Toivo Gabrielsson
Avlidna Minnesord
En samhällsbyggare har lämnat det jordiska.
Toivo Gabrielsson har avlidit i en ålder av 80 år och en dag. Toivo kom till Skillingaryd i slutet av 60-talet som en chef till det tekniska i Skillingaryd.
På den tiden hade de ledande i dåvarande Skillingaryds köping en fingertoppskänsla att rekrytera olika tjänstemän till köpingen, att de skulle flytta hit och bo på orten.
I samma veva kom även Ingemar Elgemark och Toivo och han blev ett radarpar när det gällde Skillingaryds och kommunens utveckling. De båda byggde villa i västra delen av Målaregatan där det även byggdes av metallarbetare, polis, bensinmacksägare och ekonom på kommunen – en verkligt bra blandning.
Toivo var med att grundade en av de mest framgångsrikaste föreningarna i Skillingarydstrakten, Skillingaryds Motorklubb som arrangerat många stora tävlingar.
Under 90-talet skulle kommunen spara pengar. Vissa lyktstolpar skulle släckas och så blev det. Toivo hade åkt runt i samhället och bestämt vilka stolpar som skulle släckas. De första var i västra delen av Målaregatan. Men utanför mitt hus på Sturegatan lyste det. Jag ringde till Toivo och skulle göra en artikel om gatuljussläckningen. Jag sa att lampan lyser utanför mej och då var Toivos svar snabbt: Inte släcker jag väl utanför en journalist.
För 17 år sedan jobbade jag på tidningen Finnvedens redaktion på Stationsgatan 3, samma adress som nuvarande redaktionen som Skillingaryd.Nu men det var på bottenvåningen. På den tiden fanns det polisradio och jag hörde om en olycka på Storgatan i Skillingaryd, utanför dåvarande Elkes. Jag sprang dit, en liten pojke hade blivit påkörd av Toivo, eller om han hade gått på Toivo vet nog ingen. Pojken låg på vägen, i väntan på ambulans hade Toivo tagit av sin jacka för att hålla värmen på pojken.
Jag konstaterade att det inte var något bildmässigt. Märkte att Toivo frös, var lite chockad så jag tog av mej min jacka och den till Toivo för jag hade inte långt till redaktionen. Då var det en av dåtidens ”experter” som skrek på mej.
– Gav du honom jackan, då kan han ju smita.
Och det visste jag att inte Toivo skulle göra. Vad jag har hört så hade pojken och Toivo en vänskap efter denna incident.
Saknaden är stor efter en sådan här samhällsbyggare och givetvis tankarna till frun Inger, barnen Camilla, Ola och Lina med familjer
Linus Persson
När jag var journalist på Värnamo Nyheter på 80-talet, hände det en vår när isen på Kaffegatan töade, att det blev översvämning och folk ringde till redaktionen och klagade. Jag ringde upp Toivo och undrade vad han avsåg att göra åt saken.
– Ingenting, sa Toivo, det får Vår Herre sköta!
Och det gjorde han naturligtvis, så småningom.