Bengt minns sin vän Kjell

Det är svårt att riktigt acceptera att Kjell Eriksson lämnat oss alla som kände honom på ett eller annat sätt. Min egna kontakter kom som besökare på framför allt Movalla åren kring 1965 med lokal ishockey där Kjell var en av ledarna och matcherna med SIS A-lag där han var en av de mest lovande ishockeyspelarna på den tiden.

Han var något som i dag knappast finns längre: Samtidigt som han var aktiv A-lagsspelare i både fotboll och ishockey var han starkt engagerad som ledare. Han tog ansvar för SIS. Klubbkänsla det det mest passande ordet för ”Kjelle”.

I början på 70-talet blev kontakterna tätare och då möttes vi som ledare inom fotbollen, han i SIS och jag i Klevshults SK. Vi var i nästan samma årskull och hade mycket gemensamt. Ibland kunde det bli full storm men det gick över snabbt. Vi respekterade varandra.

Alla hans välförtjänta utmärkelser är nämnda i andra minnesord och det är bara att stryka under på det Erik och Per skrivit. En bättre vän och kompis får man leta efter. Jag rangordnar honom som den främste idrottsledaren alla kategorier av dem jag känt i hela kommunen.

Jag är stolt över att ha fått vara din vän i alla år och du är verkligen saknad.

Bengt Fälth, Klevshult