Socialdemokraterna får inte bli en intresseorganisation för sina egna företrädare

Detta gäller egentligen alla politiska partier. Med tiden riskerar organisationer att bli upptagna av sin egen överlevnad, sina egna strukturer och sina egna interna processer. Men för partier som vuxit fram ur folkrörelser är frågan särskilt viktig. För arbetarrörelsens partier är den avgörande.

Därför behöver en enkel sanning upprepas: ett politiskt parti har inget egenvärde.

Ett parti är inte ett mål i sig självt. Det är ett verktyg för människor som vill förändra samhället. Om det upphör att fylla den funktionen förlorar det också sitt berättigande.

För Socialdemokraterna borde detta vara självklart. Partiet bildades inte för att bygga en organisation utan för att ge vanligt folk politisk makt. Organisationen var medlet. Samhällsförändringen var målet.

Ändå finns det skäl till självkritik. Alltför ofta handlar diskussionerna inom partiet om interna processer, uppdrag, mandatfördelningar och organisatoriska frågor. Samtidigt hamnar de stora samhällsfrågorna i bakgrunden. Risken är att Socialdemokraterna gradvis krymper till att bli en intresseorganisation för sina egna förtroendevalda.

När det sker börjar man se världen genom kommunhusets fönster. Förvaltning blir viktigare än förändring. Budgetbalans blir viktigare än kampen mot växande klyftor.

Men människor går inte med i Socialdemokraterna för att förvalta det som är. De går med för att förändra det som är fel.

Det är också viktigt att komma ihåg att socialdemokratins största framgångar aldrig varit partiets verk ensamt. Folkhemmet byggdes genom en bred arbetarrörelse där fackföreningar, folkrörelser och vänstern spelade avgörande roller.

Fackföreningsrörelsen drev fram krav på bättre arbetsvillkor, pensioner, socialförsäkringar och anställningstrygghet långt innan de blev accepterad politik. På samma sätt har Vänsterpartiet och dess föregångare ofta lyft frågor som senare blivit självklar socialdemokratisk politik, från kritik mot privatiseringar till försvaret av den generella välfärden.

Detta är ingen svaghet. Det är så en levande arbetarrörelse fungerar. Nya idéer växer fram, krav formuleras och politiken utvecklas.

Socialdemokratin har varit som starkast när partiet varit tillräckligt öppet för att lyssna på dessa röster och omsätta deras krav i praktisk politik.

Partiet finns inte till för de förtroendevalda.

De förtroendevalda finns till för partiets idéer.

Och partiet finns till för människorna.

Socialdemokratins uppgift är inte att bevara sig själv. Dess uppgift är att förändra samhället. Om den insikten går förlorad riskerar partiet att förlora det som en gång gjorde det till en folkrörelse.

Kari Parman