Till minne Karl-Olof Nilsson

Karl-Olof Nilsson

Heja ”Laban” uti buren
Fruktar ej de vilda djuren
”Laban” ”Laban” ”Laban”

Så hejade vi pojkar på Movalla och på gamla ishockeybanan – där Hemköp idag ligger – när det begav sig på 1950-talet.

Karl-Olof var duktig målvakt i både fotboll och ishockey och en klippa i laget. Han var en förebild och en idol för oss småpojkar. Han hade utan tvekan kvalifikationer för att spela högre upp i seriesystemet. Noteras ska att han var uttagen som ishockeymålvakt i Smålandslaget 1967 i den på tiden traditionella mellandagsmatchen i Rosenlundshallen mot internationellt motstånd. Denna gången mot klassiska ryska storlaget Sovjets Vingar.

Han blev sitt SIS trogen där han också haft en lång rad ledaruppdrag genom åren. Jag har haft förmånen att vara lagkamrat och också ha honom som ledarkollega inom SIS. Bland annat minns jag hur vi anordnade Kanonrundan – motionslopp på 10 mil på cykel. Det var Karl-Olof, Kjell Eriksson, Jan Aldelius, Joel Henningsson – alla klassiska SIS-ledare som inte finns med oss längre. Och så var det då jag också…

Karl-Olof var pålitligheten själv. Han skolkade inte från några träningar. Han gav allt när det var match. Och som ledare var han en klippa. Det han åtog sig såg han till att genomföra. Han var kort sagt en person man kunde lita på och som var principfast.

Jag hade också förmånen att få ha honom som arbetskamrat på Uppåkra under en tioårsperiod. Där blev han efter några år arbetsledare för en produktionsavdelning. Också här gick pålitligheten och ansvarstagandet som en röd tråd genom hans agerande.

Min bäste kompis under uppväxtåren var Karl-Olofs systerson Ulf. Man kom nära Karl-Olof och hans bröder Seth och Ingvar – Seth aktiv fotbolls- och ishockeyspelare precis som Karl-Olof  och Ingvar som mångårig ledare. Det var mycket SIS inom släkten då Karl-Olofs svågrar Eskil och Olle tillsammans med Ingvar var ansvarig för biljettverksamheten.

Sin livskamrat Elsie hämtade Karl-Olof i Smålandsstenar Och de fick kring ett 60-årigt långt liv tillsammans. Ett strävsamt par. Dock drabbades Elsie av sjukdom och då visade Karl-Olof verkligen prov på ansvar och kärlek genom att dagligen finnas vid Elsies sida. Så småningom vände sjukdomsbilden för Elsie och hon kunde flytta tillbaka hem till sin Karl-Olof. Men tyvärr blev det en allt för kort tid i deras nya hem. De hade varit värda fler år tillsammans.

Barn- och barnbarn har också förgyllt tillvaron genom åren och han sparade inte sin möda att vara både god och omtyckt pappa och morfar.

Jag är glad att fått känna Karl-Olof och fått tillhöra hans vänkrets, fått vara lagkamrat till honom  och fått ha honom som arbetskamrat.

Karl-Olof var en person som var lätt att tycka om och det finns många fina och roliga minnen att ta fram. Men det känns konstigt att han inte finns med bland oss längre…

Avslutningsvis så går tankarna till Elsie och döttrarna, barnbarn och de som levt nära familjen.

Erik Sjöberg