Douglas Storck 

Det är tidigt 90-tal och sommarsöndag. Vi är ute i trädgården till vårt hus i Gislaved. 

”Glass! Glass!” ropar en av våra små döttrar plötsligt. Nej, det är inte glassbilen som kommer, det är något ännu bättre: Douglas och Maggan som kommer på besök! Lika roligt varje gång och svårt för någon annan att överträffa Douglas´ status som outtröttlig lekkompis. 

Vi minns Douglas som (mer än en gång!) hjälper oss att flytta, julafton på Hjortsjövägen där det dyker upp först en tomte och sen en till som ingen vet vem det är, midsommar i Kohult, en gömd guldskatt på Ensjöhagen som barnen fick leta upp, superspännande övernattningar i skogen utanför Kohult med barnen och många födelsedagskalas. Och så Douglas som först springer Göteborgsvarvet på en bra tid, sedan byter om och så går med oss och barnen på Liseberg i timmar. 

Stark och snäll och alltid snabb att hjälpa till. Mer verkstad än kringsnack. Fast en riktigt bra diskussion, det gillade Douglas. Många är de gånger som han slängde ut ett bete som han visste att någon skulle nappa på. Sedan var diskussionen igång och där gällde det inte att vara överens, utan sporten var mer att kunna argumentera för sin sak. 

De sista åren var Douglas sjuk och försvann bort mer och mer. Hela tiden har Maggan varit vid hans sida, ordnat allt med fantastisk omtanke och engagemang och sett till att Douglas haft det så bra som möjligt. 

Nu går all vår omtanke och tankar till Maggan. 

Vi saknar dig så mycket, Douglas! 

Åsa & Ulf