Per Reén till minne

Till minne av Per Reén

För många år sedan skämtades det om att Skillingaryd bestod av tre släkter: Ryman, Persson och Reén. Men nu är det bara att konstatera att släkten Reén försvinner från Skillingaryd, genom avflyttning och dödsfall.

I onsdags blev det en Reén mindre i Skillingaryd. Per Reén avled i en ålder av 93 år, vilket gör att det blir ett stort tomrum i vårt samhälle.

Per föddes i en syskonskara av åtta barn. Alla åtta var på något vis profiler och min generation och äldre kommer ihåg dem med glimten i ögat, Märta, Lisa, Ingegerd (Inga), Elin, Nils (Lubbe), Karl-Olof (Mecka) och Sven-Johan (Abba). Med Pers bortgång är alla döda.

Per var en sann Skillingarydsbo. Han trivdes öster om Järnvägen där han bodde på Läkaregatan, sedan Kapellgatan och åter Läkaregatan. Att spela tennis, cykla, ta långpromenader med eller utan hund var hans livsstil. Vidare var han en flitig gäst på samhällets olika tennisbanor under olika tidsepoker. Det är nog ingen överdrift att påstå att Per var mister tennis i Skillingaryd. Tror inte att det finns någon som vet hur många år Per blev Skillingarydsmästare i tennis.

Motion och idrott var Pers honnörsord. Har hört en anedokt, sann eller ej vet jag inte till 100 procent: I 60-årsåldern var Per kallad till företagsläkaren och efter undersökningen sa läkaren: Ja, herr Reén, i din ålder måste man ut och röra på sig, det går inte att sitta vid TV:n och dricka öl. Ja det var ju verkligen fel ord att säga till Per, han som verkligen motionerade och verkligen avhöll sig från drycker som var alkoholhaltiga.

Ett annat minne är när jag var i tioårsåldern: Jag kom hem och berättade att jag varit på Fågelforsdammens is. Min far Valle blev vansinnig och började skälla och förmana mej om att jag inte fick gå ut på isar ensam. Jag förklarade att jag inte var ensam utan att en farbror var med. Farsan fortsatte att skälla, jag förklarade att han bodde vid kyrkogården och spelade tennis. Farsan fortsatte att skälla och då fick jag fram att han är bror med Elin – Elin var gift med min fars bror Åke. Farsans kommentar: Jaså Per Reén, då var det ju ingen fara.

På slutet sviktade Pers syn. När man träffade honom på Ica eller något annat ställe fick man prata för att han skulle känna igen mej på rösten. Men en gång i vintras skulle jag på ett arrangemang i Svenska kyrkan och var en timme för tidigt. Jag gick en sväng, förbi Läkaregatan och tänkte att jag skulle hälsa på Per. Han satt i köket, jag knackade på och Per öppnade direkt. Jag nästan skällde på honom och menade på att han inte får öppna direkt när det knackar på dörren. Då var Pers kommentar: Det såg jag väl att det var du Linus.

Tankarna går givetvis till sonen Bosse, dottern Eva med sin Håkan och även till Inger Petersson som gjort ett ovärderligt arbete under Pers tid när hälsan sviktade.

Linus Persson

• På denna länk finns ett tv-inslag med Per Reén