Till minne av Gunnar Hillerdal

Gunnar Hillerdal är utan tvekan den person i Växjö som gjort mest avtryck på mitt och ”vårt” liv.

Gunnar kom på 70- talet som rektor till Katedralskolan. Bakom sig lämnade han ett Värnamo som han satt på kartan.

Gunnar var teologie doktor, fd ordf vid Lunds studentkår, fd gästprofessor i USA på 50-talet, ordförande i Högerns ungdomsförbund i början på 60-talet, flitig skribent, författare och recensent.

Gunnar kastade sig in i Växjöpolitiken och gjorde likt Järnbröderna (i Sven Stolpes roman) ensam revolution. Han stod för modernitet både inom teologi och politik. Ofattbart att uppleva Gunnar som en person som var mindre fördomsfull än vad jag var som 20-åring! Det kunde sägas om Gunnar att han på ett fullmäktigemöte kunde vara med i debatten och ta in varenda inlägg, läsa en bok, skriva en annan och så 25 brev ovanpå det!

Denne andens man var praktisk. Klarade att sköta en skola. Och ansa flera trädgårdar. När vi (Gunnar) körde i 140 till ett möte i Gränna i en skranglig SAAB, sa Gunnar att Vår Herre tar säkert ratten! Gunnar hade koll på allt. Social, mänsklig, hade en helikoptersyn på tillvaron och detta utan att missa en enda detalj. Inger kom senare in i livet. De fick tillsammans dottern Ida. Gunnar var stolt över sin stora familj.

Och kan kunde till skillnad från Tegnér säga motsatsen. Jag ser staden vid mina fötter och ämna att frälsa den. Gunnar var snabb. Riktigt snabb. MBL kom. Har du förhandlat detta med lärarna, kunde jag fråga som ung och ordförande i skolstyrelsen? Ja, svarade Gunnar. Det han menade var att han i förbigående i en korridor där han skyndade fram, nämnt något för någon lärare.

Gunnar var min mentor i politiken. I kommunen. Och Suzannes i landstinget. Han var nära att komma in i riksdagen 1968. Gunnar vigde Suzanne och mig och döpte vår son Jacob. Och passade på att välsigna min systers stor hund. Gunnar berättade att han en gång i USA bett församlingsmedlemmarna ta med sig något djur som de ville ha välsignat. En person kom med en kamel!!! Och den kamelen lever väl än!

GH introducerade mig i Smålandsklubben. En klubb han var med att bilda i Värnamo på 60-talet. Gunnar var kassör och revisor i samma klubb. Och hade säte nr 4. Och försökte få mig som hans efterträdare på de bägge sysslorna. Dessvärre bordlades ärendet om årsresultat och ansvarsfrihet under de senaste 25 årens möten eftersom klubbkassan inte ”hittades”, men sades vara investerade i diverse utländska valutor. Jag kom aldrig till som kassör och revisor! Och nu lär vi aldrig få veta. Under ett årsmöte grävde vi upp halva Gunnars tomt på Danneborg. I jakten på klubbkassan. Gunnar fick alltid förnyat förtroende, men jag kom som sagt aldrig till eftersom kassan inte hittats.

När Smålandsklubben har sitt nästa möte ser Gunnar oss. Han finns alltid. Få personer förtjänar så många epitet. Intellektuell rese, gröna fingrar, ytterst fördomsfri, nyfiken , glimten i ögat och uppmuntrande. Han skulle till och med tyckt att det var OK att en sjuttonåring som gillar mysiga hemmakvällar skulle få lika stort utrymme på SmP:s familjesida som han själv med den livsgärning som ligger bakom honom.

Har jag skrivit storsint? En man som satte människan och människovärdet i första rummet. Som njöt av gott vin, såg Jesus som en man med humor och som såg både trivialiteter och bortom trivialiteter. En sådan man önskade vara. Och flitigare än självaste Luther! Mina tankar går till Inger, till Ida och till Gunnars familj.

Bo Frank

Fotnot: Bo Frank (M) är kommunalråd i Växjö