Kåres minnesord för Magnus Grahn

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.

Dikten ovan publicerades i Dagens Nyheter den 1 maj 1974 och skrevs av Alf Henriksson efter den legendariske journalisten (JOLO) Jan Olof Olssons hastiga bortgång vid 54 års ålder.

Magnus Grahns bortgång kom kanske inte överraskande men  ändå mycket hastigare än någon kunde tro. Det var i våras Magnus ringde och berättade om en god och en dålig nyhet. Han lät förstå att det inte fanns något hopp vilket skakade mig djupt. Men att den dåliga nyheten skulle bli verklighet så snabbt känns djupt sorgligt eftersom jag aldrig hann ta farväl och tacka för 35 år av vänskap och samtal som alltid kunde fortsätta  där det förra slutet.

Jag skulle vilja tacka för alla Tiomila-nätter, SM-tävingar, arbetet med Hallpressens redaktion för O-ringen i Skillingaryd 2005 och för vår vänskap som grundlades under hans sommarvikariat  på VN:s sportredaktion sommaren 1983.

Vad Magnus betytt för västsmåländsk orientering under 40 år   kan inte mätas i pengar eller ord. Många kanske minns hans underfundiga artikelingresser med humoristisk knorr men han var också en mycket allmänbildad humanist med breda intressen. Magnus skrev bland annat boken om det Nya möbelriket och arbetade under sitt sista år med ett projekt om Finnvedsskolans historia där jag kunde lämna vissa smärre bidrag för vilka han var artigt tacksam.

Sedan det där samtalet i våras har han funnits i mina tankar dagligen, det känns bara så sorgligt att jag aldrig formulerade dem i ord direkt till Magnus.

Kåre Boberg