Att förstå sin historia tillsammans genom släktforskning

Så börjar berättelsen om Carl-August Johansson som är en anfader – gammelfarfars bror – till Patrik Ljungdahl som bor i Kushult Roligabo utanför Skillingaryd. Egentligen är det en berättelse som skulle täcka flera sidor och flera böcker om generationerna före och efter.

Carl-August var stenhuggare under flera perioder och jobbade 1887–1889 på stenhuggeriet på Tjurkö i Blekinge skärgård. Så en dag fick han veta att två av hans bröder hade dödat en annan man. Det här var en skam för hela familjen och Carl-August bestämde sig för att resa så långt bort han kunde. USA var det förlovade landet och dit bestämde han sig för att flytta utan att nog någon visste, förutom hans mor Johanna Johannesdotter, som egentligen hette Ljungdahl i efternamn, men det ville man inte heta nu.

– Han var säkert hemma hos sin moder Johanna och talade om vad han tänkte göra. Annars hade hon inte vetat, så att prästen senare kunde göra noteringen i ​husförhörslängden att han emigrerade 1889, berättar Patrik Ljungdahl.

Jobb i USA

Carl-August fortsatte som stenhuggare vid det tyskägda stenhuggeriet i Rockport i Massachusetts i USA för de hade stort behov av svenskar, finländare och irländare, som var erkänt duktiga arbetare. Därav fick han hjälp att emigrera illegalt från Sverige, genom att åka med båtarna som fraktade gatsten till England. De stenhuggare som fanns i Rockport strejkade på grund av dåliga arbetsförhållanden. Carl-August blev senare smed.

Forskning

Patrik Ljungdahl, hans pappa och bror har länge funderat över sina anfäder och släktforskade i nästan sju år ihop, för att i princip kommit i mål med mycket i slutet av 2015 och för ett år sedan 2025 fick han det första brevet från USA där det fanns foton och brev med anknytning till den försvunne släktingens barn och barnbarn, samt brev skrivna under första världskriget, som skickats till Karl Augusts fru Mary Vilhelmina Nelson Johnson. Hon var född i Finland 1877 och dog i Rokport i USA 1966.

Bytte namn

– Carl-August har inte var lätt att forska om. I passagerarlistan från Liverpool hade han tagit sig namnet Charles Johnson och inte angivit mer om sin bakgrund och föräldrar, av förklarlig anledning. Det blev ett idogt letande på olika sätt i arkiv, tidningar och via, Spiran Lodge # 98 i Rockport, Massachusetts, som är en lokalavdelning inom Vasa Order of America för personer med nordiskt, inklusive svenskt, ursprung. De ordnar bland annat midsommarfirande, julfest, pannkaksfrukostar och medlemsmöten.

2015 åkte Patrik med sin familj över till USA och i Rockport träffade de många släktingar.
– Min far fick personlig kontakt med några nyfunna släktingar, men gick bort några månader innan vi åkte. Jag höll mitt löfte och tog med jord från Carl-August familjegrav i Rockport och förde den tillbaka till jorden vid Carl-August mammas grav i Linneryd.

Det handlar inte om Linneryd i Tofteryd utan tätorten Linneryd i Tingsryds kommun i Kronobergs län.

Kring 200 släktingar

2013–2015 var intensiva år då det fokuserades på att hitta var Carl-August tog vägen. Då stämde alla fakta med kontakt via e-post med några i dag levande släktingar, deras forskning, som inte hittade hela vägen hem till Sverige.

– Vi hade upptäckt att vi hade ett par hundra släktingar i USA och cirka 20 i Rockport och dess närhet. Flera visste inte att de var släkt med varandra, berättar Patrik som för övrigt fyller 60 i dagarna.

Nu har en okänd person som nu på något sätt fått veta att Charles och Patrik var släkt, under 2025 och 2026 börjat skicka fotografier och brev. Patrik och hans familj har fått veta mer och mer om anfadern.

Många svenska reste till Nordamerika för att skaffa sig en drägligare tillvaro. Det är ungefär som i dag när människor flyr sina hemländer för att slå sig ned i exempelvis Sverige.

Fotnot: Rockport ligger i staten Massachusetts i nordöstra USA, 64 kilometer norr om Boston. Rockport har cirka 8 000 invånare.

Personlig reflektion av Patrik Ljungdahl:
Att förstå sin historia tillsammans

Det finns något djupt mänskligt i att vilja veta var man kommer ifrån. Vår historia är mer än namn i ett släktträd eller datum i gamla dokument. Den är berättelsen om människorna vars val, drömmar, uppoffringar och mod har format våra liv. När vi lär känna vår historia börjar vi också förstå oss själva bättre.

Att upptäcka sina rötter tillsammans med sina syskon och föräldrar ger en särskild dimension. Det blir inte bara en resa bakåt i tiden utan också en resa närmare varandra. När man delar minnen, gamla fotografier och familjeberättelser väcks ofta samtal som annars kanske aldrig skulle ha ägt rum. Man får höra samma händelse ur olika perspektiv och inser att familjens historia är rikare och mer nyanserad än man först trodde.

Föräldrar bär på erfarenheter och kunskap som inte alltid förs vidare av sig själv. Genom att ställa frågor och lyssna får man möjlighet att bevara en del av familjens arv innan berättelserna riskerar att gå förlorade. Syskon kan samtidigt hjälpa varandra att minnas, komplettera och reflektera. I det gemensamma sökandet skapas nya minnen samtidigt som gamla bevaras.

Att förstå sin historia handlar också om identitet. När man lär känna människorna som kom före en själv blir det lättare att förstå varför vissa värderingar, traditioner och egenskaper lever kvar genom generationerna. Man upptäcker att man är en del av något större än sitt eget liv, en kedja som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden.

För mig känns det som att sökandet efter familjens historia inte bara handlar om det förflutna. Det handlar lika mycket om framtiden. Genom att lära känna våra rötter tillsammans skapar vi något som kommande generationer kan bygga vidare på. Vi för vidare berättelserna, minnena och känslan av samhörighet. Och kanske är det just det som gör resan så värdefull: att den inte bara hjälper oss att förstå vilka våra förfäder var, utan också vilka vi själva är.