Nicke Persson

Jag har mist en god vän sedan mer än 60 år tillbaka. Det är för många välkända skillingarydsprofilen Nils-Göran Persson – i dagligt tal benämnd Nicke som avslutat sina dagar. Vår vänskap började i praktiken på Carles café.

Jag hade blivit så stor att jag börjat att gå på fiket på kvällarna. Det var där man samlades på den tiden. Nu talar jag 1960-tal. Nicke – sju år äldre än mig – tillhörde stamkunderna och vår vänskap började således över en fika.

Carles café var stamstället för de i huvudsakligen idrottsintresserade killarna i byn. Och ofta gick diskussionens vågor höga och Nicke gav gärna uttryck för sina åsikter.

Det var på Carles man samlades inför resor till exempelvis Borås för att se allsvensk fotboll eller till Rosenlundshallen i Jönköping för en ishockeymatch. Och när det gällde ishockeymatcher kunde det ofta vara att för att heja på SIS under dess storhetstid. Resorna kunde gå till Tingsryd, Ljungby, Ängelholm, Tyringe Alvesta, Norrahammar och andra lag SIS mötte.

Nicke hade många kompisar och arbetskamrater i ishockeylaget. Ofta föregicks resorna med Nicke som chaufför med sin gröna Opel.

Han ställde också upp som transportör på flera matcher med SIS fotbollslag. Hans eget favoritlag var Örgryte IS.

Frisksportarklubben i Skillingaryd var den förening han mest vurmade för. Och detta ända sedan övre barnaåren. Han var med i Berguven – SFK:s ungdomsverksamhet. Där fick han vara med som rikssegrare i ungdomsberedskapen efter andra världskriget och ta emot segerpriset ur själva konungens hand tillsammans med sina kamrater.

Han var en trogen SFK-medlem och fanns alltid med där det hände något inom föreningen. Han var med och hjälpte till på Grönelund när det skulle göras arbetsinsatser. Och på midsommarfesterna var han en av många funktionärer. Nicke var en medlem som klubben alltid kunde lita på i alla sammanhang. Han var också starkt engagerad inom korpverksamheten i Skillingaryd och dessutom vare han fotbollsdomare ett antal år. Dessutom har han haft uppdrag inom PRO. Han hade ett brett register och var en föreningsmänniska som ställde upp och tog ansvar.

De senaste åren har vi alltid setts på SFK-veteranernas onsdagsträffar.

Ett annat stort intresse vare dans. När han väl fått smak på dansens glädje försatte han sällan några tillfällen. Det finns inte många dansbanor i en ganska stor sfär runt Skillingaryd som inte Nicke har dansat på. Han var också under många en flitig gäst på riksbekanta dansbandsveckan i Malung.

Han inledde sin yrkesbana dagen efter han slutat skolan på Presso Mekaniska. Men större delen av sitt yrkesverksamma var han anställd på Uppåkra Mekaniska. Där fick jag förmånen att var arbetskamrat med honom ett tiotal år. Han var en uppskattad medarbetare och inte oäven för vilka arbetsuppgifter han tilldelades. Det kunde handla om borrning av fläkthus och  svarvning främst. De senaste åren innan pensioneringen hade han en typ av ”allt-i-allo-roll” i kombination av vaktmästarroll. Hans breda kompetens gjorde han att han kunde användas där han som bäst  behövdes. Noterbart är att det är Nicke som klätt den stora granen utanför verkstadsbyggnaden. Han var också med i det SFK-gäng som försåg Skillingaryds torg med julgran.

Tack Nicke för många roliga stunder…

Erik Sjöberg