Per minns Linus Persson

En av de mest genuina Skillingarydsborna lämnade oss den 20 oktober 2021 i en ålder av 58 år, alltså alldeles för tidigt.

Bland det svåra i livet är när nära och kära lämnar jordelivet.

Linus Persson var Linus med alla. Han tyckte verkligen om sitt förnamn men han var inte helt tillfreds med att just det namnet blev så populärt så att många andra fick det som namn.

Linus växte upp på Sturegatan i Skillingaryd och mitt kanske första minne av honom var när han samlade in granris och allt möjligt till en påskbrasa. Givetvis fixade han till den största i samhället. Han var tidig idog och inte direkt buskablyg. Redan som liten var han väldigt social och tyckte om att prata med såväl ung som gammal.

Själv flyttade jag till Skillingaryd 1962, året före det att Linus föddes. Jag kan dock säga att trots ett jobb med många kontakter så kände jag inte hälften så många Skillingarydsbor som Linus gjorde.

Ett av mina första möten med den då lille Linus var när han skulle anmäla sig till ishockeyskolan på Movalla. Det var före ishallens tillkomst. Minns det som i går när jag frågade: Vad heter du: Per Linus Persson, blev svaret. Det var helt riktigt. Per var förstanamnet men det var Linus som gällde.

Som ishockeymålvakt blev det inga stora framångar men intresset för idrotten i SIS var stort och så småningom blev han ledare. Framför allt hjälpte han till som materialförvaltare. Han engagerade sig även en hel del i andra aktiviteter i SIS.

1978 hade lintotten Linus blivit 15 år och hade ett intresse för att bli journalist. Eftersom vi kände varandra ganska väl kom direkt frågan: Får jag vara prao hos dig? Eller det var kanske mer ett påstående än en fråga.

Alltnog, Linus fick åka med från Skillingaryd upp till Vaggeryd. På den tiden jobbade jag på Smålands Folkblad. Linus första jobb var att skriva in skolmatsedeln för publicering i tidningen och att göra ett reportage om semlor.

Tydligen tyckte han att journalistyrket var roligt. Ett tag jobbade han på Idrottsbladet i Södertälje, ett tag på Smålänningen i Ljungby och senare även på Tranås-Posten. Han var även på Jönköpings-Posten där han helt plötsligt tvingades sluta efter ett undersökande reportage, som inte föll i ägarnas smak.

Så småningom återförenades vi på Finnveden där Linus framför allt fick redigera tidningen men även göra reportage. Han hade alltid mängder med idéer. Han ville hela tiden prova på nya saker. Vi var ett tag ägare på tidningen, fem av oss anställda som hade tagit över efter en konkurs.

Senare tog han busskort och startade företaget Buss-Linus som lever kvar om än med annan ägare.

Han hade även jobb inom industrin och ett tag var han sågverksarbetare på ”Hamlina såg” i Skillingaryd.

Mat var ett stort intresse och han älskade att jobba hos Inger och Jonny på Järnvägshotellet. Han var en duktig kock och hade planer att starta eget även om det inte blev så.

Hälsan blev tyvärr sämre med åren men om inte dagligen så näst intill blev det telefonsamtal, några rader på Facebook eller att han tittade upp på redaktionen på Stationsgatan 3 i Skillingaryd. På senare år blev det inte så många fysiska besök på grund av alla trappor.

Trapporna var ett överskuggande problem. Linus bodde alldeles mitt emot redaktionen så vi kunde vinka till varandra. Han hade dock problem att ta sig upp och ned här på Stationsgatan 4. Han kämpade för att få en lägenhet på markplan eller med hiss men myndigheterna ville inte ge honom den möjligheten, vilket vi för övrigt skrev om i tidningen. Det var först bara för några veckor sedan som han fick en lägenhet på Södra Vägen men där hann han inte bo många dagar förrän hälsotillståndet förvärrades. Han hade inte ens hunnit byta folkbokföringsadress. Den planerade uppföljningen om bostadsfrågan hann aldrig genomföras.

På tidningen har vi ingen fast familjeredaktör utan alla får hjälpa till. Den som nog har producerat klart flest minnesord har varit just Linus Persson. Han var säkert också den som på Facebook och i andra sammanhang mest vurmat för vår tidning. Linus skrev även julkalender åt oss och var en av våra bästa tipsare.

De kyrkliga frågorna låg honom väldigt nära. Han var ekumeniskt lagd och kunde gå till vilken kyrka som helst. Han var troende och hade som en ledstjärna att hjälpa andra människor. Han hjälpte i flera år till med julaftonsfirande för ensamma och andra.

Som ung var Linus ett tag ordförande i SSU, den socialdemokratiska ungdomsklubben. Han var under hela livet ett arbetarbarn. Bland hans främst minnen var när han tillsammans med sin pappa Valle fick träffa Olof Palme i samband med en valrörelse.

Linus var för övrigt med i Söderpartiet som bildades men som det inte blev någon större fart med. Han kom dock med i fullmäktige långt senare och han älskade att debattera. Ibland var han kanske väl rättfram när han torgförde sina åsikter om Vaggeryd, men samtidigt fick han också många vänner i Vaggeryd av dem som hade lärt känna honom lite mer.

I april i år fick Linus något som rörde honom till tårar, han utsågs till Årets Skillingarydsbo med följande motivering:
För hans engagemang med julgransutdansning, alternativt julfirande, delat ut matkassar med Frälsningsarmén och skriver medborgarmotioner. Hans minnesord efter avlidna personer är uppskattad läsning i Skilllingaryd.nu. Medverkat flera i eftermiddagsträffar i församlingshemmet och hjälpt till att ordna underhållare och föredragshållare, delgett minnesbilder på träffpunkt Jupiter och mycket mer.

Flera gånger sa han: Vem ska skriva mitt minnesord, det får du göra sa han. Givetvis svarade jag, tänk inte på det nu. I dag blev det ändå så, några rader om en arbetskamrat och god vän. Många är vi som kommer att sakna Linus Persson för all framtid.