Brunos krönika: På apberget går det livat till

Som liten pojke brukade jag på teven studera den afrikanska naturen. Savannen med sina giraffer, svartvitrandiga zebror, gracila antiloper, lejonkungar och höghastighetslöpande geparder, 110 kilometer i timmen. Det var hett så att solröken dallrade över det nerbrunna gräset. Där rörde sig de tuffa noshörningarna. (Som gosse älskade jag förresten bilderboken Den närsynte noshörningen Hugo). Och där fanns elefanterna och flodhästarna som flöt omkring i de sunkiga vattendammarna. Krokodiler låg och spanade, kamouflerade som stockkanoter i vattendragen: närsomhelst kunde de explodera i sin jakt på föda.

Det fanns annat som var obehagligt men för djuren naturligt. Som när de vilda kattdjuren slet zebror och gnuer i blodiga köttstycken. De fjäderruggiga gamarna tog hand om resterna.

Inne i djungeln flög färggranna fåglar. Papegojor. Små lustiga limegröna grodor kröp omkring i den täta grönskan.. Enorma ormar.

Många av dessa djur hade jag sett i verkligheten. På Zoo i Köpenhamn och i Borås djurpark. Aporna var alltid särklassiga entertainers. På ett eller annat sätt höll de låda. Även när de var stillsamma lockade de till skratt.

Apor tycks vara exhibitionister som njuter av uppmärksamhet. De är lika oss människor på många sätt. Därvidlag har darwinismen rätt. Fast det finns förstås också mycket stora skillnader i våra beteenden. Till exempel sitter ju inte vi människor och plockar löss på varandra för att känna närhet. Knappast heller lär aporna under överskådlig tid, enligt evolutionsbiologins räkneverk, bli så smarta att de börjar lösa differentialekvationer och dela ut Nobelpris till varandra.

Apor saknar helt hämningar. Jag har sett schimpanser sitta och masturbera helt ogenerat inför skrattande åskådare på Borås djurpark. Kan vi likna dessa apor med porrskådespelare? Tja, det finns ju faktiskt människor som exponerar sig sexuellt inför publik. Hela porrbranschen är som ett apberg. Det vågar jag säga utan att moralisera.

Det finns en exhibionistisk tjej som kallar sig Puma Swede och hon gör saker som inte ens apor kan föreställa sig. Det kan bero på att de inte har sett någon sådan där film med den akrobatiska svenska puman. Men jag har en stark känsla av att om de får göra det så kommer de snart att börja imitera de animaliska scenerna däri. Sådan människa, sådan apa. Även i Värnamo, Skillingaryd och Gnosjö lär det vara så.

Och solen har sin gång. Inget är nytt under stjärnorna.

Bruno Franzon