Nyheter

Hjältarna som gav nytt liv

Nyheter Vi träffar Skillingarydsborna Sylvia Lindström, bröderna Lennart och Sören Grunditz på lokala fiket Jonssons Konditori. De har något gemensamt även om det skiljer 29 år.

Berättar om njurdonation  [1/6]

Lennart Grunditz var 37 år när han fick en njure av bror Sören  [2/6]

Sylvia Lindström donerade en njure till sin svägerska  [3/6]

Lennart Grunditz tvekade aldrig på att donera  [4/6]

Glatt gäng på lokala fiket  [5/6]

Två hjältar på bild. Lennart och Sylvia tycker att alla borde ta ställning till donation.  [6/6]

För 29 år sedan hjälpte Sören sin bror Lennart med att donera en av sina njurar. Sylvia har för exakt tre veckor sedan donerat en njure till sin svårt sjuka svägerska Lotta i Trollhättan.

– Valet jag gjorde för 29 år sedan var inte svårt. Det är klart att man ska hjälpa när man kan, säger Sören direkt.

Lennart Grunditz hade inflammation i sina njurar och han var 37 år när operationen gjordes. Sylvias svägerska Lottas båda njurar slutade att fungera och hon har haft nattdialys i två år. Lotta har kvar båda sina njurar och Sylvias njure ligger ”vid sidan om”.

Förberedelserna är förstås viktiga och bröderna Grunditz berättar om en lång förberedelseprocess närmare bestämt var det ett år. Lennart fick ligga inne i tre veckor och operationen tog fem timmar.

– Min svägerska Lotta hade varit svårt sjuk i två år. Min bror ringde och grät när han berättade att den andra tilltänkta njurdonatorn inte hade släppts igenom testet för att rädda Lotta. När samtalet var avslutat började jag fundera på om jag kunde hjälpa till? Jag började söka på nätet efter information. För två månader sedan bestämde jag mig att jag ska donera min njure till Lotta och sex veckor senare blev operationen av, säger Sylvia.

– Jag fick genomgå otroligt mycket undersökningar: Hjärta, lungor, blod, njurar, kosttest och arbetstest. Vi hade inte samma blodgrupp, jag och min svägerska, så Lotta fick läggas in något tidigare på sjukhus, då de filtrerade hennes blod först innan donationen kunde bli av. Operationen tog mindre än två timmar, säger Sylvia.

– Jag kom upp dagen innan till Göteborg. När jag kontrollerats en sista gång fick jag åka taxi till hotell där jag fick sova gott. Idag gör de operationen med titthål. En liten minirobot gör jobbet med att frigöra njuren. När det är klart går de ner med en liten sax med en påse och klipper av samt lägger njuren i påsen. Under naveln har jag ett cirka tio centimeters ärr där de plockat ut min njure. Lotta fick min njure direkt, fortsätter Sylvia.

– Operationen startade vid klockan tio. Klockan fem på eftermiddagen samma dag satt jag i matsalen och åt köttbullar och potatismos. Jag fick inget smärtstillande och allt gick mycket bra. Operationen var på torsdagen och på lördagen var jag hemma igen, säger Sylvia.

Sylvia fortsätter att morgonen efter operationen fick hon träffa Lotta, som redan fått tillbaka färgen i sitt ansikte.

– Fantastiskt att se att hon blev bättre med en gång. Min njure hjälpte, säger Sylvia som fick ligga i samma rum som sin svägerska under hela sjukhusvistelsen.

Bröderna Grunditz är imponerad av Sylvias snabba sjukhusbesök, då brödernas operation tog ungefär fem timmar, nersövda i ett dygn och Lennart som fick broderns njure, fick ligga på intensiven i en vecka.

– Men jag kände mig direkt mycket bättre, fantastisk känsla, säger Lennart om den där dagen för 29 år sedan.

– Jag har inga biverkningar och har inte haft några begränsningar innan operationen. Jag är egentligen sjukskriven till 20 mars, men jag är så pigg så jag kommer att börja jobba nästa vecka, säger Sylvia.

Lennart som tog emot njuren av sin bror får äta mediciner livet ut, men han slipper dialys och man kan leva som vanligt.

– Ni är alla otroliga hjältar, inflikar Lennart med ett leende.

– Dagen efter donationen kom läkare in till vårt rum och gav mig ett diplom och höll ett fint tal. Jag och Lotta grät ikapp. Det var en fin uppskattning jag fick, säger Sylvia.

– Jag hade bestämt mig tidigt att hade det inte fungerat med donation till min svägerska hade jag donerat till någon annan. Tanken på donation skrämmer många, men det är viktigt med att ta ställning och oerhört viktigt att fylla i donationskort. Jag önskar att det fanns en lag, om man inte fyllt i donationskortet, så är man automatisk donator. Idag är det drygt 600 personer som väntar på en njure, påpekar Sylvia.

På njurmottagningen på Ryhov jobbar Susanne Sparre och hon berättar hur man kan hjälpa andra.
– Det är viktigt att man tar ställning. Vi har donationskorten som man kan hämta från socialstyrelsen och det är viktigt att man fyller i dessa. Det är fint att man kan hjälpa andra. Idag har vi ett tiotal här på länssjukhuset Ryhov, som väntar på att få en njure. Det finns idag ingen åldersgräns på donatorn, däremot får man inte ha högt blodtryck, använda blodtrycksmediciner, ha cancer eller överviktig fetma, säger Susanne.

– Vi är behov av donatorer och vi är glada för varje person som tar ställning på donationskortet avslutar sjuksköterskan Susanne Sparre.

Sara Mejving

Taggar

Dela


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *