Dagar vi minns: En kväll på festplatsen
Nyheter I min ungdom var det vanligt att vi besökte festplatser i våra bygder som erbjöd toppartister.
Foto: Vrigstads hembygdsförening
I slutet på sjuttiotalet åkte vi ständigt till olika festplatser runt om i våra bygder. Det var, i min geografi, Torne och Tyrolen samt Balders Hage, men vi åkte även till ställen utanför Kronobergs län, som Kärrigaryggen i Virserum och Gubbakulan i Vrigstad. Små ställen som erbjöd toppartister som vi ville uppleva, men det var inte alltid som vi var medvetna om vilka vi lyssnade till. Festandet bedövade oss, men vi var lyckliga och trodde att vi fattade vad som hände runt omkring oss.
Kan ni tänka er att våra lokala festplatser besöktes av Flamingokvartetten, Harpo och Tomas Ledin. Vi samlades och dansade, de som kunde, och inser nog först nu hur stort det var att dessa stora artister besökte våra festplatser, Många av oss var nog mer intresserade av vårt eget kalasande än av de artister som förgyllde vår bygder. Många är vi som tvingades kolla innan vi kunde svara när föräldrarna frågade vilka som uppträdde. Oftast hade man ingen aning eftersom man ägnade mer tid åt pilsnern än musiken.
En pinsam händelse i min ungdom var när jag skulle ta över som ordförande i Club I, en förening för anställda inom en rikstäckande förening. Min företrädare bodde i Uddevalla och vi åkte till Ellös Folket park på Orust. Mina kamrater hade förberett något av en häxbrygd och jag blev berusad. Först skulle jag skjuta luftgevär, det blev ingen succé utan jag blev avplockad vapnet. Sedan skulle vi lyssna på det holländska bandet Maywood, en kopia på det populära spanska bandet Baccara. Vi lyssnade och och trängde oss sedan bakom scenen där jag ville ha deras autografer. De frågade var de skulle skriva, eftersom jag inte hade något block med mig.
”Skriv på mitt bröst” sa jag, vilket jag ångrade omedelbart. Deras kulspetspenna trasslade in sig in mitt håriga bröst vilket innebar mer smärta än glädje – men snygga var de, tjejerna från Holland.
Jag kan sakna sommarkvällarna vid dansbanan med mygg, kaffe och kokt korv samt tjatandet över några öl på parkeringen. Det är en svunnen tid som jag kan sörja att inte dagens ungdom får uppleva med eller utan pilsnerdrickande.
Trevlig läsning . Ja dessa tider på 70 och 80 – talet är oförglömliga . Dagens ungdom förstår nog inte riktigt hur det egentligen var . Vi hade inga mobiler eller moderniteter utan de flesta var ute och träffades lite överallt det var ett folkliv som inte går att beskriva i ord . Bilarna gick i skytteltrafik mellan Skillingaryd och Vaggeryd och det existerade ingen stress utan folk tog sig tid att stanna och prata vid macken eller kiosken eller gathörnet , det bar ofta iväg till Gubbakulan i Vrigstad på Onsdagskvällen och på Lördagar när där var Marknads dans . Under Vinterhalvåret var det Skillingehusdanserna på Fredagar och dess fantastiska folkliv i hela samhället . Artister av bästa sort och på parkeringarna var det fullt ös men ändå fredligt och alla såg en ljus framtid med framåtanda , de flesta hade jobb eller skola på vardagar och livet lekte . Midsomrarna bar det oftast av till Halmstad ( Östra Stranden ) eller Öland ( Lundegårds Camping ) Tider Man Aldrig Glömmer Men Saknar .