Så minns vi stormen Gudrun: ”Hemtjänsten var förtvivlade”
Nyheter Bertil Gunnarsson i Gölgås arbetade som vaktmästare på äldreboende Sörgården i Skillingaryd. Han fick rycka ut med motorsågen den där söndagsmorgonen för 20 år sedan efter stormen Gudruns framfart
Bertil lastade bensin och motorsågen och skjutsade hemtjänsten ut på landsbygden
Söndagen den 9 januari 2005 finns i färskt minne hos ”Bertil i Gölgås”. Vid den här tiden arbetade han deltid som vaktmästare på äldreboendet Sörgården och deltid som ”fixartjänst” hos de äldre. Bertil berättar vad som hände för 20 år sedan:
– Hemtjänsten ringde tidigt till mig på söndagsmorgonen. Minns det väl för jag hade dålig mobiltäckning i köket och fick gå ut i trädgården för samtalet. De var förtvivlade. Jag lastade bensin och motorsågen i bilen och hämtade Eva-Lotta Storck så vi kunde komma ut till de gamla på landsbygden.
– Minns väl när vi kom till Hultakvarnen mellan Ålaryd och Åker. Vi skulle upp till Ryd och där syntes inte vägen. Jag gick upp på en höjd och det var precis grönt överallt, träd överallt. Som tur var visste jag att det fanns andra vägar till Ryd, via Furunäs. Sågade mig loss så vi kom fram till Ryd. Första besöket gjorde vi hos Sally. Vi bar in ved, eldade och pysslade om henne lite. Vi ville att hon skulle följa med oss ner till Sörgården och bo där några dagar men Sally fick vi inte med oss. Iallafall inte i första taget. Men det gick till slut. När Sally hade flyttat ner till Sörgården var jag inne hos henne efter några dagar, då utbrast hon att ”så här bra hade hon aldrig haft det”.
– Sedan skulle vi vidare till gamle hemvärnschef Karl-Gustav. Han hade elvärme bara, så där vi kunde vi inte få värme i huset. Minns att han och jag pratade om att det var en likadan blåst 1954. Han hade en tax som hette Ebba och hunden låg alltid vid fötterna hos reslige Karl-Gustav. Jag tog med mig hunden ut på en promenad medans hemtjänsten gjorde det de skulle.
– Efter besöket hos Karl-Gustav och taxen Ebba skulle vi till Föreberg. Men det gick inte. Det var alldeles för mycket träd att såga upp för att komma fram, så vi fick gå till Föreberg. Det var strömlöst överallt och vet att vi hade frysrummet nere på Sörgården som vi kunde bistå med att förvara maten åt de boende ute på landsbygden. Vi hade även gamla frysar på Vsbo och vi skaffade fram så många vi kunde för att hjälpa.
– De brukare som vi fick ner till Sörgården flyttade inte hem när strömmen kom tillbaka.
Bertil ser ut över köksfönstret i Gölgås, ser att trädkronorna vajar även detta nya årets första dagar och minns tillbaka på fler stormar:
– 1954 var det också en trettonhelg det blåste ordentligt. Man var då inte så beroende av el, hade en 25 watts ytterlampa så det märktes inte på samma vis. Då, 1954, var det inte många som hade motorsågar heller som i dag, när varje gård har flera motorsågar. Vid den här tiden hade bara Tage Bengtsson i Äddebo och Gunnar Svensson i Bissefäll motorsåg, minns jag. De köpte motorsågen 1950, direkt från fabriken i Göteborg, för 3 500 kronor, summerar Bertil och tar en mun kaffe.