Skillingaryds skjutfält, Bockavärnet

Skillingaryds skjutfält, Bockavärnet, en natur- och kulturkrönika i 25 bilder från vårens första riktiga dag med sol och värme, nu kom våren.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd en solig och varm dag åtta dagar in i månaden april 2018.

På min väg upp mot norra delen av ljungheden på Skillingaryds skjutfält och Bockavärnet omgavs jag av ett flertal mindre fjärilar som påminde mig om små nässelfjärilar.

När jag stannade och studerade dem noggrannare visade det sig vara arten brun flickfjäril, ”Archiearis parthenias”, som inte är en dagfjäril utan en mätare, och samtidigt ett mycket tidig och ett trevligt vårtecken.

Den bruna flickfjärilens värdväxter är björk och rönn i släktena ”Betula” och ”Sorbus”.

Den vackra lilla mätaren är dagaktiv och hanen har sågtandade antenner samt framvingar som är bruna med varierande teckning i form av två vita tvärband med svart oval mellan.

Bakvingarna är vackert gulorange och svarta och på baksidan är det svarta ytterkantsbandet avbrutet.

Brun flickfjäril beskrevs av Carl von Linné år 1761 och ingår i släktet ”Archiearis” och i familjen mätare.

Den långa raka vägen uppför Spänneberget leder till Bockvärnet och hela tiden sjöng den kortstjärtade trädlärkan, ”Lullula arborea”, ovanför mitt huvud precis som om den ville visa mig vägen.

Ungefär 400 längdmeter och cirka 30 höjdmeter senare är jag framme vid Bockavärnet och trädlärkan sjunger fortfarande över mitt huvud sin melodiska sång ”li li-li-lililylylu”.

Vi befinner oss nu i en ganska stor befästning av sandsäckar och bevakningstorn, Spänneberget går i dagen och anläggningen har byggts till och utökats i omgångar under mer än 80 år.

Här ser ni Bockavärnet föreställande en getabock till höger uppfört av 2:a kompaniet vid A6 1959-1960, men redan då var värnet mer än 20 år gammalt.

Själv gjorde jag värnplikt vid samma regemente, det vill säga, A6, Kungliga Sjätte Artilleriregementet i Jönköping, men på 1:a kompaniet åren 1977-1978. Idag är allt detta ett minne blott.

Det är en magnifik utsikt åt alla håll från Bockavärnet och bilden visar riktning nordost med Taglarp i fjärran.

Bockavärnet är det kanske mest kända värnet av alla på Skillingaryds skjutfält och värnet tillkom troligtvis redan år 1936 och bilden är tagen från öster mot väster.

Här står jag bredvid Bocken och ser åt söder med Klevshult, Hörle och Värnamo rakt fram samt Skillingaryd snett åt höger, mot sydväst.

Bockavärnet är ett av många värn på skjutfältet och det kanske största av dem. Det finns många murade värn på skjutfältet och Bockavärnet användes förr i samband med skjutningar då eldledarna hade skydd här under ledning av elden, och det kunde kanske behövas eftersom det var lite si och så med träffsäkerheten på den tiden.

En förklaring till namnet Bockavärnet kan vara att ingenjörssoldater ibland kallats för ”bockar”.

I samband med utbildning till FN-tjänst byggdes en förläggning upp alldeles intill Bockavärnet och år 2004 sattes det upp en skylt föreställande en Bulldozer med inskriptionen ”EN 02 2004” för att markera att Bockavärnet fått en granne i form av en ”EU-förläggning”.

En person från bygden, Jonas Granerås, var med och ”byggde” Bulldozern i samband med övningen ”EN 02 2004”.

Jonas ingick då i beredskapsförbandet med samma namn EN 02, där han var ställföreträdande kompanichef.

Jonas Granerås berättar följande:
”Jag var ställföreträdande kompanichef vid beredskapsförbandet EN 02. 30 dagar efter ett beslut om en insats skulle vi påbörja en uppgift 600 mils radie från Bryssel. Vi var väldigt nära att ingå i en mission i Södra Sudan. Vi fick även en förfrågan om att bistå räddningsinsatsen efter Tsunamin. Vi var över 100 personer som var beredda att åka omgående. Men tyvärr blev det inte något ”framåt” från den dåvarande regeringen. Vi döpte ”campen” till Camp Bell. Anledningen till detta var att Kompanichefen var Gary Campbell”.

I samband med Bockavärnet fanns också ett periskop som tyvärr inte längre finns kvar.

En närbild på bulldozern med inskriptionen ”EN 02 2004” för att markera att Bockavärnet fått en granne i form av en ”EU-förläggning”.

Inskriptionen nedtill på Bockavärnet, på södra sidan av bocken, säger ”II/A6 1959-1960”, då fyllde jag 1 år respektive 2 år.

Det är inte utan att man tror att tillverkarna, idag anonyma soldater i 80-årsåldern och utan kända namn, hade en viss konstnärlig ådra, både vad det gäller form och hantverksskicklighet.

Själva betongvärnet är en ordentlig klump av armerad betong med observationsöppningar och ståldörrar riktade åt norr vilket innebär att man sköt artilleriprojektilerna, förmodligen av kaliber 10,5 centimeter, över soldaterna i Bockavärnet med nedslagsplats i våtmarken ett par hundra meter norr om värnet, söder om Bohultasjön.

Åren innan andra världskrigets utbrott den 1 september 1939 stod här ett antal eldledare och försökte korrigera elden från batterierna i söder vilket var precis det jag gjorde men nästan 40 år senare, dock inte här i Bockavärnet.

Om vi utgår ifrån att Bockstensvärnet byggdes år 1936 så var detta i så fall samma år som lantbrukaren Albert Johansson och hans son Thure finner ett bevarat 1300-talslik vid gården Bocksten i Rolfstorp i Halland.

Fyndet, som ger en god bild av 1300-talets klädedräkt, ställs ut på Varbergs museum och blir känt som Bockstensmannen.

Läs historien om Bockstensmannen i min krönika ”Bockstens mosse, Bockstensmannen och Thure Johansson”, https://skillingaryd.nu/natur/bockstens-mosse-bockstensmannen-och-thure-johansson/.

Inuti Bockavärnet finns en stor yta av cirka 25 centimeter tjock armerad betong, längden uppskattar jag till minst 20-25 meter och bredden till mellan 2,5-3 meter.

Man kan verkligen undra hur detta stora hål i den tjocka och armerade betongväggen kommit till, och enligt min mening finns det två alternativ, antingen en kraftig sprängladdning som applicerats direkt på väggen utsida …

… eller direktskjutning från nära håll med en 10,5 centimeters artilleripjäs. Rätta mig om jag har fel!

Bildens stalaktit kommer av nylatinets ”stalactites”, som i sin tur kommer av grekiskans ”stalaktos” för ”droppande, av ”stala” för att ”droppa”.

Det är som bilden visar en isstappsliknande droppstensbildning som är vanlig i kalkstensgrottor men även förekommer i källare, valv och broar.

Droppsten är en allmän benämning på utfällning av kalk, kalciumkarbonat, från droppande eller långsamt strömmande vatten i grottor.

Utfällningen sker när kolsyrahaltigt grundvatten, som på sin väg genom kalkstensberggrunden löser kalkstenen, kommer i kontakt med luften varvid koldioxiden avges och kalken utfälls.

Droppstenar kan även bilda en ytbeklädnad på grottans eller som här på betongens väggar eller tak.

Kalkfällningen tar oftast formen av stalaktiter som på förra bilden, med andra ord, från taket nedåt tillväxande tappar, men även som stalagmiter, från golvet uppåt tillväxande koner, vilket bilden visar antydan till.

Dessa droppstenar är kalciumkarbonat, CaCO3, och föreligger vid atmosfärstryck som kalkspat.

Kalciumkarbonat används för att framställa bränd kalk eller direkt som baskälla i kemisk industri och metallurgi och det används också vid kalkning.

Liksom gips är kalkspat, som krita eller som här som nyutfälld kalciumkarbonat, ett viktigt vitt färgpigment och fyllnadsmedel i papper, gummi och färg.

Lösligheten av droppstenens kalciumkarbonat i vatten varierar med lösningens pH-värde och koldioxidhalt.

pH-värdet är ett mått i form av ett tal på hur sur eller hur basisk, alkalisk, en lösning är och det används ofta inom bland annat kemi, biologi, miljövetenskap och agronomi.

Vid rumstemperatur svarar pH 7,0 mot en helt neutral lösning, det vill säga, inget överskott på vare sig vätejoner eller hydroxidjoner.

pH-värdet kan variera mellan 1-14, där 1 är maximalt surt och 14 är maximalt basiskt.

Ett lägre värde innebär att lösningen är sur, den har ett överskott på vätejoner, H+, och ett högre värde att lösningen är basisk, den har ett överskott på hydroxidjoner, OH-.

Det ungefärliga pH-värdet i några vanliga vätskor är,
magsaft pH 1,5
citronsaft pH 2–3
filmjölk pH 4,4
schampo pH 5,5
saliv pH 6,7
blod pH 7,36
havsvatten pH 8,3
tvållösning pH 10–11

Som Sven Dufva, i Fänrik Ståls sägner av Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg, står den lilla granen där mitt i dörröppningen som för att hindra alla att komma genom öppningen.

Sven Dufva var kanske inte arméns mest begåvade soldat men hyllas i dikten för sin plikttrohet och sitt mod.

När han av misstag och ensam går till attack mot ryssarna på en bro ropar generalen Sandels de berömda orden ”Släpp ingen djävul över bron” och ”Det kan man kalla en soldat, så skall en finne slåss”.

Genom detta gav han sina kamrater tid att samlas till motanfall och när Sven Dufva till sist träffas av en rysk kula i hjärtat säger samme general ”Den kulan visste hur den tog” och slutraden lyder ”Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat det var gott”.

General Johan August Sandels, levde under åren 1764–1831, greve år 1815 och med fältmarskalks grad år 1824.

I finska kriget åren 1808–1809 var Sandels brigadchef och segrade vid bland annat Virta bro.

Virta bro var en träbro över Koljonvirta ström vid Idensalmi i centrala Finland, känd från 1808–1809 års krig för en strid den 27 oktober år 1808, då General Sandels med 2 000 man besegrade en jämnstark rysk kår.

I slutstriderna i Västerbotten förde Sandels en fördelning och han blev friherre år 1809, generallöjtnant år 1813 och var fördelningschef i den av kronprins Karl Johan ledda nordarmén mot Napoleon I åren 1813–1814.

År 1815 var Sandels tillförordnad överståthållare i Stockholm och år 1818 blev han general och riksståthållare i Norge, där han tillvann sig allmän aktning.

På grund av en kontrovers med kungen fick han avsked år 1827.

Som fältherre har Sandels betydligt överskattats men kan inte frånkännas taktisk begåvning förenad med personligt mod och lugn och Runeberg har tecknat ett romantiserat porträtt i dikten ”Sandels” i ”Fänrik Ståls sägner”.

Bildens knytnävestora bit kvarts är den kontinentala jordskorpans näst efter fältspaterna vanligaste mineral med 11 volymprocent och det förekommer såväl i sura och intermediära magmatiska bergarter.

Av kvarts finns en mängd varieteter och många saluförs som smycke- eller ädelstenar.

Dessa skiljer sig från varandra genom arten av föroreningar eller störningar i kristallstrukturen som exempelvis ametist, aventurinkvarts, bergkristall, blåkvarts, citrin, mjölkkvarts, rosenkvarts, rökkvarts och tigeröga.

Inom högteknologin har kvarts kommit till användning på grund av sina piezoelektriska egenskaper i radiooscillatorer, kvartsur, frekvensstabilisatorer, tryckmätare, gas- och cigarettändare, sin förmåga att rotera planpolariserat ljus såsom polarimetrar, monokromatorer och sin genomskinlighet för såväl infrarött som ultraviolett ljus för linser och prismor samt för vissa optiska instrument.

Ser ni stenansiktet i berget under Bocken som siktar för direktskjutning med en artilleripjäs.

En närbild på stenansiktet i berget under Bocken som siktar för direktskjutning med en artilleripjäs eller är det bara en formation i graniten som blivit till genom sprängning.