Sven-Olov Isacsson

Få ledare i Waggeryds IK 100-åriga historia har haft en så betydelsefull roll som Sven-Olov Isacsson.

”Isac” var tveklöst en av de fem mest betydelsefulla WIK-ledarna alla tider. Jag skulle vilja sträcka mig så långt som att säga att det är tveksamt om WIK överhuvudtaget hade haft bandy på programmet om det inte hade hade varit för idésprutan ”Isacs” nyskapade arbetsmetoder.

I början på 1970-talet var det till exempel inte kutym att ”springa till tidningarna” när man ville värna en föreningens intressen. Men där satte han en ny trend genom att mitt i sviten av mildvintrar mellan 1971 och 1975 år 1973 kontakta Värnamo Nyheters lokalredaktör Bernt Midholt för att väcka frågan om en konstisbana i Vaggeryd.

De följande tolv åren fram till invigningen på senhösten  1985 stred han för konstisbana, inte minst på mediafronten. Inte minst hans debatter med SIS-ledaren Birger Ekström i lokalradion är det nog många som minns. Men vi minns också hans arbete som bandyordförande på 1970-talet där han lyckades skapa framtidstro genom sin uppfinningsrikedom. Jag tänker då inte bara på WIK-dagen som han var pappa till år 1975 och som under många år var WIK.s bästa inkomstkälla. Han låg också bakom rekryteringen av tränaren Meier Andersson. För att inte tala om  bildande av damklubb, familjeträffar, mannekängaftnar, skapandet av konstklubb, supporteraktiviteter med mera vilket gav goda intäkter till WIK-bandyn och dessutom tvang WIK-fotbollen att repa mod för att inte hamna på efterkälken.

På senhösten 1985 var han en av huvudpersoner vid konstisbanans invigning. Med tiden flyttades dock hans föreningsfokus främst mot ungdomsarbetet i WIK och i synnerhet ungdomsbandyn. Hans sista stora bedrift var att driva fram utbyggnaden av omklädningsbyggnaden där han till och med lyckades få ortens politiker att ställa upp på arbetskvällar under valåret 2006. Hans sista uppdrag var som ledamot i Idrottsplatsföreningens styrelse  vilken han med ålderns rätt lämnade 2011.

Början på vår vänskap blev dock svår. Vintern 1975, som inte var någon vinter överhuvudtaget, arbetade jag på Idrottsplatsen och blev tillsammans med vaktmästaren Olle Karlsson utskälld av ”Isac” för att ha ”schabblat bort isen” inför en division III-match mot Mellby. Ett hett temperament hade han, ”Isac” men långsint var han inte och hjärtat det var gott och vi blev med tiden goda vänner. För mig som arbetat som lokalredaktör på ortens tidningar var han en ständig källa till tacksamhet med alla sina nyhetstips.

Tanken var att han skulle hedrats vid WIK-föreläsningen på Bäckalyckan i augusti men krafterna räckte inte till för ”Isac” den kvällen. Därför var det med särskild glädje som jag några dagar in i september  fick avlägga besök hos ”Isac” och Gunvor för att överlämna WIK:s jubileumsskrift där hans föreningsarbete, dock inte allt, är dokumenterat. Att det skulle bli vårt sista av 100-tals möten är sorgligt och svårt att ta in. Men minnet av en stor ledargärning för Waggeryds IK är starkt och lär inte bli bortglömt i brådrasket.

Kåre Boberg