Blodiga stenen och andra målkulisser på Skillingaryds skjutfält

Blodiga stenen och andra målkulisser på Skillingaryds skjutfält, en natur- och kulturkrönika i 33 bilder om spännande natur och kultur inom ett område där man övar ”Om kriget kommer”.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i slutet av januari vintern anno 2019.

I fjärran ser man Lilla Spänneberget till vänster och Stora Spänneberget till höger och framför ligger den stora, unika och biologiskt rika ljungheden på Skillingaryds skjutfält.

Brandskadad tallskog norr om den Blå stenen på norra delen av ljungheden på Skillingaryds skjutfält.

Stora Spänneberget en välkänd O-plats, eller observationsplats, vid artilleriskjutning på Skillingaryds skjutfält, artilleriskjutningar som idag är ett minne blott på fältet.

Skylten markerar Stora Spänneberget, en O-plats för artilleriskjutning.

Sveriges artilleri har en historia som spänner sig över flera århundraden. Det första artilleriregementet bildades 1636 och sedan 2000 har Sverige återigen endast ett artilleriregemente.

Utsikt åt öster från Stora Spänneberget O-plats.

Här kommer lite information om artilleriets historia.

Mekaniskt artilleri i form katapulter och liknande började ersättas av eldrörs- och krutartilleri någon gång i slutet av 1300-talet och i början på 1500-talet var befästningsartilleri, det vill säga, fasta kanoner, utbrett över Sverige.

Uppe på Stora Spänneberget O-plats, man undrar om tallen är avskjuten eller knäckt av starka vindar.

Det första fältartilleriet organiserades år 1541 och sedan dess har artilleri alltjämt funnits i Sveriges armé och på 1600-talet började svenska armén organiseras efter truppslag och år 1636 grundades Kungliga Artilleriregementet.

Bilden två 15.5 centimeters artillerigranater till vänster och 12.5 centimeters granatkastargranat, kanske en lysgranat, allt funnit i anslutning till observationsplatsen Stora Spänneberget.

Från början omfattade Artilleriregementet det egentliga Sverige, men kom år 1641 att innefatta hela stormaktsväldet med fästningsartilleri i städer som Ivangorod och Greifswald.

Ivangorods fästning är en rysk medeltida fästning som grundades år 1492 under Ivan III:s regeringstid och därefter har vuxit till staden Ivangorod och fästningen ligger vid Narvafloden mitt emot Narva slott i den estniska staden Narva.

Greifswald är en stad i den tyska delstaten Mecklenburg-Vorpommern, belägen vid Östersjökusten och var som del av Svenska Pommern i svensk ägo från den Westfaliska freden under åren 1648-1815, då området avträddes till Preussen för en större summa pengar.

Det finns många färgade stenar på Skillingaryds skjutfält och dess stora ljunghed och bilden visar den ”Blåblodiga stenen” som ligger som en målkuliss mitt på norra delen av ljungheden.

Artilleriregementet i det egentliga Sverige hade fyra brigader, det vill säga, Livbrigaden, bland annat Stockholm och Frösön, Göteborgsbrigaden, bland annat Göteborg och Karlstad, Skånska brigaden bland annat Malmö och Jönköping samt Finska brigaden.

Några hundra meter söder om Stora Spänneberget O-plats hittar man O-platsen Lilla Spänneberget som man ser på bilden.

Artilleriregementet i det egentliga Sverige bestod i över 150 år innan det år 1794 delades upp i Svea artilleriregemente, Göta artilleriregemente, Wendes artilleriregemente  och Finska artilleriregementet.

Skylten markerar Lilla Spänneberget, en O-plats för artilleriskjutningar.

Sveriges förlust av Finland i finska kriget innebar att Finska artilleriregementet gick förlorat och mellan åren 1809-1811 var regementet i stället förlagt till Gävle som Kongliga Finska artilleriregementet, men löstes sedan upp.

Lilla Spännebergets O-plats med tak över huvudet för artilleriets eldledningsofficerare som bland andra var jag en gång i tiden.

Med bakgrund i att Gotland med lätthet år 1808 ockuperats av Ryssland slöts år 1811 ett försvarsavtal mellan gotlänningarna och kung Karl XIII, avtalet ledde till att det skapades ett artilleriförband på ön som kallades Gotlands nationalbevärings artilleribeväring som år 1861 blev en artillerikår och fick artilleriförbandsnummer 4.

Utsikt åt öster från Lilla Spännebergets O-plats.

År 1889 utökades artilleriet med ett femte förband, Vaxholms artillerikår, som är grunden till 2000-talets Amf 1, det vill säga, Amfibieregementet

Amfibieregementet finns i Berga, Haninge garnison och Göteborg, med 329 yrkesofficerare, samt gruppbefäl, soldater och sjömän, totalt 513 soldater och civilanställda.

Bilden visar vägen i väster mellan Stora och Lilla Spänneberget.

Under åren på 1890-talet startades tre nya artilleriregementen, Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleriregemente, samt en ny artillerikår i Karlsborg, de två befintliga artillerikårerna, Gotlands och Vaxholms, blev nu nummer 7 och 8, så att de tre nya regementena kunde bli nummer 4 för Norrlands artilleriregemente, nummer 5 för Svea artilleriregemente, nummer 6 för Göta artilleriregemente samt nummer 9 för Karlsborgs artillerikår.

Gamla granen i T-korsningen Spännbergvägen – Prästgårdsvägen visar många ansikten.

Vaxholms artillerikår, nummer 8 lämnade armén och övergick i kustartilleriet år 1902 och Karlsborgs artillerikår omfattade nu även verksamhet i Bodens fästning och övertog förbandsnummer 8 som Boden-Karlsborgs artilleriregemente.

Ännu en ”Blodig sten” inom målområdet dock inte den riktiga.

Samma år, det vill säga, år 1902 grundades även Positionsartilleriregementet, nummer 9, i Stockholm och under närmast följande år blev Andra Svea artilleriregemente Andra Upplands artilleriregemente i Uppsala och Andra Göta artilleriregemente blev Smålands artilleriregemente i Jönköping, A6, där jag gjorde min värnplikt.

Bilden visar sprängsten i ordets rätta bemärkelse efter artilleriskjutningar under åren.

Artilleriet införde nya beteckningar på förbanden år 1914, då fanns Svea artilleriregemente, A 1, Göta artilleriregemente, A 2, Wendes artilleriregemente, A 3, Norrlands artilleriregemente, A 4, Upplands artilleriregemente, A 5, Smålands artilleriregemente, A 6, Gotlands artillerikår, A 7, Boden-Karlsborgs artilleriregemente, A 8 samt Positionsartilleriregementet, A 9.

På den sprängda graniten trivs bland annat lavarterna klipplav, ”Fuscidea cyathoides”, svart kantlav, ”Tephromela atra” och sjökantlav, ”Ionaspis lacustris”, som är orangefärgad.

Under 1920-talet delades Boden-Karlsborgs artilleriregemente , A 8 upp i Bodens artilleriregemente, A 8, och Karlsborgs artillerikår, A 10.

Bilden visar den vackra lavarten mångfruktig vägglav, ”Polycauliona polycarpa” som växer på kvistar och stammar av buskar och träd, men kan även påträffas på gammalt trä.

Upplands artilleriregemente och Positionsartilleriregementet lades ned och Norrbottens artillerikår, A 5 bildades ur A 4 och Karlsborgs artillerikår blev även artilleriregemente och bytte beteckning till A9.

Orre, ”Lyrurus tetrix”, i en tall på norra delen av ljungheden på Skillingaryds skjutfält, som för övrigt håller relativt goda stammar med såväl orre, tjäder som järpe.

Vår orre är nära besläktad med kaukasisk orre, ”Lyrurus mlokosiewiczi”, och dessa två arter placeras av och till i släktet ”Tetrao” men just nu gäller släktet ”Lyrurus”.

Hybridisering med tjäder, ”Tetrao urogallus”, är vanligt förekommande, samt med dalripa, ”Lagopus lagopus”.

Periodvis hybridiserar orren även med fjällripa, ”Lagopus mutus” eller ”Lagopus muta, och med järpe, ”Tetrastes bonasia”, eller ”Bonasa bonasia”.

Luftvärnsartilleri började organiseras på 30-talet inom artilleriet med två nya luftvärnsartilleriregementen, Östgöta luftvärnsartilleriregemente, A 10 och Stockholms luftvärnsartilleriregemente, A 11, samt ett nygammalt då A 9 blev Karlsborgs luftvärnsartilleriregemente.

Det kändes vid tillfället som om våren var på gång då ett antal sädgäss, ”Anser fabalis”, sträckte mot nordväst över norra delen av ljungheden på Skillingaryds skjutfält.

Luftvärnet blev ett eget truppslag år 1942 då Karlsborgs luftvärnsartilleriregemente, A 9, Östgöta luftvärnsartilleriregemente, A 10, och Stockholms luftvärnsartilleriregemente, A 11, blev luftvärnsregementena Lv 1, Lv 2 respektive Lv 3.

Skjutmål i trä öster om Skräddartorpet, norr om Älgberget på Skillingaryds skjutfält.

År 1943 sattes Bergslagens artilleriregemente, A9, upp i Kristinehamn men 1900-talets andra hälft innebar indragning av A5, Upplands artilleriregemente, år 1951, A2, Göta artilleriregemente, år 1962, A6, Smålands artilleriregemente, år 1985, samt A1, Svea artilleriregemente, och A4, Norrlands artilleriregemente, båda år 1998.

Bilden visar ett gammalt betongvärn öster om Skräddartorpet, norr om Älgberget på Skillingaryds skjutfält.

Bodens artilleriregemente var nu ensamt artilleriregemente i Norrland, och när regementet lämnade Bodens fästning bytte det därför namn till Norrlands artilleriregemente.

Bilden visar ett stridsvagnsvrak i formen av stridsvagnen Centurion, som är en brittisk vagn som tillverkades i totalt 4 423 vagnar under åren 1946–1962, och totalt finns det 13 grundläggande modeller vilka även utvecklats till ett antal varianter.

Vid sekelskiftet och tillika millennieskiftet, 1900-2000, fanns artilleriregementen i Hässleholm, Wendes Artilleriregemente, A3, i Visby, Gotlands Artilleriregemente, A7, i Boden, Norrlands Artilleriregemente, A8 och i Kristinehamn, Bergslagens Artilleriregemente, A9.

Bilden visar stridsvagnen Centurion, en brittisk stridsvagn som även användes i det svenska försvaret.

År 2000 drogs även artilleriregementena A3 i Hässleholm och A7 i Visby på Gotland in och Norrlands Artilleriregemente A8 blev en bataljon under Norrbottens Regemente I19.

Wendes artilleriregemente, A3, var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1794–2000 och förbandsledningen var från 1994 förlagd i Hässleholms garnison i Hässleholm.

Genom försvarsbeslutet år 1936 beslutades att uppföra ett nytt kasernetablissemang i Norra Åsum söder om Kristianstad och den 1 juli år 1946 överfördes 1:a, 2:a och 3:e artilleridivisionerna vid regementet till Norra Åsum, varvid hela regementet per den 6 september år 1953 fanns på plats i Norra Åsum, Kristianstad.

Inför försvarsbeslutet 1992 föreslogs i regeringens proposition att Norra Skånska regementet skulle avvecklas och vid en avveckling av Norra Skånska regementet, skulle Wendes artilleriregemente bli ensamt kvar i Kristianstad, och för att nå en rationaliserad produktionen av artilleriförband mot krigsorganisationens behov, ansåg både regeringen och överbefälhavaren att Wendes artilleriregemente skulle omlokaliseras till Hässleholm, och där samlokaliseras med Skånska dragonregementet, P2.

Omlokaliseringen och avvecklingen av kasernområdet i Kristianstad skulle vara genomförd senast den 30 juni år 1994.

Bilden visar den gamla stridsvagnen, T-34 som byggdes i Sovjetunionen.

Även Bergslagens Artilleriregemente i Kristinehamn drogs i formell mening in, och fick tillsammans med Artilleriets stridskola, ArtSS, bilda grunden till Artilleriregementet, Sveriges enda, och år 2005 flyttade Artilleriregementet till Boden och Norrlands artilleribataljon inlemmades.

På bilden, en T-34, en sovjetisk medeltung stridsvagn som tillverkades mellan 1940-1958 och denna stridsvagn anses allmänt ha varit världens bästa stridsvagnsmodell.

På denna och på Centurionen i närheten ser man ofta i vår- och försommarsolen den ovanliga sandödlan, ”Lacerta agilis”, värma sig på den varma pansarplåten.

Bilden visar det raserade betongvärnet alldeles invid den äkta ”Blodiga stenen”.

Äntligen, efter mycket letande i den uppvuxna tallskogen hittar jag så den äkta ”Blodiga stenen”, en klassisk målkuliss.

Den klassiska och äkta målkulissen ”Blodiga stenen” väster om Älgberget på Skillingaryds skjutfält.

”Blodiga stenen” är numera taggad med initialerna ”TC och GK 070516”, reparatörer som reparerade den gamla ursprungliga ”Blodiga stenen” som tyvärr sprängdes före år 2007 och ligger i mindre bitar under och runt om den ”nya Blodiga stenen”.

Den äkta ”Blodiga stenen”, som på denna närbild ut som ett blodigt huvud av en stor komodovaran, ”Varanus komodoensis”, som är en art i ödlefamiljen varaner.

Komodovaranen finns på ön Komodo och några få angränsande öar i Indonesien och arten är världens största nu levande ödla med en normallängd på mellan 2–3 meter och en vikt på omkring 70 kilogram.

Röda rester av den ursprungliga ”Blodiga stenen” som sprängdes ligger omkring och under den nya ”Blodiga stenen”, på Skillingaryds skjutfält.

Bilden visar tydliga och fina grävlingsspår i sanden invid den ”Blåa stenen” på ljungheden.

Här fanns fordom det gamla Skräddartorpet, och kvinnan som bodde här frös ihjäl på väg hem från Skillingaryd en kall vinterdag för länge sedan, här låg långt senare även en vacker målkuliss i trä föreställande Skräddartorpet även denna är nu borta, tyvärr.