget konstigt med det. Men då bör man heller inte använda ordet ”valrörelse” som ett sätt att avfärda kritik man själv inte tycker om.

Min kritik bygger inte på någon önskan att framställa varje avvikelse som ett allvarligt missförhållande. Den bygger på den oro som uttrycks av personal och på den rapportering om omsorgen som allmänheten har kunnat ta del av. Två mycket allvarliga händelser på kort tid är dessutom fullt tillräckligt för att politiken ska ställa frågor.

Filip skriver att avvikelser analyseras och åtgärdas. Bra. Men omsorgsnämndens uppgift kan inte enbart vara att konstatera att systemet fungerar eftersom avvikelser rapporteras. Politikens ansvar är också att fråga varför problemen uppstår, om personalen har rätt förutsättningar och om åtgärderna faktiskt förhindrar att liknande händelser inträffar igen.

Filip skriver också att han gärna skulle se mig i omsorgsnämnden nästa mandatperiod så att jag kan ”lära mig” hur omsorgen fungerar. Jag uppskattar omtanken, men vi har personer med betydligt större praktisk erfarenhet av omsorgen än jag har – människor som har arbetat eller fortfarande arbetar inom verksamheten. Det är också personer som jag anser är mer lämpade att representera oss i omsorgsnämnden.

Det väcker samtidigt en relevant fråga: vilken egen praktisk erfarenhet från omsorgen har Filip själv?

För mig handlar detta inte om att misstänkliggöra personalen. Tvärtom. När personal signalerar oro ska politiken lyssna. När allvarliga händelser rapporteras ska politiken ställa frågor. Och när brister återkommer ska ansvariga politiker inte avfärda kritiken som ”valrörelse”.

Filip avslutar med att kalla mitt agerande ohederligt. Jag tycker att en ordförande i omsorgsnämnden borde vara mer intresserad av att bemöta den oro som finns än av att sätta etiketter på den som framför kritiken.

Omsorgen blir inte bättre av att kritiken tystnar. Den blir bättre när kritiken tas på allvar.

Jan Cherek

Sverigedemokraterna Värnamo