Miia läker ekonomiska sår

Miia jobbar som ekonomisk utredare inom kommunen

När vi träffar Miia poängterar hon noga vid intervjun att kunden som nämns i reportaget själv godkänt sin medverkan men för övrigt vill vara anonym gällande namn och bild. Kunden kallar vi Kalle.

Miia har hjälpt många kunder genom åren med att slippa ifrån att behöva leva på försörjningsstöd. Hon anser att uppföljning är det mest viktiga momentet i hennes arbete. Hon har själv skapat grunden i och de metoder som används i verksamheten.

Miia är stolt över resultaten som visat sig genom de undersökningar som gjorts där de kunder som gått igenom full utredning med avslutande analys visat sig nöjda. En kund jämförde Miia med en läkare som hjälpt kunden med att läka sina ekonomiska sår.

En kund som Miia har som har svårt för att skriva och väldigt svårt för att gå har fått uppföljning av Miia under mycket lång tid och är fortfarande pågående.

– Jag anser att det både har varit och fortfarande är nödvändigt av många skiftande skäl, säger Miia.

– Målet med verksamheten är att försöka hjälpa kunderna så att de i förlängningen blir självförsörjande och i framtiden slipper behöva leva på försörjningsstöd. Det gynnar dels både kunden, som blir mer självständig, och det gynnar kommunen ekonomiskt. För de kunder som inte har betalningsförmåga är en utredning hos mig till nytta i de fall där kunden har avsikt att ansöka om skuldsanering. Det går bra att söka sig till mig, säger Miia.

Kunden Kalle, som Miia hjälpt extra mycket, utanför verksamhetens ordinarie ramar, har under utredningstiden klarat av att bli av med skulder på över 105 000 kronor.

– En stor eloge till Kalle som följt de råd han fått, säger Miia.

– Det ingår i verksamheten, säger hon, att försöka hjälpa till med det som är möjligt och går inom ramen för den ekonomiska omständigheten.

– Det har också med den enskilda kundens betalningsförmåga, vilja och motivation att göra ifall det kan gå och är möjligt, säger hon.

Miia har hjälpt Kalle mycket under lång tid och har därför lärt känna honom väl. Därför reagerade hon väldigt starkt och blev mycket orolig när han en dag inte avbokat mötet och inte dök upp på utsatt tid. Trots flera återkommande försök av Miia att ringa upp Kalle blev det inget svar.

– I normala fall låter myndigheter oftast de personer som inte passar tiden låta saken bero, säger hon.

– Kommer inte besöket och om personen inte svarar på kontaktförsök ägnas ofta utsatt tid till annat. Men jag kände att något var fruktansvärt fel. Jag kontaktade genast ledningen på min arbetsplats då bilarna var bokade och jag behövde en bil akut för att åka ganska långt för att kunna ta reda på om någonting hänt.

– Bil ordnades fram och jag lyckades få med mig en kollega, tillika deltidsbrandman, som var villig att följa med, säger Miia.

Miia fortsätter med att berätta om den fruktansvärda händelse som mötte dem hemma hos Kalle.

– Vi hittade Kalle, som fallit i badkaret något, eller några dygn, tidigare, oförmögen att ta sig upp. Vi kom inte in i bostaden då dörren var låst. Men, vi fick genom att skrika högt till Kalle, klart för oss att inga fönster behövde slås in eftersom han kände att han kunde klara sig i badkaret ett tag till.

– Han kunde inte ta sig upp då han slagit sig i fallet. Att öppna ytterdörren var för honom omöjligt, säger hon.

Miia lyckades få tag i hyresvärden som hade en timmes färd för att kunna komma och öppna. De väntade in hyresvärden och tog sig in. Miia såg direkt då de kom in i badrummet att kunden var likblå nerifrån tårna på bägge benen och upp över knäna.

– Han hade också väldigt stora tefatsliknande ögon som såg skrämda ut då han stirrade på oss. Han hallucinerade lite hit och dit om att det varit ett stort pådrag av poliser och gäng i hundratalet runt huset under natten vilket senare visade sig inte varit fallet då kollegan kollat upp om pådrag pågått i området, säger Miia.

Miia insisterade omedelbart på, med tanke på Kalles likblåa ben, att ringa ambulans då kollega ställde frågan.

– Vi försökte få Kalle upp ur badkaret men fick ge upp då det varken fanns halkskydd eller handtag för honom att ta hjälp av, säger hon.

– Men det löste sig till slut då ambulanspersonalen kommit på plats. Att vi dök upp räddade med all säkerhet hans liv då inga släktingar eller andra finns. Kalle har tackat oss båda ett antal gånger i efterhand och säger att han är tacksam för att vi räddade hans liv, säger Miia.

Min kollega fixade kaffe och kaka till Kalle där han låg i badkaret så att han fick vätska och någonting varmt i sig då han hade legat väldigt många timmar i badkaret skadad utan vare sig vatten i badkaret eller kläder på kroppen, säger Miia.

– Min kollega ordnade även något att skyla över Kalle med så han skulle hållas varm. All heder till min kollega för den ovärderliga hjälp och stöd han var för mig då, säger hon. 

Efter olyckan i badkaret har Miia hjälpt Kalle mycket för att minska risken för att samma sak händer igen. Hon har vidtagit åtgärder och bland annat skaffat fram halkmattor till badkaret. En stabil sittbräda så att Kalle kan sitta och duscha. Skaffat en 60 centimeter lång stång till badkarskanten så han kan ta sig upp med hjälp av den om det behövs. Då Kalle ofta snubblat på trösklarna i huset har Miia med ett omedelbart agerande sett till att dessa tagits bort. Eftersom han har svårt att gå har hon även fixat fram två särskilda rullatorer där en är för sommar- och en för vinterbruk. Samt ordnat en vajer att fästa fast dem i trappräcket med (då de inte används) så att de inte stjäls. Även också andra saker har jag fixat till Kalle och fortsätter hjälpa honom med berättar Miia.

De extraordinära åtgärderna ligger helt utanför Miias verksamhets ordinarie uppgifter men det är verkligen med stor glädje som hon hjälper Kalle med detta, säger hon. Särskilt då han visat sig mycket tacksam för hjälpen och skött sig exemplariskt både under utredningstiden lika väl som nu under pågående uppföljning.

– Jag har varit påhejad av mina kolleger som överraskande tilldelat mig ”Veckans Ros” för mitt engagemang. Och är det någon som jag vill dela denna ”Veckans Ros” med så är det med min proffsiga kollega, den fantastiska deltidsbrandmannen som släppte allt han hade i sin hand och som ställde upp och följde med och hjälpte mig att ta reda på vad det var som hänt med Kalle, säger hon.

Vid intervjun nämner Kalle;

– Visst är jag mycket tacksam för Miias agerande. Mycket tacksam. Det blir svårt när Miia slutar, men hon har lovat mig att hjälpa mig med kontakten med hemtjänst så jag kan få hem mat, samt en larmklocka ifall något händer. När det gäller ekonomin så är det tack vare Miia och hennes arbete som gjort att jag idag är skuldfri, vilket jag också är mycket tacksam för, avrundar Kalle.

Fotnot; Kalle heter egentligen något annat.