Skoglund: De ensammas tid är här – ta hand om er
Nyheter Vi är inne i mörka november och jag kan inte hjälpa att tänka på alla de som tvingas genomlida den här årstiden ensamma.
Foto: Skärmdump SVT text, Pixabay och David Alin
Sedan jag separerade från mina barns mamma för ungefär ett år sedan så har jag tvingats lära mig vad ensamhet är. Tomheten som slår till varje fredag när ungarna går till skolan och man vet att det kommer dröja en vecka innan de kommer bo hos mig igen. Den tomheten och saknaden går inte av för hackor kan jag säga.
Men i övrigt känner jag mig inte så ensam, även om jag kan vara det i fysisk form, så har jag ändå folk som bryr sig om mig och jag ser till att träffa vänner och bekanta om jag skulle känna för att umgås med folk.
Men alla har det inte så och det var när jag läste text-tv (Denna fantastiska uppfinning) som jag snubblade över nyheten att en man i 80-årsåldern kan ha legat död i två år i sin lägenhet i Göteborg. Det makabra med det hela var att Kronofogden hade lagt ut lägenheten till försäljning då mannen inte gått att nå och att de till och med hade visat lägenheten för spekulanter. Samtidigt som mannen låg där alltså. Tydligen ska han ha legat halvvägs under sängen och därmed missats av personerna som befunnit sig i lägenheten.
Nu kan jag inga detaljer om just detta fallet, men jag tycker det är otäckt att en person inte saknas av någon på två år. För man får ju förutsätta att mannen inte haft några nära anhöriga eller vänner som efterlyst honom.
Det kan finnas många olika anledningar till ensamhet. Vissa kan ha valt det helt själva. Andra kan ha betett sig som svin genom livet och därmed bränt sina broar. Det finns de som hunnit bli så pass gamla så de flesta nära och kära inte längre finns kvar. Eller så finns det de so helt enkelt inte kan upprätthålla längre och nära relationer.
Mannen i Göteborg är långt ifrån det första fallet. Man läser om det titt som tätt att folk har legat döda en längre tid. Jag minns från egna barndom att de hittade en tant i samma bostadsområde där jag bodde som suttit död i sin fåtölj en längre tid. Minns jag rätt var hon mumifierad. Hemtjänsten hade en lokal vägg i vägg.
Tyvärr finns det en hel del ofrivilligt ensamma i vårat avlånga, och vid denna årstid, mörka och kalla land. Jag kan tänka mig att depressionsgraden hos dessa går upp nu under november. Speciellt när vi dessutom lever i inflationstider.
Hur man kan lösa situation för alla ofrivilligt ensamma vet jag faktiskt inte. För det beror ju också på personens egna initiativförmåga. Men jag tror att det från olika förvaltningshåll runt om i kommunerna skulle vara en bra idé att skapa ännu mer träffpunkter runt om i samhället. Eller främja privata initiativ på samma tema.
Ta hand om er.
Om kommentarer
Du som kommenterar tänk på det här:
Inga påhopp tolereras på politiker, andra personer, föreningar, myndigheter eller andra. Inga svordomar eller antydningar till detta tillåts, då tas kommentaren bort med automatik. Rasism är självklart inte tillåtet.
Vi vill gärna att ni använder ert riktiga namn eller har ett återkommande alias. Ibland tvingas vi ta bort kommentarsmöjligheten på grund av att våra regler inte följs.
Blir det ingen bättring så kommer vi att förändra möjligheten att kommentera.