Natur

Habo gamla kyrka

Natur Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har besökt Habo gamla kyrka.

Habo gamla kyrka, en natur- och kulturkrönika i 20 bilder från en fantastisk träkatedral med rötter från slutet av 1600-talet, full av konstverk med budskap hämtade från Martin Luthers Lilla katekes.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, bilderna 4, 5 och 8 foto Anna-Karin Gustafsson, Drömminge, Bor.

Stanna till ett ögonblick och läs på inför besöket, dessa fantastiska små informationsskyltar gör att varje besök i kulturen och naturen blir rikare och bättre, så även här när ni förhoppningsvis efter att ha läst min krönika kommer att besöka denna fantastiska kyrka i Habo, Habo gamla kyrka, en katedral av trä.

Habo kyrka är en enorm träkyrka, rikt utsmyckad och det känns helt rätt att benämna den en ”katedral”.

Runtom kyrkan löper långa läktare i flera våningar dock är akustiken mycket torrare än i andra kyrkor av sten i samma storlek men ett trevligt bemötande av kyrkans guide kan jag garantera och om ni vill kaffeservering strax intill.

I en fristående klockstapel från år 1760 hänger tre kyrkklockor och Elias Fries Thoresson i Jönköping har gjutit storklockan år 1756, mellanklockan år 1757 samt lillklockan år 1760.

Mellanklockan har omgjutits år 1877 men i kyrktornet finns inga klockor upphängda och är sålunda bara en prydnad.

Habo kyrka är en kyrkobyggnad i Habo, norr om Jönköping, i Skara stift och den är församlingskyrka i Habo församling.

Kyrkan brukar kallas för ”Träkatedralen vid Vättern” och ”Habo gamla kyrka” är ett lokalt smeknamn men hänvisas inte till i officiella syften.

Man häpnar när man i denna vackra kyrka inträder och med ”öppen mun” begrundar man prakten av målningar och trä.

Foto Anna-Karin Gustafsson, Drömminge, Bor.

Vid mötet med takmålningarna i Habo gamla kyrka svindlade mina tankar bort till Sixtinska kapellet som är en monumental kapellbyggnad inom Vatikanstaten i Rom, uppförd under åren 1473–1481 invid Peterskyrkan av påven Sixtus IV.

Från år 1482 utsmyckades det Sixtinska kapellet med betydande väggmålningar av bland annat Perugino, Ghirlandaio och Signorelli.

Påven Julius II beställde år 1508 av Michelangelo de valvmålningar som skulle komma att höra till renässansens och den västerländska konstens allra främsta verk.

Sixtinska kapellets viktigaste bilder är den mäktiga sviten av berättande scener med motiv från skapelsen till Noa efter syndafloden i valvets mitt, de kraftfulla profet- och sibyllegestalterna på troner längs attikan och de över dem parvis sittande ynglingarna, ignudi.

Attika eller attikavåning är i klassisk arkitektur partiet ovanför det huvudsakliga entablementet, antingen som på en triumfbåge hela överpartiet eller över en del av entréparti eller en flygel, och uppbär då vanligen statyer eller inskriptioner.

Foto Anna-Karin Gustafsson, Drömminge, Bor.

Altaret av sandsten i Habo gamla kyrka är från 1300-talet och altartavlan från år 1723 visar Jesu korsfästelse, begravning och uppståndelse.

När kyrkan byggdes om år 1716, hittades en relikask i altaret och i den fanns ett stycke pergament, där det stod att altaret invigts av biskop Sigge, som var biskop i Skara i mitten av 1300-talet.

Den uppståndne Kristus med segerfanan står högst upp på altaruppsatsen och de två figurerna som står på var sin sida av altartavlan är Mose, med stentavlorna och hans bror Aron med den grönskande staven.

Klockan i altartavlan är unik och den byggdes i Jönköping år 1750 och har bara timvisare och varje hel timma slår pojken, som sitter alldeles ovanför klockan, på de två halvkloten med sina hammare.

Den mycket imponerande och vackra predikstolen och altaruppsatsen är tillverkade år 1723 av Jonas Ullberg.

Kyrkan är byggd av slätbilat liggtimmer och fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad år 1723.

Till formen är den en basilika, med ett högt mittskepp och två lägre sidoskepp, vilket får kyrkans arkitektur att påminna om en katedral.

Kyrkan består av ett långhus med torn i väster och ett kor i öster med samma bredd som långhuset och ett vidbyggt vapenhus finns väster om tornet. Ytterligare ett vapenhus finns vid långhusets norra sida.

I kyrkorummet är alla väggar försedda med läktare och från golv till tak finns målningar som huvudsakligen illustrerar Luthers katekes, det vill säga, en sammanfattning av den kristna läran.

Foto Anna-Karin Gustafsson, Drömminge, Bor.

Bilden visar adelsskölden för den adliga ätten Wetterstierna nr 1574 †

Adlad 1718-11-17, introducerat år 1719. Utdöd 1749-11-07.

Måns Björnsson, bördig från Västergötland. Rusthållare. Bodde slutligen på Visingsö. Gift på 1660-talet med Ragnild Andersdotter.

Barn:

Måns Björnsson och Ragnhild Andersdotter fick sonen Nils Wetterman, adlad Wetterstierna, född 1670-06-12 på Visingsö.

Nils blev furir vid Kalmar regemente år 1704, förare därstädes år 1707. Sergeant vid benderska dragonregementet år 1713. Fänrik vid östra skånska utskrivningsregementet år 1716.

Löjtnant därstädes 1717-04-17. Kapten 1718-04-18. Adlad samma år den 17/11.

Wetterstierna introducerades år 1719 under nummer 1574. Avsked samma år den 30/9. Placerad vid garnisonsregementet i Malmö år 1723. Majors karaktär 1740-07-10.

Död barnlös 1749-11-07 på Dykärr i Habo socken, Skaraborgs län och slöt således själv sin adelsätt samt begraven i Habo kyrka.

Han blev fången vid Perevolotjna år 1709 och förd till Smolensk, varifrån han med mycken möda lyckades rymma, men blev åter gripen vid Osiakov i Ukraina. Lyckades efter några månader åter befria sig och kom till konung Karl XII i Bender samt deltog i kalabaliken därstädes år 1713.

Bevistade belägringen av Fredrikshall år 1718. Gift år 1721 med Catharina Edman, född 1690-06-12, död 1758-11-22 på Dykärr, dotter av häradshövdingen i Tveta, Mo och Vista härader i Småland Gustaf Edman och Anna Hadelin samt faster till generalmajoren Erik Edman, adlad och adopterad Edenhielm.

Under senare delen av 1200-talet omnämns en kyrka i Habo och äldsta delen av nuvarande träkyrka är sakristian av sten som hörde till en tidigare kyrkobyggnad.

Dopfunten i sandsten är det äldsta föremålet i kyrkan och är från mitten av 1200-talet, på den tiden sänkte man ner hela barnet i dopfunten, och vattnet släpptes sedan ut genom hålet i botten.

När kyrkan restaurerades år 1908, bestämde man sig för att sätta in en ny dopfunt och den gamla ställdes ut i en bod och glömdes bort.

Den användes sedan till andra ändamål, och i inventarie-förteckningen stod den då beskriven som ”en mortel att blanda rödfärg i”.

År 1948 eller 1951, uppgifterna varierar, började man använda den gamla dopfunten igen, men det finns fortfarande spår av rödfärg på insidan.

Bilden visar en loge till höger om altaret som traktens rikare bönder betalade för att få sitta i, en sorts VIP-loge från förr.

I de nedre takfallen togs nya fönster upp för att ge mer ljus åt sidoläktarna och norra och södra vapenhusen revs och deras ingångar sattes igen.

Tornet försågs med ett extra vattentak för att skydda orgeln från dropp och år 1897 byttes takbeläggingen på långhus och kor ut från spån till järnplåt.

På sidoväggarna är tio Guds bud illustrerade, i taket under läktarna finns trosbekännelsen och på väggarna ovanför läktarna finns Herrens bön illustrerad.

Högst upp på taket finns stora målningar som skildrar dopet, skriftermål och avlösning, nattvarden och välsignelsen.

Under början av 1600-talet uppfördes korsarmar åt norr och söder och år 1680 breddades långhuset åt norr och söder så att korsarmarna omslöts.

Långhuset gjordes även något längre och fick en tresidig västgavel och år 1723 gjordes en stor ombyggnad under ledning av byggmästare Sven Nilsson Swan då kyrkan fick sitt nuvarande utseende.

Kyrktornet uppfördes och nuvarande tresidiga kor tillkom och ett vapenhus vid östra sidan uppfördes.

Orgelfasaden från år 1736 är smyckad av bildhuggaren Magnus Ullberg-Johansson från Habo.

Ursprungligen hörde fasaden till en orgel med åtta stämmor tillverkad av Johan Niclas Cahman.

Orgelns fasad är från år 1736, då den ursprungliga orgeln, som sagt, byggdes av Johan Niclas Cahman.

Fasaden smyckades av bildhuggaren Magnus Ullberg-Johansson från Habo.

Själva orgelverket är nytt, men piporna i fasaden restaurerades och är ljudande även i den nya orgeln från år 1962.

Johan Niclas Cahman var en av den tidens mest välkända orgelbyggare och hans orgel hade åtta stämmor, dess fasadstämma, ”Principal 4”, kom till användning i det nuvarande orgelverket, som byggdes av Olof Hammarberg.

År 1962 tillkom nuvarande orgel i orgelrörelsestil med 16 stämmor tillverkad av Olof Hammarberg och är en orgel i barockstil med 16 stämmor.

På orgelläktaren finns motiv av damer tillsammans med några olika instrument som inte passar ihop med övriga målningars tema och möjligen föreställer de Ulrika Eleonora, som var Sveriges drottning åren 1719-1741.

Habo kyrka är med andra ord inget museum, den är en mötesplats med Gud, och här firas gudstjänst i stort sett varje söndag året om.

Målningarna i Habo kyrka är unika också genom att de täcker både väggar och tak och normalt dekorerade man bara tak och valv på den tiden. Konststilen kallas ibland för ”bondbarock”.

Till höger på bilden står den mycket kunnige och trevlige guiden, vars namn jag tyvärr har glömt.

Tio Guds bud är målade på sidoväggarna, trosbekännelsen i taket under läktarna och Herrens bön på väggarna ovanför läktarna.

Stora målningar som illustrerar Dopet, Skriftermål och avlösning, Nattvarden och Välsignelsen finns i taket.

Målarna fick tusen riksdaler för sitt arbete och i priset ingick att de skulle göra sina egna färger, av metalloxider, växt- och jordfärger.

Kyrkan avspeglar den gamla tiden genom att man har kvar logerna för det finare folket, se bild 10, bänkar för bönderna och läktare för torpare, drängar och pigor vilket min bild visar.

Målningar från katekesen som täcker hela kyrkan från golv till tak är gjorda av konstnärerna Johan Kinnerus och Johan Christian Peterson som båda var från Jönköping.

Kyrkan fick, som redan nämnts, sitt nuvarande utseende år 1723 och är byggd nästan som en katedral med läktare runt hela kyrkan.

Habo kyrka som en gång var ett centrum dit sju vägar ledde, ligger nu lite isolerat ute på landsbygden.

Samhället Habo byggdes i stället upp cirka fem kilometer därifrån på grund av järnvägens sträckning.

Bilden visar läktaren som var avsedd för torpare, drängar och pigor, om de lyssnade på predikan eller gjorde annat kan man väl undra där de satt förvisade högt uppe i taket långt från händelsernas centrum.

Katekesen som tema för målningarna är unikt och det var troligen församlingens kyrkoherde som kom med idén.

Målningarna hjälpte till i undervisningen, och gjorde det lättare att komma ihåg katekesens innehåll.

Katekes, en med sikte på kyrkans undervisning gjord sammanställning av kristendomens centrala trosinnehåll.

Länge avsåg termen själva dopundervisningen, före eller efter dopet, eller det stoff som då skulle läras in och från 1500-talet och boktryckarkonstens genombrott blev den även benämning på den bok som utgjorde grundläggande läromedel.

Främst berodde detta på den enorma framgången för Luthers Lilla katekes som utgavs med titeln ”Enchiridion”, för ”Handbok”, år 1529.

Samma år utgavs som handledning för prästerna Luthers Stora katekes som ett exempel på hur undervisningen kunde bedrivas som ett samtal kring de egentliga katekesstyckena, det vill säga, Tio Guds bud, trosbekännelsen, Fader vår, dop och nattvard.

Lilla katekesen utformades efter mönstret frågor och svar och på svenska utkom ”Lilla katekesen” möjligen redan under 1540-talet och har sedan ingått som fast del i psalm-böcker och ABC-böcker, senast i år 1986 års svenska psalmbok.

Av exemplet blev en norm som skulle inläras och som upptogs i de lutherska bekännelseskrifterna, sammanställda i Konkordieboken år 1580.

Normen krävde i sin tur en förklarande utläggning, också den utformad efter modellen frågor och svar.

I Sverige blev Svebilius katekes år 1689, bearbetad av J.A. Lindblom år 1810, av stor betydelse för folkfostran.

Katekesen utgjorde länge även underlag för predikningar, och inlärningen kontrollerades vid husförhör.

Den senaste för Svenska kyrkans del officiellt fastställda ”katekesutvecklingen” kom år 1878, av generationer känd som långkatekesen och använd i såväl skol- som konfirmandundervisningen.

För skolans del avskaffades katekesen som läromedel i och med folkskolans undervisningsplan år 1919.

I andra kyrkor möter från 1500-talet en motsvarande utveckling och inom den romersk-katolska kyrkan spreds katekeser av Petrus Canisius och Roberto Bellarmini i väldiga upplagor och som hjälpmedel för prästerna utgavs efter beslut av Tridentinska mötet Catechismus Romanus år 1566.

I tyskspråkiga reformerta kyrkor blev Heidelbergkatekesen år 1563 en grundläggande bekännelseskrift, och i presbyterianska kyrkor har Larger respektive Shorter Catechism år 1647 haft en betydelse jämförbar med Luthers katekeser inom lutherdomen.

De senaste årtiondena kännetecknas av ett markant uppsving för sammanställningar av det kristna trosinnehållet med sikte på vuxenundervisning och stilbildande blev ”den holländska vuxenkatekesen”, ”De nieuwe katechismus” år 1966, andra exempel är de tyska ”Evangelischer Erwachsenenkatechismus” år 1975 och ”Katholischer Erwachsenenkatechismus” år 1985.

År 1992 utgavs en officiell ”världskatekes” för den romersk-katolska kyrkan och även denna finns i svensk översättning år 1996.

Åren 1741-1743 målades kyrkorummet av två Jönköpingsmålare, Johan Kinnerus och Johan Christian Peterson med skildringar av Luthers katekes. Målarna fick tusen riksdaler i betalning för arbetet där det även ingick att de skulle tillverka egna färger. 1872 genomfördes ombyggnader då tak och väggar belades med nya spån som tjärades och målades. 1908 byggdes ett vapenhus vid norra ingången efter ritningar av arkitekt Gustaf Lindgren. 1928 byggdes östra vapenhuset om till sakristia efter ritningar av länsarkitekt Malte Erichs i Jönköping. 1945 stadgades väggarna med järnvägsräls efter förslag av arkitekt Martin Westerberg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *