Therese Blogg: Midnattlopp nästa?

Hittills har det fungerat bra och göra det. Sista gången jag hade med någon på träningspass var grabben, efter det har jag slutat fråga om någon vill hänga med. Jag har funnit styrkan i att gå ut själv och kör mina pass utan knot. Det ledder ju till att ibland så hinner köra ett pass direkt efter jobbet, så det får bli när mörkret har fallit om man inte vill missa något pass just den dagen som programmet anger.

Kände mig helt slut efter dagens jobb och kvällens möten. Nu är det över 21.00 och närmar sig obevekligen kl. 22.00. Tanken till sängen lockade mycket mer än en runda ut i skogen. Säger till mig själv: Therese, ut med dig. Du fixar detta. Du är inte mörkrädd heller! Finns ju ficklampa! Ut och kör ditt pass!

Står på utetrappan och tittar på omgivningen. Träden är svarta och tronar upp mot en mörk himmel. Ser svagt ljus i horisonten från samhället åt öster. Sätter på musiken och tänder pannlampan och så startar jag appen. Det visar sig att det är i 35 minuter jag skall gå. Tänker snabbt, undrar hur långt det blir.

Börjar gå och bestämmer också snabbt att jag går åt höger och tar den väg jag känner väl i mörker, här ska det inte snubblas i diken eller annat. Musiken ljuder i öronen, och jag går. Ser endast vägen där pannlampan lyser och känner en inre frid, det var ju inte så dumt och gå ut alls, även om det är mörkt.

Jag håller ett jämt tempo och efter ett tag kommer jag på att jag bör vända, då jag har den tiden och passa och vill ju gärna ändå vara hemma i den varma sängen ändå efteråt. Tänker, ja, kanske man ska vara med på ett midnattslopp, jag gillar verkligen att gå i mörker. Det ger en annan stämning och tempo!

Närmar mig huset och tiden blev 37 minuter. Okey, 2 minuter över tiden, inte dumt det inte. Hur långt blev det då och ser… 4,42! Yes, jag närmar mig 5 kilometer-målet. Detta kommer att gå kanonfint! Frågan är bara, ska jag anmäla mig till något midnattslopp?!