Martinas blogg: Västkusten – bästkusten?

Bad på klippbadplats i Kungsvik på Orust.

Det är midnatt. Klockan har just slagit fredag och jag ligger i husvagnen på en camping på Orust. På bägge sidor om mig sover mina döttrar. Sakta, lugna andetag.

Sista natten på campingen och om några timmar är det dags att hänga på vagnen och köra hemåt igen. 6 nätter i husvagn denna omgång. Först tre nätter på en liten camping på ön Torsö utanför Mariestad. En natt själva med Felicia då vi ju var på bröllop. (Så fina de var och vilken underbar vigsel med fantastisk sång och full kyrka. Så mycket kärlek!) Och resten med alla barn och hund. Och sen tre nätter här på Orust. Två helt olika sorters campingar.

Den första väldigt lugn och liten. Med en familjär stämning. Bara orden ”När receptionen är obemannad ta en lämplig plats och skicka ett sms”, säger en del om stämningen. Receptionen/kiosken var öppen 4 timmar om dagen. Två på förmiddagen och två på eftermiddagen. Supertrevliga ungdomar i fotbollsklubben jobbade och var behjälpliga. Campingen var inte så märkvärdig, men den låg fint. Precis invid en liten småbåtshamn med badbrygga.

Här på Orust är receptionen öppen över 10 timmar om dagen. Det finns en liten (snordyr) affär och en restaurang. Ett bra mycket större servicehus, och vi har plats precis intill. Här åker sommarjobbarna runt i små golfbilar. Först var vi irriterade över att inte fått info om ojämn plats. Men när vi påtalat problemet kom de med domkraft och stenplatta för att hjälpa oss rätta till problemet. Så det löste sig ju ändå till det bästa.

Sen kvällspromenad på campingen. Skärgården på västkusten. Andlöst vackert.

Jag somnade ifrån igår, och fortsätter så här ett dygn senare. Nu hemma igen. Hemma i min egen svalare säng. Ingen skugga alls på husvagnen gav bastu varje morgon. Aldrig känns vårt trots allt ganska lilla hus så stort som när man spenderat några nätter i husvagnen. Var sak har sin charm.

Skönt att vara borta och skönt att komma hem. Hem till stenväggar, porslinstallrikar och stora temuggar. Men i ärlighetens namn, så har jag nog mest av allt saknat min egen helt vanliga toalett. Avskyr såna där toalettbås med tunna väggar och folk i kö. Alltid haft problem med det. Hatar stressen i att veta att folk står och väntar. Hatar att inte kunna slappna av och hatar oförmågan, som blir bieffekten, att kunna fungera som vanligt.

Avslutar inlägget på söndag förmiddag. Igår hann jag inte med något skrivande. Och det är ungefär så här det är för det mesta. Jag skriver inlägget lite då och då. Och jag skriver i huvudet rätt ofta. Kommer på vissa saker jag vill skriva, men hinner inte just då och har jag inte skrivit ner tanken i telefonen försvinner det. Skyller på amningshjärna, för demens när man är 32 känns ju inte så lockande.

Nybliven sexåring firas med köpetårta på campingen.

I veckan fyllde så vår mellantös hela 6 år. Stora tjejen. Hon blev så glad åt vetskapen av att få en cykel. Och dessutom fick hon i present att hon och jag skulle gå och shoppa kläder för en bestämd summa. Så det gjorde vi på Torps köpcenter utanför Uddevalla när vi ändå körde förbi på väg mot Orust. Att mamman räknade fel i huvudräkningen i affären så hon råkade få ett plagg mer än hon egentligen fått pengar till, gjorde väl inte det sämre för 6-åringen.

Samma dag som Ronja blev 6 år, blev Felicia 7 månader. Och hon börjar verkligen bli stor nu. Hon sitter själv, hon kryper nästan. Hon klättrar över de små murarna man bygger för att hon inte ska ramla ner. Livsfarlig är hon. Hela tiden med ett stort flin när hon förflyttar sig. Snabb som en vessla. Hon älskar smörgåsrån, smörgås och melon. Hon ammar delvis fortfarande och hon verkar inte ha några planer på att sluta med det. Så vi får väl se hur länge vi håller på med det. De där små tänderna hugger hon ju till med titt som tätt. Så kanske ger mamman upp innan henne.

Veckan som kommer ska vi nog mest bara vara hemma. Finns gott om saker att göra här hemma och det är rätt skönt att få vara hemma och skrota tillsammans en hel vecka. Lite dagsturer vore roligt, kanske är det någon som har något tips på bra utflyktsmål?

Nu kom sonen på att han skulle kolla om han fick någon peng av tandféen. Sent igårkväll tappade han nämligen en tand. Så lycklig han var över att ha tappat tanden. Men jag vet inte jag, tandfén var ju lite snurrig som vanligt. Pengen hamnade bredvid glaset och tanden var visst kvar… Det var ju tur att där åtminstone var en peng. Det är ju inte alltid tandfén kommit ihåg det….

//Martina