Minnesord Leif Andersson
Avlidna
Leif Andersson har lämnat oss i sorg.
Leif var min mentor när mitt intresse för rally började. Texaco macken som jag hade emellan 1971- 1976 besökte han nästan varje middagsrast, tog en chokladbit i hyllan och satte sig ner och sen pratade vi rally. Han stöttade mig på många sätt och senare blev han min co driver.
Vi delade både motgångar och framgångar. Leif och Rolf Krahner fick mig även att köra tävling i Tyskland och dåvarande Tjeckoslovakien. I Rally Valtava var det nära att vi båda omkom när det gick för fort och jag kraschade BMW:n. Leif hade fått en kopia på noter över sträckorna och han var entusiastisk inför att vi för första gången skulle köra efter noter. Det slutade i att vi flög rätt ut i en ravin och frontade ett träd med vänster flygel och tryckte in bilen en decimeter ifrån vindrutans nederkant. Bilen tog eld och vi hade två brandsläckare i kupén men det var bara Leif som kom åt sin. Där satt vi i bilen och kunde släcka elden i motorrummet. Kommer väl ihåg att Leif hade ett blått H på magen och bröstet efter säkerhetsbältet. Vi hade nog lite änglavakt där.
Men detta avskräckte inte Leif, han satt i högerstolen många tävlingar därefter. Skulle tro att den smällen satte lite spår iallafall, för han kunde tycka att det gick för fort ibland och då försökte han att få mig att lätta på gasen, då sade han att vägen krökte mer än den gjorde.
Många kommer nog ihåg att han köpte en BMW 2002tii tror det var en -73, en orange och utrustad med 5 vxl-låda samt diffspärr, som familjebil. På den tiden var det en potent bil som körde ifrån de mesta standardbilar. En period när jag ingen rallybil hade föreslog han att vi kunde väl ta hans 2002tii , och så gjorde vi, körde en vintertävling i norra Sverige utan störtbåge inga skyddsplåtar och dåliga spikdäck. Vad jag minns så kom vi inte sist.
Jag har så många minnen från denna tiden. En tid med rallyäventyr som Leif delade med mig. Tack Luffe och vila i frid.
Mina tankar är också hos dig Kerstin och barnen.
Putte