Debatt: Vårdens resurser ska läggas på patientnära arbete
Debatt Läs debattartikeln från Razvan Nichitelea (C) här.
Razvan Nichitelea
Centerpartiet har alltid värnat den nära vården. I budget 2024 upprepar vi målet om att 30 procent av sjukvårdsbudgeten ska vigas åt primärvården. Det är en ambitiös och nödvändig förstärkning för att långsiktigt säkra en god hälso- och sjukvård. Kompetensförsörjningen är den största utmaningen för all vård och omsorg i Sverige. Vi ser att den regionala hälso- och sjukvården behöver förändra arbetssätt och bygga nya strukturer för att behålla medarbetare och attrahera ny kompetens.
Vårdpersonal, sjuksköterskor och läkares tid är en ändlig resurs. Det är nödvändigt att fokusera på kärnverksamheten och prioritera arbetsuppgifter som gör störst nytta för patienten. Dagligen utförs arbetsmoment som inte skapar värde, vare sig för medarbetare eller också patienter. Centerpartiet vill att dessa arbetsuppgifter identifieras och fasas ut. På så sätt förhindras ökad arbetsbörda som inte bedöms värdeskapande. Inom vården införs kontinuerligt nya riktlinjer och rekommendationer som vårdpersonalen åläggs följa. Detta medför svårigheter personalen att prioritera och det råder en uppenbar risk att tiden inte läggs på rätt saker. Vi vill att Regionen börjar använda sig av den av forskare beprövade metoden Time-needed-to-treat innan nya riktlinjer och rekommendationer införs. Detta kommer leda till ökad patientnytta och minskad administration.
En oroväckande trend bland landets regioner är att antalet handläggare och administratörer som inte arbetar patientnära ökar kraftigt, så även i vår region. Det finns en risk att fokus går från patientnytta till ökad byråkrati. Centerpartiet önskar ett anställningsstopp på administratörer som inte arbetar patientnära och antalet administratörstjänster som inte tillför medicinskt värde bör minskas med 10 % fram till 2025. I Jönköpings län ser vi även att antalet chefer har ökat inom vården, vilket medför en ökad möteskultur. Efter att suttit i styre med Bevara Akutsjukhusen under en mandatperiod vet vi att den utvecklingen inte har skett av en slump.
Centerpartiet har länge påtalat behovet av mentorstjänster. Dessa tjänster är för seniora läkare och sjuksköterskor som vill fortsätta arbeta vid pensionsåldern, men som önskar en annan typ av tjänstgöring. På så sätt behåller vi värdefull erfarenhet och ökar möjligheterna att behålla nyutexaminerad personal genom att ge dem stöd och avlastning.
Mer patientnära arbete behöver utföras i den regionala vården. Region Jönköpings län har inte råd att slösa vårdpersonalens tid på möten eller byråkrati.
Text: Razvan Nichitelea (C), ledamot regionfullmäktige
Låt mig citera en del saker:
”målet om att 30 procent av sjukvårdsbudgeten ska vigas åt primärvården”, det är en kristallklar faktapunkt. Om den sedan är rätt eller fel är en annan sak, men den är kristallklar. Gratulerar!
Men sedan blir det luddigt. Vad betyder ”ambitiös och nödvändig förstärkning” och ”förändra arbetssätt och bygga nya strukturer för att behålla medarbetare och attrahera ny kompetens”?
Om man vill ”fokusera på kärnverksamheten och prioritera arbetsuppgifter som gör störst nytta för patienten” – vad är det då som man identifierat som icke hörande till detta? Vilka arbetsmoment menas med ”Dagligen utförs arbetsmoment som inte skapar värde, vare sig för medarbetare eller också patienter”. Det betyder väl i klartext att man haft ett urdåligt ledarskap i detta sjukvårdsföretag! Men visst, det är väldigt mycket tid vi exempelvis offrat på upphandlingsförfarande och kravspecifikation, för att ta ett färskt exempel. Vi som skall se till att jobbet också blir gjort på bästa möjliga sätt bemöts alltför ofta av misstroende och ifrågasättande.
Vad betyder i klartext ”börjar använda sig av den av forskare beprövade metoden Time-needed-to-treat innan nya riktlinjer och rekommendationer införs. Detta kommer leda till ökad patientnytta och minskad administration.” Betyder det att man öronmärken tid som är nödvändig för att ge sjukvård, och sedan får det som eventuellt blir över kanske disponeras för administrativa rutiner och liknande? Eller vill man begränsa nya medicinska behandlingsmetoder genom att tilldela den ”tid som blev över”? Vill man med samma argument begränsa medarbetarnas möjlighet att delta i internationella symposier och hämta hem nya tankar? Det fanns ett tag en lindrigt sagt enfaldig idé om att skicka en representant för kliniken, en enda, och att denne sedan skulle predika budskapet vidare på hemmaplan. Men det skulle bara ge filtrerad information, förvanskad information (jämför med viskeleken) och minskad motivation och minskat engagemang. Fast billigare skulle det kanske bli.
”I Jönköpings län ser vi även att antalet chefer har ökat inom vården, vilket medför en ökad möteskultur.” Det skulle jag kalla ett nationellt problem och inte bara lokalt, och det är mycket tid som slösats på Politiskt Korrekt trams.
Min uppmaning till politiken är att den talar begripligt klarspråk så att även vårdgivare ”på golvet” begriper vad man talar om – då kan man kanske uppnå en konstruktiv diskussion. Men luddigt politikerspråk gör ingen människa glad.