Nyheter

Familjens brev till nämnden

Uppdaterad 4 februari, 2019 16:02 · Publicerad 4 februari, 2019 13:58

I går skickade syskonen Andersson in ett öppet brev till socialnämndens ledamöter i Vaggeryds kommun där alla, enligt kommunslogan, har betydelse.

Familjen Andersson träffade Skillingaryd.nu förra veckan

 

Brevet till socialnämnden finns att läsa här

Kommentarer

16

Dela dina tankar och bidra till en konstruktiv diskussion.

Håll en god ton. Skriv sakligt och respektfullt.

Skriv en kommentar

Din e-postadress publiceras inte.

Skriv sakligt och håll dig till ämnet.

Sortera:

Visar de 5 mest engagerade trådarna av 16 kommentarer.

  1. Kämpa på Anderssons trio ni är starka ni klarar det men man får hålla på ett tag. Har själv erfrenhet av ”fajten” men i en annan del av landet så det är inte bara i Baggeryd de behandlar folk så här! Styrkekramar till er alla.

  2. Trött anhörig

    Vart är vi på väg i dagens samhälle och i Vaggeryds kommun?
    Är det så här vi ska behandla våra sjuka, gamla, dementa, handikappade, LSS med flera?

    Är detta värdigt det svenska samhället år 2019?

    Man blir otroligt arg när man läser sådant! Vi har själva tvingats till att ”bråka” med socialtjänsten tidigare så vi vet precis hur jobbigt det är. Att dessutom behöva göra det när man som minst har tid och ork med det förbättrar ju inte situationen.

    Det kanske är dags att vi alla, som tycker detta är helt fel, samlar ihop oss för att skriva en namnlista mot dessa neddragningar eller forma en gemensam protestgrupp som jobbar för de i vår kommun som inte själva kan eller orkar göra det längre?

    Räcker det inte nu? Var inte rädda för att säga ifrån!

  3. Då kan jag meddela att när det gäller regeringens gunstlingar från Afghanistan
    Så får det kosta precis hur mycket som helst, kanske en liten tankeställare för dom
    som undrar varför vår välfärd blir bara sämre.

    1. Då är det ingen brist på pengar. Då behövs ingen ”rättssäkerhet” för att knyta igen snaran. Det är ju givetvis rimligt att de som har betalat i hela sitt liv till välfärden får bra nytta av den.

  4. Läser bifogat brev och ställer mig frågan hur man som anhörig kan hänga ut sin mor i sån detaljerad form när den stackars människan, som de anhöriga skriver , ligger på en 1 årings nivå. Vart tog hennes integritet vägen och hur har hon givit fullmakt att blotta hennes liv för hela samhället. Jag förstår i all välmening att man är frustrerad men jag skulle aldrig velat att nån hängde ut mig på ett sånt här vis.

    1. Stig Andersson

      Svar till den anonyme En fundering.

      Eftersom du är anonym kan vi ju inte veta, men troligtvis är inte du dement.

      Men om du vore det och ställdes inför alternativen, att låsas in på ett boende och inte ha någon mat i magen, det var ju därför det avslutades på Asken, då är det inte svårt att räkna ut vad det skulle leda till. Svältdöden.

      Eller det andra alternativet att få bo kvar hemma i sin invanda miljö, och få hjälp att få mat i magen. Vara ute, åka bil och husbil på sommaren som hon älskar, leva ett så normalt liv som möjligt för en 70-åring. Men då fodras det också lite hjälp från hemtjänsten med avlösning för oss anhöriga, för att orka med och enligt lag ha rätt till, som det var tidigare med 56 tim i månaden.

      För att få en förändring och inte bara acceptera de tokiga besluten, så måste vi tumma på hennes integritet. Eva hade själv protesterat om hon kunnat. Jag Stig har fullmakt att bevaka alla Evas angelägenheter, och har godkänt det som skrivits om Eva från vår sida.

      1. Tänkte kommentera insändaren ”En fundering” men du Stig gjorde det så bra själv.
        När och om min ork och tanke försvinner vill jag också få en sådant kärleksfullt omhändertagande som Eva får av sin familj. Innerligt hoppas jag att ni ska få vara tillsammans ännu en tid med hjälp.

      2. Tack för ditt svar och det respekterar jag. Du skriver att citat” låsas in på ett boende och inte ha någon mat i magen, det var därför det avslutades på Asken” menar du att det verkligen var så? Hon låstes in på avdelningen Asken och hon fick ingen mat, utan fick svälta?

        1. Stig Andersson

          Svar till EN FUNDERING.

          Asken på Furugården är en låst demensavdelning med kodlås, och det är förståligt med hänsyn till bemanningen.
          På frågan om mat i magen, så fanns det säkert mat på bordet, men ingen då som hade tid och intresse av att hjälpa till att få ner maten i magen. Var inte mottagliga för tips hur vi lyckades hemma.
          Därför var växelvård inget alternativ som vi såg fram emot.

          1. Så hemskt. Så om man är dement,så blir man inlåst för att det inte finns tillräckligt med personal. Kan man inte eller vill inte äta så har ingen tid och hjälpa till o mata. Hoppas att det inte är så. Nog finns det folk man kan anställa som kan hjälpa till. Inte kan man låsa in dementa och låta dom svälta på grund av personal brist eller besparingar år 2019 i Sverige😢😢

  5. Utan att veta så är det nog så på avdelningar för dementa att dörrarna har kodlås och därmed ”låsta”. En omsorg om de som är där.
    Naturligtvis erbjöds Eva mat men av anledning, som jag inte vet ville hon inte äta.
    Kanske någon som är mer insatt vill förklara. Jag har bara erfarenhet av min mammas vistelse på annat liknande boende.