Cykeltur under en cykeltur i Skillingaryd, del 6

Cykeltur under en cykeltur i Skillingaryd, del 6, en natur- och kulturkrönika i 27 bilder från sydväst, Elgebo, Flaten, Slungsås och Mjogaryd, en solig med kylig dag då våren tog en liten paus.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd långfredagen den 14 april anno 2017.

Det blev en lång cykeltur denna långfredag i såväl sol, regn, snö och hagel lägg därtill en frisk byig nordvästvind och en temperatur på bara några plusgrader, dessutom frost under natten som gick!

Våren har verkligen tagit en paus men vårtecknen finns trots detta att finna och slutmålet var bergtäkten i Mjogaryd på västra sidan om sjön Flaten och det är vägen in dit som ni ser på bilden.

Berg sjunken, djup stån opp, för att använda ett känt uttryck från Psalm nummer 53, om berget här vid Mjogaryd har pressats upp åt väster eller ner åt öster låter jag vara osagt med det är spännande att veta att vår värld har sett mycket annorlunda ut för någon miljard år sedan, då allt detta var flytande.

Njut av de vackra mörka diabasgångarna som löper i 30 till 45 graders vinkel mot horisontalplanet.

Diabas är en bergart som till färgen är mörkt grå till svart och finns som gångar eller skikt i andra bergarter där den har skapats genom att magma fyllt ut en spricka i berget och sedan stelnat där.

I Slungsås växte det rikligt med blåsippor, ”Hepatica nobilis”, som blommar i april-maj, men blomknopparna bildas redan året innan de skall blomma och ligger klara att slå ut när vårvärmen blir tillräcklig.

Blåsippor tillväxer från spetsen av en grov jordstam och ett exemplar kan bli utomordentligt gammalt, flera hundra år.

Blåsippan är fridlyst!

”Blommar wårtid i första käldraget wid Björkens rödaktiga och Aspens grå blommors framkomst, då Norssen leker, gräsen börja framskjuta, och Annandags-frossor yppa sig.”

Ur ”Anwisning til Wäxt-Rikets Kännedom” av C. F. Hoffberg år 1792.

I den vackra lilla byn Slungsås blommar också backskärvfröet, ”Thlaspi caerulescens”, en art som har kommit till Sverige i sen tid.

Åkerfräken, ”Equisetum arvense”, växer rikligt i dikena utmed vägen, här vid Slungsås på vägen ut mot Kävsjö missionshus.

Vid denna tidpunkt på året dekoreras markerna av vitsippor, ”Anemone nemorosa”, och vårfryle, ”Luzula pilosa”.

Bara hundra meter väster om Kävsjö missionshus  ser jag en torpskylt som jag bara måste besöka och se vad den berättar.

Den lilla torpskylten säger följande, ”Här låg torpet Åbo 1840-1890 Kävsjö Hembygdsförening 1981”.

Tussilago eller Hästhov, ”Tussilago farfara”, blommar just nu som vackrast men snart kommer de stora skrymmande bladen.

Tranparet, ”Grus grus”, vid Flatenrakan har varit på plats i snart två veckor och förmodligen ligger den ena fågeln redan och ruvar på de två äggen.

På en gammal glasbjörk, ”Betula pubescens”, vid Fagerslätt hittade jag två eldtickor, Phellinus igniarius”.

Långt i fjärran ute i sjön Flaten låg knölsvansparet, ”Cygnus olor”, hoppas att de tänker häcka på platsen.

På fälten mellan Flaten och Hökahult går det alltid rådjur, ”Capreolus capreolus”, så även denna gång, fem till antalet men bara tre i bild.

Bilden visar den gamla vägen förbi Elgebo och det är några årtionden sedan som bilarna gick denna väg, och naturen tar sakta men säkert tillbaka vad vi lånat av den.

Det är knappt inte längre möjligt att se den fordom ökända ”Elgebokurvan”, en ”nittigraderskurva” där många bilar genom åren åkt av vägen på grund av för hög fart.

Jag väljer istället att köra rakt fram i kurvan och fortsätta upp mot den mycket vackra gården Elgebo och i de vackra hagmarkerna och hässlena växer bland annat rikligt med blåsippor, ”Hepatica nobilis”.

Bildens zontickor, ”Trametes ochracea”, är fortfarande vackra efter vintern där de, som här, växer på en gammal asplåga i området kring gården Elgebo.

Bildens blommande luktvioler, ”Viola odorata”, i hagmarkerna och hässlena runt gården Elgebo blev cykelturens stora överraskning.

Luktviolen är en flerårig, kal till något hårig ört som har långa rotslående utlöpare och ofta bildar stora bestånd och som börjar blomma redan i april-maj, men man kan hitta blommande exemplar ännu tidigare på året.

Luktviolens blommor kanderas ibland och kan då användas till att pryda bakverk, men används också vid parfymtillverkning och enligt uppgift behövs det 100 kg blommor för att framställa 31 gram viololja.

Violsirap, som förr användes bland annat mot hosta, kokades av socker och stötta kronblad.

Det är ett bedårande landskap som finns i anslutning till den vackra gården Elgebo med bland annat ett stort antal hasselbuketter och kanske växer där under den märkliga vätterosen, ”Lathraea squamaria”.

Det är något alldeles speciellt, tycker jag, med vitsipporna, ”Anemone nemorosa”, ty de ropar tydligt att våren är här igen.

”Att följa vitsippans väg genom den första gurkgröna och strax därpå trägula nedåtböjda knoppens olika stadier och till dess blomman först slår ut: liten och melongröngul under de första timmarna, men sedan svällande och fyllande sig, med stridiga nyanser av strålguld mot vitt, det är vackert och värt sin tid.

Från detaljen kan man sedan, plötsligare än man vet, se ut över en äng av fullblommig vit skönhet, som breder sig vida omkring med vita vikar mellan stammarna. Svalka, vithet och renhet. Den friskt vårgiftiga stjälklukten, den känner vi igen; och blåsten som buktar och bankar i sippmattan.”

Ur ”Intåget” av Harry Martinson, ”Midsommardalen”, år 1938.

På den krokodilbarkade vårtbjörken, ”Betula pendula”, vid Elgebo växte dessa stora och vackra fnösketickor, ”Fomes fomentarius”.

Ett par meter längre upp på den krokodilbarkade vårtbjörkens stam växte detta jättestora exemplar av samma art, det vill säga, fnösketicka, ”Fomes fomentarius.

Det är just nu sälgens tid, dess gulaktiga hanblommor färgar lanskapet i vårens första trädfärger och dess pollen är oerhört viktigt som föda för vårens första flygande insekter, bland annat humledrottningar och olika arter med bin.

Utan sälg, ”Salix caprea”, och andra arter av viden skulle många insekter ha svårt att överleva de första vårveckorna.

Bortåt 180 olika fjärilsarter har sin larvutveckling hos sälg och viden, och många fullbildade fjärilar söker nektar i sälgblommorna.

Mer än 75 olika skalbaggsarter lever på sälgens blad, blommor och knoppar och över 276 skalbaggsarter är beroende av sälgens döda ved och bark.

Ingen annan växt ger mat till så många olika bladsteklar, gallmyggor och andra småkryp, men också många trädsvampar, lavar och mossor lever på sälg.

Även gården Elgebo kan kanske räkna med att få ett par häckande tranor på sina ägor, jag håller tummarna.