Asmunds källa i Åkulla bokskogar, i Halland

Asmunds källa i Åkulla bokskogar, i Halland, en natur- och kulturkrönika i 11 bilder från en historik plats med anor 1000 år tillbaka i vår historia.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, nitton dagar in i augusti månad anno 2017.

På vägen in till området där Asmunds källa ska finnas, i de fantastiskt vackra Åkulla bokskogar mellan Falkenberg och Varberg i Halland, stannar vi upp framför en speciell milsten som inte liknar någon annan som vi tidigare sett.

Milstolpen är tudelad där den en övre delen är 1 meter lång, 0.5 meter bred och 0.3 meter tjock, där inskriften säger 3/4 MIL \ FRS \1/4 M.

Den nedre delen är 0.2 meter hög, 0.6 meter bred och 0.3 meter tjock och sannolikt med en rest av en inhuggen kunglig krona, och något av denna ristning finns även längst ned på den övre stendelen.

Postamentet är kvadratiskt, 2.2 meter i sida i ÖSÖ-VNV-riktning samt kallmurat avspräng- och natursten.

Postamentet har restaurerats sommaren år 1987 och var tidigare mer röseliknande och saknade milstolpe.

Nu är nedre halvan av denna ställd i postamentet och den övre ligger intill.

Stenens form och inskrift liknar inte övriga milstolpar i trakten och den övre inskriften ger intryck av att vara senare inhuggen än den nedre.

Att komma till Asmunds källa tar en stund både med bil på den lilla grusvägen men också som en promenad utmed en allt mindre skogsväg men hela tiden genom ett mycket vackert bok- och blandskogslandskap, men det är bara att följa skyltningen.

Asmunds källa finns i närheten av Sibbarps by i Varbergs kommun i Hallands län och källan sägs ha sprungit fram ur marken när den danske biskopen Asmund vilade vid platsen med sitt följe och källan användes länge som en offerkälla.

Vägen från kusten mot inlandet och till Asmunds källa gick mot Gödeby och förenade sig längre fram med Ätrastigen och avfartsvägen till källan är skyltad cirka 500 meter från Sibbarps kyrka på vägen mot Dagsås och Angryd.

Traktens ungdomar lär i gamla tider ha samlats vid källan för bland annat för att fira midsommar.

Bilden är tagen uppe vid den branta sluttningen som 75 meter senare mynnar vid platsen för källan.

Som en reva i marken fylld med rinnande vatten ligger offerkällan Asmunds källa i granskogen med en och annan mindre ek i anslutning till platsen.

Skylten vid platsen för källan säger följande,

Asmunds källa. Troligen en hednisk offerkälla. Källans namn härstammar från första hälften av 1000-talet då enligt traditionen den tredje Skarabiskopen Osmund omvände hedningar och här döpte de första kristna i trakten.

Osmund lär ha varit engelsman med nordiskt påbrå. När konung Edmund Slemme dog omkring 1060, måste biskop Osmund lämna vårt land och återvända till England där han avled år 1067.

Gravstenen finns ännu bevarad i domkyrkan i Ely. Texten på stenen lyder översatt till svenska ”Osmund från Sverige död i Herrens år 1067”.

Namnet Osmund förkommer vid järnframställningen i Sibbarp. Man talar om Osmundsjärn och Osmundsugnar. Man kan tänka sig ett samband mellan dop och järnframställning. För att ur myrmalm framställa användbart järn krävdes mycket arbete och en lojal befolkning. I Sibbarp har spår av tidig järnframställning hittats vid Järnvirke, Ugglehult, Högryd och Ästad.

Sägner om källan förekommer också bl a den om vallpojken som oskyldigt blev hängd, och därför rann denna källa upp.

Den fick en undergörande kraft och ansågs nyttig att dricka ur, men en häst råkade trampa i vattnet och då miste den sin kraft.

Stora midsommarfester hölls fordom vid källan. Asmunds källa har även räknats som Sibbarps kyrkokälla. Källepengar, offer, har använts till kyrkans prydande och till fattiga i socknen.

Marken där källan ligger tillhör Gödeby nr 6 Eskilsgård. Senaste brukaren med namnet Eskil omnämns i jordeboken 1591, Eschel Andersson.

Vid källan stod förr en offerstock som omnämns i kyrkoböckerna redan på 1600-talet och de gåvor man fick in där skulle, som sagt, användas till Sibbarps kyrkas prydande.

På den tiden gick riksvägen förbi så det var många som passerade och på midsommarafton samlades bygdens folk och offrade till förtret för kyrkan och länsman.

Det sägs att källan vid ett tillfälle till och med stenades för att få stopp på festerna, men den återställdes och även idag sker ett och annat offer.

Förklaringsmodeller och så kallade sanningar växlar och finns ofta i flera varianter, såsom denna om namnet till Asmunds källa.

”Om anledningen till namnet på Asmunds källa berätta de gamle enhälligt följande”.

”För länge sedan blev en liten gosse vid namn Asmund lockad att för en stund hålla en häst, som sedan befanns vara stulen. När folk kom tillstädes, blev gossen ansedd för tjuven och hängd i ett träd”.

”Nästan genast efter gossens död föll trädet omkull, och källan uppsprang på den plats, där det hade stått”.

Förklaringsmodeller och så kallade sanningar växlar och finns ofta i flera varianter, såsom denna om namnet till Asmunds källa.

”Om anledningen till namnet på Asmunds källa berätta de gamle enhälligt följande”.

”För länge sedan blev en liten gosse vid namn Asmund lockad att för en stund hålla en häst, som sedan befanns vara stulen. När folk kom tillstädes, blev gossen ansedd för tjuven och hängd i ett träd”.

”Nästan genast efter gossens död föll trädet omkull, och källan uppsprang på den plats, där det hade stått”.

Apropå Skarabiskopen Osmund och hans gravsten som ännu finns bevarad i domkyrkan i Ely.

Ely är en stad i grevskapet Cambridgeshire, England, Storbritannien, 20 kilometer nordnordöst om Cambridge och har år 2016 20 000 invånare.

Ely ligger på höjden The Isle of Ely, vid floden Ouse, och omges av ett flackt jordbruksland som dränerades på 1600-talet.

Ely är biskopssäte inom Church of England och har viss livsmedelsindustri.

Redan i slutet av 600-talet grundades i Ely ett kloster men det förstördes av vikingar i slutet av 800-talet, men hundra år senare uppfördes ett benediktinkloster på platsen och Ely blev år 1109 biskopssäte.

Katedralen i Ely är en av Storbritanniens främsta medeltida byggnader och den påbörjades år 1083 som en normandisk kyrka med långhus, tvärskepp och västtorn färdigbyggda omkring år 1190.

Under gotisk tid blev katedralen genomgripande om- och tillbyggd och korets östra parti tillkom under 1200-talets första hälft i early English-stil, medan den väldiga mittoktogonen uppfördes cirka ett århundrade senare och räknas till ett av de mest framträdande exemplen på decorated style.