Dödskallesvärmaren

Dödskallesvärmaren, ”Acherontia atropos”, en natur- och kulturkrönika i 3 bilder i repris, om ett mycket celebert besök vid Lilla Spänneberget på Skillingaryds skjutfält.

Text och foto Dan Damberg och Daniel Damberg, Skillingaryd i mitten av augusti 2007 år för vår tideräknings början och i repris tio dagar in i första vårmånaden anno 2019.

Europas största svärmare, Dödskallesvärmaren, ”Acherontia atropos”, besökte tillfälligt Skillingaryds skjutfält vid västra delen av ljungheden söder om Lilla Spänneberget där den under gårdagen försökte ta sig in i en bikupa för att suga och stjäla honung från bina.

Dödskallesvärmare, ”Acherontia atropos”, Linnaeus, 1758, kännetecken, vingbredd mellan 94-131 millimeter.

Huvud svart, mellankropp svartbrun med tydlig dödskalleteckning, bakkropp gul med svarta tvärband och ett brett, blått längsband på ryggsidan.

Framvingarna mörkbruna med ett antal svarta, utåt vågtandade tvärlinjer, diskfläcken är vit och svartkantad.

Bakvingar ockragula med två svarta tvärlinjer och svarta vingribbor.

Arten är mycket karakteristisk och kan knappast förväxlas med någon annan art.

Fjärilen flyger om natten och kommer till ljus, flygtid från maj till oktober.

Dödskallesvärmare eller dödskallefjärilen är en migrerande art som sällsynt varje år kommer in i vårt land, men puppan kan övervintra och larven lever då på potatisväxter, förpuppning i marken.

Larven varierar i gult, grönt och gråbrunt men är oftast gul med breda, blå snedband och ett s-formigt gult analhorn, täckt av små korta taggar, längd som fullvuxen 120-130 millimeter.

Den fullbildade fjärilen utstöter ett tydligt pip om den blir oroad.

Näringsväxter är ”Solanum”, ”Buddleja”, ”Ligustrum”, ”Lycium” och ”Datura” med flera.

Utbredning, dödskallesvärmaren är en migrerande art som ej kan övervintra i Norden men är påträffad från Skåne till Torne lappmark och i övriga Norden är den rapporterad i Danmark, Norge och Finland.

Under kvällen vilade den på en tallhögstubbe i närheten av bikuporna och förgyllde samtidigt tillvaron för ett stort antal naturintresserade som kommit från när och fjärran för att beskåda denna mycket stora och sällsynta gäst som egentligen hör hemma i Afrika men som är en regelbunden men inte vanlig besökare i Sydeuropa.

Det dramatiska namnet syftar på mellankroppens dödskalleliknande teckning och fjärilen blev mer eller mindre världsberömd i och med filmen ”När lammen tystnar” som handlar om den ondskefulle psykopaten Hannibal Lecter och FBI-agenten Starling med skådespelarna Anthony Hopkins och Jody Foster i rollerna.

I Sverige görs enstaka fynd per år mest i de sydligaste landskapen och den kan ibland övervintra som puppa i Sydeuropa men hör, som sagt, hemma i Afrika vilket gör den till en riktig långflygare.

Dödskallesvärmaren utstöter ett högt och pipande ljud när den blir irriterad och störd vilket är mycket oväntat och smått dramatiskt och skrämmer effektivt bort en angripare.

Apropå mina äldre natur- och kulturkrönikor.

Många frågar mig ofta efter mina äldre natur- och kulturkrönikor och dessa, helt ideellt och helt utan någon ersättning skrivna, finns samlade i ”Arkivet naturkrönikerummet”.

Just nu, den 10 mars 2019, finns det 965 natur- och kulturkrönikor, med mer än 20 000 bilder och därtill hörande text, och ni hittar dem enligt nedanstående beskrivning.

Klicka på ”Natur” i det grå klickfältet nästan överst på startsidan, då kommer ni till ”Natur” med två olika val enligt nedan.

Vår sida med natur- och kulturartiklar av Dan Damberg i datumordning med nyaste först.
https://skillingaryd.nu/natur/

Sidan med Dan Dambergs alla natur- och kulturartiklar från A till Ö, och här hittar ni alla mina 965 krönikor.
http://gamla.skillingaryd.nu/Natur/index.natur.html

Bästa hälsningar

//Dan