Den lokala demokratin

Vi kan välja inkompetenta kommunpolitiker, stödja bristfällig politik och försvara löften som verkligheten redan har visat vara tomma. Skillnaden mot en diktatur är att vi i en demokrati kan ändra kurs utan att samhället behöver omstörtas. Men den möjligheten är värdelös om vi aldrig använder den.

I Gnosjö har den politiska debatten under senare år präglats av frågor som borde ha lett till självkritik och omprövning. Diskussionerna om kommunens ekonomi, prioriteringar i välfärden, skolans utveckling och beslut som påverkar kommunens attraktivitet har återkommande väckt kritik och missnöje. När invånare upplever att löften om god service, långsiktig planering och ansvar för skattepengarna inte infrias, uppstår ett avstånd mellan den politiska retoriken och människors vardag. Även konflikter och ifrågasatta beslut som rapporterats i lokalmedierna visar att det inte räcker att hänvisa till gamla framgångar eller till att Gnosjöandan en gång bar kommunen framåt.

Det är också ett svek mot väljarna när politiker lovar öppenhet, ansvar och lyhördhet men i praktiken försvarar beslut utan att tydligt redovisa vad som gått fel. Misslyckanden kan handla om ekonomiska underskott, bristande framförhållning, uteblivna resultat eller att invånarnas synpunkter inte tas på allvar. Missnöjet blir särskilt begripligt när människor samtidigt uppmanas att acceptera försämringar, högre kostnader eller sämre service utan en övertygande förklaring till varför tidigare vägval inte omprövas.

Demokratin garanterar inte kloka beslut i Gnosjö kommun eller någon annan kommun heller. Den garanterar endast möjligheten att korrigera dåliga beslut. Ändå röstar människor gång på gång på samma politiker, försvarar samma misslyckanden och skyller problemen på motståndare, medier eller omständigheter. Det är inte lojalitet, utan bristande vilja till självkritik.

Ett fungerande demokratiskt samhäll kräver att vi kan säga: ”Vi hade fel.” Vi måste kunna erkänna att motståndaren ibland har rätt och att våra egna kommunpolitiker ibland är inkompetenta. Den som vägrar ompröva sina uppfattningar är inte nödvändigtvis principfast, utan ovillig eller oförmögen att tänka om.

Varje kommunval bör därför ses som en utvärdering: Vad fungerade? Vad misslyckades? Vad behöver förändras? Vem tog ansvar när ekonomin inte höll, när beslut väckte berättigad kritik eller när invånarnas förtroende började svikta?

Kommuners demokratiska styrka ligger inte i att man alltid fattar rätt beslut, utan i att vi får möjlighet att välja om. Men om vi fortsätter att belöna samma politiker trots återkommande misslyckanden, missnöje och brutna förväntningar, är problemet inte längre enbart kommunpolitiken. Då är problemet också vi väljare själva.

Och när det står klart att en väg var fel i Gnosjö kommun är det ingen skam att vända. Skammen ligger i att fortsätta i fel riktning enbart för att slippa erkänna att man hade fel. Tänk därför efter, och tänk minst två varv, nu när ni ska välja hur kommunen ska styras de kommande fyra åren.

Kari Parman
Gnosjö