Jeanettes krönika: På tur i fjällen

Vi hade skaffat oss en präktig, grön ryggsäck med riktiga knäppen, den saknade alltså blixtlås, fjällkarta och för säkerhets skull en kompass. Vandringslederna är bra utmärkta med det röda krysset, men man vet ju aldrig. Vi bodde på ett högfjällshotell och gjorde dagsturer. Man behöver inte tälta eftersom det ofta finns bra övernattningsmöjligheter i olika stugor. Väljer man att ge sig ut i exempelvis Sarek, som skall vara Europas sista vildmark, handlar det om något annat. Här finns inga rösade leder, inga övernattningsstugor eller vindskydd. Allt får man bära med sig. Proviant och utrustning för alla väder är ett måste. Vädret i fjällen kan slå om väldigt snabbt, vilket vi fick erfara!

Vi startade vår första vandring i strålande sol. Det var makalöst vackert. Vi gick uppe på kalfjället och målet var en stuga som kallades samevistet. Den rara ljungpiparen talade med sitt pipande läte om för oss att vi var välkomna, bara vi höll oss på ordentligt avstånd från reviret. Ljungpiparen är känd för att gärna slå följe med fjällvandrare. Vår väg kantades av fjällets små blommor i intensiva färger, svarta kråkbär, röda hönsbär och lavar. I kikaren kunde vi se att myren var rik på hjortron.

Efter en bit kom vi ikapp ett litet sällskap från Västergötland. De berättade för oss att detta var första gången de besökte fjällen, och det kunde vi inte undgå att märka. Samtliga var skrudade i promenadskor, damerna hade handväskor och för säkerhets skull ett paraply. Men paraplyet var säkert överflödigt med tanke på den strålande solen och den klarblå himlen. De tittade lite fundersamt på oss där vi gick i våra gummistövlar och fjälljackor som skulle klara alla väder och på vår ryggsäck.

Så var vi framme vid samevistet. Det var många fjällvandrare som hade slagit sig ner där för att njuta av sin matsäck.  En grupp renar tittade nyfiket på oss, och allt var underbart. Vi hade en vacker utsikt över myren med sina glittrande små sjöar och vattendrag, och bakom oss hade vi en fjällkam som till största delen bestod av sten.

Efter lunchpausen bestämde vi oss för att fortsätta en etapp till på vår vandring fram till en fäbodvall. Vi hade börjat plocka ihop vår packning när en grupp vandrare med raska steg kom över fjällkammen. De hälsade på oss och undrade om vi var på väg mot Vemdalsskalet. VI hade inte tänkt att gå ända dit men fäbodvallen lockade. ”Den turen får ni göra en annan dag, för nu måste ni vända. Ett oväder med åska är på väg. Vi hoppas få rum på fjällhotellet, men vi lär inte hinna fram innan ovädret hinner ikapp oss.” Det var mycket bestämda ord från erfarna fjällvandrare som raskt plockade fram sina regnställ.

Det utbröt en väldig aktivitet bland samtliga vandrare som precis som vi verkade vara nybörjare på fjällvandringsområdet. Ryggsäckarna packades med väldig fart och återtåget tog sin början. Vi hade hunnit halvvägs när åskan exploderade över oss. Regnet vräkte ner och blixtrar korsade himlen. Våra fjälljackor klarade inte av det här våldsamma ovädret. Oh vad jag tyckte synd om de stackarna i promenadskor och paraply. Vi gick och gick och det kändes som en evighet innan vi äntligen såg hotellet. Väl innanför dörrarna fick vi veta att det varken fanns el eller telefon. Det var först mycket sent på kvällen som elen kom tillbaka och vi kunde få i oss enkel men så god kvällsmat.

Nästa morgon strålade solen och det fösta vi gjorde var att åka till Vemdalen och där införskaffa oss riktiga regnkläder som vi bar med oss varje vandring.

Fjällets goda mat ger en extra dimension till vandringen, och en god matsäck är aldrig fel. På onsdagen serverade hotellet delikatesser från bygden. Favoriterna blev fjällröding, rökt ren, nybakat tunnbröd, ljuvliga ostar, flötgröt och hjortron. Till detta serverades bland annat hotellets egen lingondricka, som man kunde köpa för 1 krona glaset när man ville.

Härjedalen har en särskild plats i mitt hjärta. Det är ett omväxlande och trevligt landskap. Man kan bestiga fjäll som till exempel Mittåkläppen och Sonfjället och där njuta av storslagen utsikt. Vandringen kan gå över myrar med hjortronplockning, till ljuvliga fjällsjöar, utmed älvar, genom fjällvidesnår och fjällbjörkskog. Trevliga besök på en fäbodvall där det ibland serveras underbara våfflor. Här finns också riktigt djupa skogar där Härjedalens landskapsdjur björnen residerar. Renar stöter man på allt som oftast och en hel del trevliga fåglar. För den botaniskt intresserade är fjällvärlden en ren skattkammare! Likaså för fiskeentusiasterna.

Känner du en längtan efter att fjällvandra kom då ihåg att du är där på naturens villkor. Du är gäst och måste anpassa dig. Respekt och hänsyn är grundläggande. Klarar man inte av dessa två principer har man faktiskt ingenting i fjällen att göra.

Träna innan du åker iväg. Att gå på skogsstigar är bra, då tränar man upp sin balans och det behövs. Vi skaffade oss vandringsstavar. De är bra att ha eftersom den svenska fjällvärlden består till stor del av sten. Det finns heller inte broar över alla vattendrag så man får helt enkelt vada. Staven är också bra att ha när man går över myrar. Spångar brukar finnas men skicket på dessa är inte alltid så bra och de kan bli ruskigt hala. Överskatta aldrig din förmåga under fjällvandringen!

Det är en fantastisk upplevelse att vistas i fjällen. Tystnaden och de enorma vidderna känns ända in i själen.

Jeanette Hallgren Eklund