Eivi Zakrisson

Vår orienteringstjärna har gått i mål

Eivi Zakrisson, Vaggeryd har avlidit 91 år gammal. Närmast anhöriga är sonen Tomas Zakrisson med hustrun Pia, barnbarnen Zaritha, Mathias och Richard med familjer.

Vår orienteringsstjärna Eivi Zakrisson har gått i mål. Tidigt finns minnen av faster Eivi på väg in i målfållan vid orienteringstävlingar. Som 17-åring var hon som enda flicka med och startade Bodafors orienteringsklubb och som 20-åring vann Eivi sitt första distriktsmästerskap. Hon tävlade sedan för Bredaryds SOK, Reftele OK och efter flytten till Vaggeryd med VSOK. Hon vann rader av distriktsmästerskap och 1960 fick hon som första kvinna Värnamo Nyheters guldmedalj till bygdens bästa idrottare. 1961 vann hon SM-silver med VSOK:s budkavlelag med Eva Thorell-Eliasson och Yvonne Ljung. Individuellt tog Eivi en fjärdeplats vid orienterings-SM 1961. Hon fick flera gånger dra på sig den blågula landslagsdräkten och 1964 segrade Eivi vid den nordiska fyrlandskampen.

Under många år var Eivi och maken Melker Zakrisson båda engagerade i hemmaklubben VSOK:s verksamhet. Senare följde ivrigt golf- och boulespelande, också då med tydlig tävlings- och vinnarinstinkt. Hon var aktiv i golfklubbarna i Hook och Götaström, hon var kommunal överförmyndare och kunde där hjälpa många.

Eivi var noga med att flickor och kvinnor skulle få samma möjligheter som männen inom idrott och utbildning. Det gällde också om pojkar fick beröm när de dukade av bordet efter att vi ätit medan det togs för givet utan närmare kommentarer att flickorna hjälpte till, då sa Eivi att det var inte rättvist.

Uppvuxen som yngst med fyra storabröder hade hon fått lära sig att hävda sig. På bondgården Fjärdingsäng utanför Bodafors fick hon stanna kvar i köket och hjälpa farmor med disk och annat, medan pojkarna fick ut och sparka boll, klättra i träd eller göra vad de ville.

Själv skaffade hon sig senare lärarbehörighet genom vuxenstudier på högskolenivå, och hon tjänstgjorde som lärare i Vaggeryd, Värnamo, Ljungby och Helsingborg.

Under köksarbetet hade hon och farmor fördrivit tiden genom att gå igenom vad som var nytt om släkt och alla kusiner i Björkö, Nävelsjö och i Oklahoma, USA. Detta kom till nytta när vi på senare år åkte runt på släktutflykter med Eivi kartläsande och dirigerande i bilen för att hitta barndomens stigar, vägen hon cyklat till dans och den vackraste utsikten.

Eivi kunde vara envis och ställa krav, och det hände väl att hon ville bestämma lite för mycket ibland, men hon ville alltid väl. De sista åren bodde hon på Furugården, hon var väldigt tacksam för den omvårdnad hon fick där, och hon har nu stilla somnat in.

Rolf Fredriksson