Göran Nilsson

Jag ska börja med att säga tack för den tid jag fått känna dig och ha dig som vän. Det blev inte så många år – men vår vänskap har satt avtryck.

Det var när jag och Karin flyttade hem till Skillingaryd som våra vägar korsades genom PRO. Du och jag bildade lag tillsammans med Gunnel Aldelius i PRO-vetarna. Och vi var bara någon ynka poäng ifrån att gå vidare till riksfinal. Vi kompletterade varandra på ett bra sätt. Det var du som var ankaret i laget.

Jag hade självfallet hoppats att vår vänskap blivit längre. Din insats inom vår PRO-avdelning som ordförande var betydande. Du hade kunskap om hur det går till att leda en förening. Efter att du lämnat ordförandeposten var ditt intresse kvar för verksamheten och du var oftast med på PRO-sammankomsterna.

Våra yrkesval – journalister – förenade oss ytterligare och det var många diskussioner vi hade kring skilda saker inom mediavärlden. Också politiska händelser ventilerades och samhällsfrågor i allmänhet. Du var en vass, saklig och skicklig journalist med ett högt anseende inom kåren. Du visste din roll och kunde ditt jobb…

Det var alltid roligt höra din röst i telefonen. När vi pratades vid rann tiden snabbt iväg. Var det min fru som svarade så pratade du alltid en en stund med henne innan jag fick ta över. Du hade en hög social känsla.

Också idrotten kom ofta upp till diskussion och då i främsta hand fotboll. Och där lyste din himmelsblåa MFF-färg igenom på ett tydligt sätt.

Du är saknad – vi hade inte hunnit prata färdigt. Du lämnar ett tomrum efter dig.

Idag går tankarna främst till din Kersti och döttrarna Anna och Karin med familjer.

Tack för din vänskap!

Erik Sjöberg