Minnesord

Gustav Lindström, Götafors

Minnesord

Gustav Lindström, Götafors, Vaggeryd har avlidit. Han somnade in på Värnamo sjukhus efter en längre tids ohälsa. Gustav skulle ha fyllt 89 år den 2 januari. Närmast anhöriga är barnen Christina och Anders med familjer samt livskamraten Lisbeth Neergaard.

Kåres första möte med Gustav Lindström skedde för 40 år sedan. En morgon var tre skribenter på Värnamo Nyheter samlade till morgonmöte när dörren ut mot Viktoriagatan slogs upp. In stormade en reslig man med en ros i sin hand som tydligt visade hur det gick till ute i Stora världen. Rosen överräckte han efter kindpussar till Gun Gennemark. Sedan hälsade han varmt på Eric ”Degan” Jonsson som var en gammal bekant, innan han hälsade på mig.

Efter att han hade lämnat oss frågade jag vem denne man var.

– Vet du inte vem Gustav Lindström är? svarade ”Degan” i närmast förnärmat tonläge. Som om alla borde veta vem han var.

Självklart borde jag veta bättre. Gustav var nämligen en av de Vaggerydsbor som på 1950-talet tog klivet ut i den verkligt stora världen.

Efter att ha fått sin grundutbildning i mekanikens hemligheter på Vaggeryds Mekaniska, flyttade han till Stockholm 1955 och visade sådana talanger att SAS så småningom kom att välja honom som koncernens högst ansvarige för verksamheten på marken på en lång rad metropoler, bland annat under sju år i Moskva. Men han var också högste ansvarige SAS-representant på marken i Frankfurt, Aten, Beirut, Damaskus, Bagdad, Karachi, Kairo, Leningrad, Dar Es Salaam och Glasgow, samt för ett antal andra flygbolag. Med alla tänkbara licenser och examina för flygplanstyper som, förutom propellereran, DC 8, MD 80. DC 9 och DC 10 hade han befogenhet att garantera ”a safe flight to next destination”, som det hette. Ett nästan omänskligt ansvarstagande.

Efter 40 år i flygets tjänst flyttade han i samband med pensioneringen 1995 hem till Vaggeryd och den villa vid Hjortsjöns södra strand, som hans far Sven hade byggt på 1930-talet. Vanligen i sällskap av sin livskamrat Lisbeth Neergaard.

Gustav och Kåres vägar möttes i samband med en så kallad ”Gubbaträff” på Byarums hembygdsgård 2005 där de började skissa på en bok om Vaggeryds flyghistoria. Liknande tankar hade Nils Bondeson för Skillingaryds räkning. Det blev upptakten till ett mångårigt samarbete tillsammans med Sven Storm, Per Bunnstad, Stig Andersson, Inge Bergström och Christer Glenvik som 2009 resulterade i boken Vingar över Ljungheden.

Under de sista åren av sitt liv drabbades Gustav av en svår sjukdom som resulterade i amputation av båda benen. Trots allt lidande han fick utstå, behöll Gustav in i det sista sitt alltid goda humör på ett imponerade. De senaste åren har vi, Kåre Boberg, Christer Glenvik och Gustav, haft en liten filmgrupp, där vi träffades med några veckors mellanrum, för att se på flygfilmer och fika. 

Nu har Gustav, som han brukade säga, fått flyga vidare till sitt Space Center. Vi andra kan bara säga tack för att vi fick förmånen att få vara dina vänner.

Kåre Boberg och Christer Glenvik

Dela


1 reaktion på Gustav Lindström, Götafors

Det var fina ord.
Jag är ju en av få i kommunen som jobbar i samma företag som Gustav gjorde. Vi jobbade samtidigt i några år innan han pensionerade sig.
Jag har inte haft nöjet att jobba med Gustav själv, men under de år jag jobbade som administrativ pilot, träffade jag många av dem som jobbat nära honom. Att vara från Vaggeryd gav en viss respekt hos dem. Gustav hade krattat manegen, han åtnjöt respekt och var omtyckt i SAS.
Jag hann flyga några turer med Lisbeth innan hon pensionerade sig, det var alltid trevligt.
-Mest har jag dock haft att göra med hennes son, Michael. Han är fortfarande kollega och jobbar på SAS färdplanerings-avdelning i Köpenhamn.
Vila i frid Gustav.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *