Aftonfalken vid Grytås

Aftonfalken vid Grytås, en natur- och kulturkrönika i 6 bilder om en rar gäst från sydost sedd från Lagadalens höjder sydväst om Skillingaryd.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, den tredje dagen i juni månad anno 2017.

Platsen där det skulle byggas ett antal vindkraftverk sydväst om Högabråten och väster om Grytås, sydväst om Skillingaryd är idag en vidunderlig västerutsikt.

Platsen har blivit en bra observationsplats för kommunens ornitologer och i månadsskiftet maj-juni gästades lokalen av en aftonfalkshona, och många besökte området för att få se den vackra rovfågeln.

Aftonfalken, ”Falco vespertinus”, är en liten falk som främst förväxlas med lärkfalk, ”Falco subbuteo” och tornfalk, ”Falco tinnunculus”.

Aftonfalken är klenare än lärkfalken och har inte samma kraftfulla flykt samt har kortare stjärt än tornfalken.

Den fångar sländor och andra insekter i luften, viket man tydligt kunde beskåda vid vårt besök.

Arten sitter mycket ofta på telefontrådar och stolpar vilket man kan se på mina bilder och arten är en sällsynt besökare från sydöst och öst ofta i månadsskiftet maj-juni.

Adulta aftonfalkshanar är omisskännliga, helt grå till blågrå med rödaktiga ”byxor” och ben.

Bildernas adulta honor är mycket kontrastrika och de karaktäristiska kontrasterna på huvudet syns på långt håll och den varm rostorange buken och hjässan är arttypiska. Den skiffergrå, mörkbandad ovansida ger tydlig spräcklighet på ryggen samt den mörka masken runt ögat är typisk.

Juvenila fåglar har mörka och bruna färger, ej orangetonade som hos honorna samt har tydliga bruna fläckar på buken, nästan som en ung lärkfalk men varmare och ljusare bruna toner i hela dräkten. De har också en tydlig ljus hjässa, mycket ljusare än hos ung lärkfalk.

Aftonfalk, ”Falco vespertinus”, är en art i familjen falkar som häckar från Östeuropa till Kina i glest trädbevuxen terräng, gärna kolonivis och i gamla råkbon, och övervintrar i södra Afrika.

Den uppträder årligen, särskilt i södra och sydöstra Sverige, och har till och med häckat vid ett fåtal tillfällen, oftast på Öland.

Aftonfalken har ett stort utbredningsområde och den globala populationen uppskattas bestå av mellan 300 000-800 000 individer men i delar av sitt utbredningsområde minskar populationen kraftigt, främst på grund av habitatförstöring och arten kategoriseras därför av IUCN som nära hotad, NT.

I östra delen av sitt utbredningsområde representerades aftonfalken förr av en underart som är så distinkt att den fått eget svenskt namn, amurfalk, idag har den fått artstatus med det latinska namnet ”Falco amurensis”.

Även denna långväga fågel har hittat till Sverige en gång, nämligen i månadsskiftet juni-juli år 2005 då en hane höll till under några dagar vid Kalmar flygplats.

Aftonfalken har historiskt kallats rödbent falk och rödfotad falk och dess latinska namn ”Falco vespertinus” översätts såhär, släktnamnet ”Falco” betyder skära och syftar på den skarpa, krökta näbben och artnamnet ”vespertinus” betyder ”tillhörande aftonen”.

Aftonfalken bygger inte ett eget bo utan använder gamla bon efter till exempel kråkfåglar och dess föda består av insekter, särskilt rätvingar, vilket betyder gräshoppor, vårtbitare och syrsor med flera.

Mörka och tunga regn- och åskmoln drog snabb in från nordväst och regndropparna som några sekunder senare skulle bli ett ösregn med kraftfull åska med tilltagande vindar gjorde att vi snabbt gav upp vårt fågelskådande på den vackra aftonfalkshonan, men hon satt kvar ytterligare några dagar på platsen.