Krönika: Hur har vi det med parkeringsmoralen?

1 februari gick redaktionens flyttlass till Storgatan. Vi är tre som borde ha parkeringsplats vid vår arbetsplats men efter en del om och men fick vi en plats intill fastigheten. Innan dess, och nu två av oss, får parkera lite varstans, de flesta möjligheterna i närområdet av redaktionen är en eller tvåtimmarsparkering. 

Nu är det väl lika bra att jag erkänner att; jo parkeringsvakter fanns visst. En dag i mitten av mars parkerade jag väster om matbutiken, på tvåtimmarsparkeringen och när jag efter två timmar och 53 minuter gick ut till bilen satt där en gul lapp på vindrutan. Hrmmm, först blir man bara fruktansvärt irriterad på sig själv men det är bara att gilla läget och betala de där 600 kronor. Så visst finns vakterna i byn.

Sedan vi fick vår egna parkering ”003” har någon av oss på redaktionen använt denna dagligen. Det som irriterar mig är att det senaste veckan redan varit andra parkerade bilar där. Hur svårt är det att se när man har skylten ”Reserverad parkering” mitt framför motorhuven när man parkerar sin bil och man borde veta om att man inte tillhör Storgatan 6? Vi betalar faktiskt en summa varje månad för att nyttja vår parkering. 

Strax norrut vid ”gamla Teds” och Mejeriet är också tvåtimmarsparkering. Här står det en firmabil med punkterade däck, dubbdäck dessutom, det syns att asfalten inte har blivit sopad under bilen och ja, vad ska man säga. Här finns inga synliga gula lappar i rutan, det borde ha blivit ett hundratal vid den här tiden.

Jag undrar bara i mitt stilla sinne, varje dag, hur har vi det med parkeringsmoralen i byn egentligen?