Drottens gamla kyrkoruin i Lund

Drottens gamla kyrkoruin i Lund, en natur- och kulturkrönika i 28 bilder från 900-talets Lund då tillhörande konungariket Danmark, idag 4 meter under mark i konungariket Sverige.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd den första dagen i månaden juli anno domini 2017 efter Kristi fördelse.

Drottens kyrkoruin är ett fantastiskt museum, idag några meter under mark i Lund, som visar ruinen efter Lunds första stenkyrka i källaren under de hus som byggdes ovanför kyrkoruinen när utgrävningen hade avslutats.

Kyrkan som stod där en gång i tiden byggdes någon gång första halvan av 1000-talet, det vill säga, under senare delen av vikingatiden för nästan 1 000 år sedan då Lund anlades som stad och där staden Lund finns idag. Kyrkan revs år 1537 som ett resultat av reformationen i Danmark då Skåne var en dansk provins.

Förutom stenkyrkan så låg här ytterligare tre kyrkor i samma område, alla byggda som stavkyrkor i trä, och två av dem berättas det också om i Drottens kyrkoruin.

Den tredje kan man se spår av i trottoaren utanför museet som vita gatstenar och den allmänna uppfattningen bland arkeologer och historiker är att de tre stavkyrkorna av trä revs när stenkyrkan Drotten byggdes.

Bilden visar trappan från restaurangen ner till Drottens kyrkoruin ett antal meter under nuvarande Lund.

Drottens kyrkoruin är ett obemannat museum med fri entré och man kommer dit genom entrén in till föreningen Gamla Lunds och Lunds Citysamverkans kansli eller genom entrén till restaurang Gattostretto när någon av dem håller öppet och det är oftast öppet under dagtid alla dagar måndag till lördag.

Bilden visar en modell av Svend Tveskäggs stavkyrka från omkring år 990 efter Kristus.

Den första kyrkan som byggdes i området och som var den första kyrkan som byggdes när Lund anlades som stad där Lund finns nu var en stavkyrka som den danske kungen Svend Tveskägg lät bygga omkring år 990.

Det var en biskopskyrka åt den engelska prästen Gotebald som han utsåg som den första biskopen för den danska provinsen i Skåne.

Den danske kungen Harald Blåtand som var far till Svend Tveskägg enade Danmark och kristnade danskarna omkring år 960.

Med den nya kyrkan ville Svend Tveskägg kristna Lund och skapa en maktbas för den danska kronan genom att låta staden få ett nytt centrum på en ny plats norr om den gamla staden Lund som fanns vid dagens plats Uppåkra och där invånarna fortfarande dyrkade vikingatidens asatro.

Det finns ett antal stolphål bevarade och som har hittats för grundstolpar i Svend Tveskäggs stavkyrka från omkring år 990 och dessa stolphål visar var stolpar från korpartiet i den östra delen av kyrkan en gång fanns.

De stavkyrkor från slutet av 900-talet under den danske kungen Sven Tveskägg hade nämligen dopbrunnar och på den tiden var det bara biskopen som fick utföra dop.

Även Lunds domkyrka som byggdes långt senare hade en dopbrunn från början.

Sven Tveskägg, på danska Svend Tveskæg eller Sven Tjugeskägg, föddes cirka år 960 och avled år 1014.

Sven var kung av Danmark från cirka år 987, av Sydnorge från cirka år 1000 och av England från 1013, och son till Harald Blåtand.

Sven Tveskägg, som enligt traditionen störtade och fördrev fadern Harald, företog år 994 tillsammans med Olav I Tryggvason ett stort angrepp mot England och avtvang kung Ethelred II danagäld.

Därefter skall han ha varit med och besegrat kung Olav i slaget vid Svolder cirka år 1000, varefter han blev hyllad som Sydnorges kung.

Troligen anförde Sven Tveskägg under åren 1003–1004 på nytt en vikingaflotta mot England, och år 1013 krönte han sin krigarbana med att lägga under sig detta rike.

Om Sven Tveskäggs styrelse av Danmark är dock föga känt men han synes ha gynnat den anglosaxiska missionen på bekostnad av den hamburg–bremiska missionen.

Svens var far till Knut den store samt till Harald och Estrid, och han dog i England år 1014 och begravdes sedan troligen i sin stavkyrka i Lund men möjligen har han senare flyttats till domkyrkan i Roskilde.

Det hävdas att Sven finns begravd där nu men hans kvarlevor har aldrig hittats där, så kanske finns han fortfarande begravd någonstans under den del av sin kyrka, Sankt Drotten, som inte ännu har grävts ut.

När Drottens stenkyrka skulle börja byggas någon gång under första halvan av 1000-talet så revs Svend Tveskäggs stavkyrka och numera finns det inte längre några synliga spår kvar av kyrkan ovan jord.

Sven Tveskäggs far Harald Blåtand, död år 986 eller år 987, var dansk kung och son till Gorm den gamle.

Sven far Gorm den gamle, död cirka år 950, var en dansk kung vars ätt grundade, troligen cirka år 900, ett rike kring Jelling i mellersta Jylland, norr om svearna Olofs och Gnupas Hedebyvälde.

Gorm den gamle skildras av Adam av Bremen som fientligt stämd mot kristendomen men i övrigt finns inga säkra källuppgifter om honom mer än att han var gift med Tyra och far till Harald Blåtand.

Över gemålen reste han en känd runsten i Jelling, där en av högarna gäller som hans grav.

Harald Blåtand styrde, möjligen till en början som faderns medregent, ett rike med centrum i Jelling i Jylland.

Ett politiskt beroende av Otto I den store i Tyskland bidrog troligen till hans övergång till kristendomen mellan åren 953 och 965.

Harald Blåtand utsträckte efter hand sitt välde, så att det på 970-talet omfattade också östra Danmark och delar av Norge.

Cirka år 983 lyckades han erövra landet kring Hedeby och kunde tydligen göra sig oberoende av kejsaren Otto den andre, Otto II, som för övrigt dör detta år och efterträds av omyndige och blott 3-årige Otto III. Otto III, född 980, död 23 januari 1002, tysk-romersk kejsare från 996. Då Ottos far Otto II avled den 7 december 983, var Otto endast tre år gammal och först 13 år, år 996, blev han myndig.

Otto valdes redan år 982 under faderns livstid till tysk kung och vid dennes död år 983 övertog modern Theophanu, efter strider med Henrik II av Bayern, regeringen, som efter hennes död, någon gång mellan åren 991-995 leddes av Ottos farmor Adelheid av Burgund.

Harald Blåtand kunde sedan i den stora Jellingstenens runinskrift förkunna, att han ”vann sig hela Danmark och Norge och gjorde danerna kristna”.

Till sist utbröt dock ett uppror, lett av sonen Sven Tveskägg och i källorna skildrat som en kamp mellan kristen och hednisk tro.

Sven segrade, medan Harald Blåtand flydde sårad till sin vikingaborg Jomsborg, där han kort efteråt dog.

Bilden visar en modell av den stavkyrka som byggdes någon gång i början av 1000-talet söder om den plats där Drottens kyrka senare byggdes.

Söder om platsen för Drottens kyrka byggdes det ytterligare en stavkyrka någon gång i början av 1000-talet och den kyrkan var 19 meter lång och sex och en halv meter bred men idag finns det inte längre några synliga spår kvar av kyrkan ovan jord.

Kyrkan bestod av ett enda rum utan några rader med kolonner invändigt och koret fanns i kyrkans östra del och den hade en ingång med två tättsittande dörrar i den västra väggen och ytterligare två ingångar i den västra delen av de norra och södra långväggarna.

Kyrkans klocka har sannolikt hängt på en takryttare i nocken uppe på kyrkans tak.

Museet Drottens kyrkoruin där man idag vid ett besök går längs det som återstår av den norra väggen till den stenkyrka som stod där en gång i tiden för nästan 1 000 år sedan tills den revs år 1537 i samband med den danska reformationen.

Drottens kyrkoruin är egentligen inte bara ett museum om de kyrkor som låg i området för 1 000 år sedan utan också om den danska kungamaktens maktkamp med ärkesätet i Hamburg med ambition om att etablera ett nytt ärkesäte i Lund för de nordiska länderna.

En ambition som gick i uppfyllelse först år 1103 med Lunds domkyrka som hemvist för ärkebiskopen.

Kyrkoruinen Sankt Drotten är från cirka år 1050 och byggnaden var stor, cirka 50 meter lång och med udda form vilket gör det troligt att den varit biskopskyrka.

Namnet är ett av de äldsta kyrkonamnen som i nordiskt språkbruk betecknade härskare och används om hövdingar på runstenar.

Namnet Sankt Drottens kyrka syftar troligen på Kristus och ett par kryptor fanns både under koret och under långhuset.

I mitten av 1000-talet blev den klosterkyrka för premonstratenserorden varför en utvidgning skedde och koret förlängdes samt fick i norr och söder ett tvärskepp.

På väggen bakom modellen av Drottens kyrka finns en intressant kronologi över händelser i världen som sätter kyrkan i en större kontext.

Modellen av Drottens kyrka visar som den såg ut när den var nybyggd någon gång under perioden 1030-1050 efter Kristus.

Kyrkan stod på den norra sidan om det som nu är Drottens kyrkoruin och har inte grävts ut helt men den beräknas ha varit omkring 17 till 20 meter lång och åtta och en halv meter bred.

Murarna till Drottens kyrka kallmurades vilket innebär att stenarna i den packades med jord och lera.

Grunden var 51,5 meter lång och 14 meter bred och i museet Drottens kyrkoruin kan man gå längs det som återstår av den norra väggen.

Dessutom har man hittat rester av en dopbrunn intill kyrkan, dopet skedde då fortfarande genom nedsänkning i vatten och det var bara en biskop som fick förrätta dop på den tiden, och på kyrkans östra sida har man hittat stolphål och där tror man att det har stått en klockgalge och ett stort kors.

Ytterligare en modell av Drottens kyrka efter att premonstratenserna hade lämnat den och den hade byggts om igen, tornet fanns då i väster istället för öster som tidigare.

I bakgrunden ser man den lärorika och intressanta historiska kronologin över historiska händelser.

Bilden visar den lärorika och intressanta historiska kronologin över historiska händelser, från 900-tal till 1200-tal, läs och lär av historien och gör inte om historiska misstag!

Bilden visar den lärorika och intressanta historiska kronologin över historiska händelser, från 1100-tal till 1400-tal, läs och lär av historien och låt oss inte göra om historiska misstag!

Bilden visar den lärorika och intressanta historiska kronologin över historiska händelser, från 1400-tal till 1700-tal, läs och lär av historien och låt oss inte göra om historiska misstag!

Bilden visar den tegelkista där den cirka 35-åriga Margrete Fredkulla ligger begravd, hon var först drottning av Norge då hon var gift med den norska vikingakungen Magnus Barfot och sedan drottning av Danmark då hon var gift med den danske kungen Niels Svendsen fram tills hon dog år 1130 eller 1135.

Margareta Fredkulla, på danska Margrete Fredkulla, var en norsk och dansk drottning, dotter till kung Inge den äldre av Sverige och drottning Helena.

Margareta Fredkulla blev kring år 1100 bortgift med den norske kungen Magnus III Barfot som ett led i en fredsuppgörelse mellan Norge och Sverige och härav skall Margareta Fredkulla ha erhållit sitt tillnamn.

Sedan Magnus Barfot stupat år 1103 gifte hon om sig med den blivande kung Nils Svendsen av Danmark och som dansk drottning utövade Margareta Fredkulla stort inflytande.

Margareta Fredkulla var mor till Magnus Nilsson även kallad ”Magnus den starke” enligt Snorre Sturlasson.

Magnus föddes cirka år 1106 och dog år 1134, och var en dansk prins och svensk kung, son till kung Nils av Danmark och Margareta Fredkulla.

Magnus Nilsson gjorde anspråk på den svenska kungatiteln i egenskap av dotterson till Inge den äldre.

Efter Inge den yngres död valdes Magnus Nilsson, enligt Saxo, cirka år 1120 till kung av götarna, men valet accepterades inte av svearna.

Dessa valde i stället en annan kung, vars namn inte nämns av Saxo men som dödades av götarna och hette Ragnvald Knaphövde.

Ragnvald Knaphövde, död på 1120-talet eller omkring 1130, och var en svensk kung och omtalas i Västgötalagens kungakrönika som kung Inge den yngres efterträdare.

Enligt samma källa var han en djärv och högmodig man som i början av sin regering utan gisslan red till ”Karllæpitt”, troligen Karleby socken nära Falköping, och där dödades som hämnd för att ha förolämpat västgötarna genom sin gisslanvägran.

Den danske krönikören Saxo Grammaticus, cirka år 1200, nämner inte Ragnvald Knaphövde vid namn men uppger att götarna vid samma tid valde den danske prinsen Magnus Nilsson, som dog år 1134, till kung, varvid svearna valde en annan kung som götarna dödade.

Ragnvald Knaphövdes släktförhållanden i övrigt är tyvärr okända.

Tillnamnet ”knaphövde”, som har skrivits med yngre handstil i kungakrönikans marginal, betyder sannolikt ”rundhuvud”.

Eftersom Magnus Nilsson var upptagen av strider i Danmark kunde han inte hävda sin position i Sverige, varför valdes senare Sverker den äldre till kung.

Magnus Nilssons maktställning var under alla omständigheter omstridd och osäker, och han finns inte upptagen i Västgötalagens kungakrönika.

I dansk historia spelade Magnus Nilsson under några år en huvudroll vid fadern Nils Svendsens sida.

Magnus lönnmördade sin rival tillika kusin Knut Lavard den 7 januari år 1131 i Haraldsteds skog nära Ringsted och kröntes till kung av den tysk-romerske kejsaren den 15 april år 1134.

Tillnamnet Lavard motsvarar det fornengelska ”hlāford ” för ”brödgivare”, vilket i sin tur har resulterat i engelska ordet ”lord”.

Knappt två månader senare efter mordet på kusin Knut stupade Magnus emellertid i slaget mot Erik Emune vid Foteviken i Skåne.

Erik Emune, född cirka år 1090 och död år 1137, var en dansk kung under åren 1134–1137, samt son till Erik Ejegod.

Sedan halvbrodern Knut Lavard mördats år 1131 gjorde Erik Emune samma år uppror mot sin farbror kung Nils och efter en rad nederlag lyckades han år 1134 vinna ett avgörande slag mot Nils son Magnus, Knuts mördare, vid Fotevik nära Skanör.

Nils dödades samma år, varefter Erik Emune erkändes som kung, sedan han hade avrättat sin bror och rival Harald Kesja och flera söner till denne men redan år 1137 dödades Erik Emune på ett ting nära Ribe.

Erik Emune var gift med Malmfrid av Kiev, slavisk furstedotter och den norske kungen Sigurd Jorsalafares, det vill säga Sigurd Jerusalemsfararen, änka. Erik var far till Sven Grate.

Sigurd Jorsalafarare, Sigurd Jorsalafar eller Sigurd I Magnusson, född år 1090, död den 26 mars år 1130, var son till Magnus Barfot och kung av Norge från år 1103 till sin död.

Kungens tillnamn Emune brukar översättas till ”den alltid minnesvärde”.

Magnus Nilsson var gift med Rikissa, dotter till Boleslav III av Polen, som i ett senare äktenskap var gift med Sverker den äldre.

Magnus Nilsson var far till den danske kungen Knut Magnusson. Hoppas ni hängde ni med på alla släktskap och mord.

Bilden visar gravhällen som låg över tegelkistan som Margareta Fredkulla var begravd i men det fanns ytterligare en stenkista, två tegelkistor och två kistlösa gravar under golvet i det nya tornet som byggdes då kyrkan byggdes om för att bli klosterkyrka, totalt var det åtta personer som begravts där, och i centrum av långhuset precis under dopbrunnen fanns det ytterligare två så kallade stenkistor.

Enligt en senare uppgift och rättelse låg inte Margareta Fredkulla i tegelkistan, det var en abbot och Margareta låg i en stenkista. Rätt ska vara rätt! Tack!

Bilden visar modeller på olika kistmodeller som användes under tiden för Drotten, och här ser man bland annat exempel på stockkista, stenkista, tegelkista, olika träkistor, så kallade spjälkistor, med tillhörande kistlock samt ett stenlock till Margareta Fredkullas kista.

I en grav i anslutning till Drotten hittades en grav med en kista med ett skelett av en 178 centimeter lång man i 25–30-årsåldern med denna vackra guldring med en infattad ametist.

Möjligen kan mannen ha varit en av abbotarna under premonstratensklostrets tid, då ametist var ett tecken på abbotvärdighet.

Omkring år 1200 lämnade premonstratenserna Lund och i början av 1200-talet byggdes kyrkan om igen men det är oklart varför den byggdes om eftersom den blev sockenkyrka sen och det inte kan ha motiverat ombyggnad av den, en tänkbar orsak till ombyggnaden kan vara att det skulle ha brunnit i kyrkan.

Bilden visar hur kyrkan såg ut före ombyggnaden cirka år 1200.

Bilden visar en modell av Drottens kyrka efter det att premonstratenserna hade lämnat den och den hade byggts om igen, tornet fanns då i väster istället för som tidigare i öster.

Vid den här ombyggnaden revs hela koret ner till grunden och gravrummet under det gamla koret fylldes igen och sedan byggdes det ett nytt, över 18 meter långt och 8,5 meter brett kor, med en halvrund absid längst i öster.

Vid den norra portalen uppfördes det ett vapenhus och det byggdes två tegelvalv i koret, tre i långhuset och ett i bottenvåningen på tornet.

Utvändigt byggdes det sju strävpelare som fick ta emot det stora trycket från de tunga valven.

Under senare delen av medeltiden fick Drottens kyrka rollen som stadskyrka och borgerskapets huvudkyrka i Lund.

År 1536 reformerades den danska kyrkan och år 1537 befallde den danske kungen Christian III att alla kyrkor i Lund skulle rivas och bara Sankt Peters klosterkyrka och domkyrkan skonades.

Det man ser i Drottens kyrkoruin nu är med andra ord de rester av Drottens kyrka som blev kvar sedan kyrkan rivits.

Fotografiet på bilden visar en gjutgrop som hittades i klockgjuteriet från den gamla stavkyrkan i kvarteret Drotten, direkt söder om Kattesund.

Innan den här stavkyrkan byggdes så stod det med andra ord ett skjul för ett klockgjuteri på samma plats.

Detta skjul sägs dock ha byggts omkring år 1042 medan kyrkan tros ha rivits när Drottens kyrka byggdes på platsen någon gång omkring åren 1030-1050.

Klockringningen hade i kristendomens början använts för att dela upp dygnet i klostren så att munkarna skulle veta när det var tid för arbete och för bön.

I städer som Lund där många hantverkare hade sin verksamhet, kom klockringningen mer eller mindre indirekt att styra arbetsdagen.

I staden Lund liksom i andra medeltida städer ringdes varje morgon och kväll så kallade vårdringningar och då dessa ringningar ljöd om morgonen skulle stadens portar öppnas och dagens arbete kunde påbörjas i verkstäder och i bodar.

Kvällens vårdringning gav signal om att stadsportarna skulle stängas och att man även i stadens gårdar kunde börja tända ljus och be angelusbönen Ave Maria.

Klockringningen gav människorna en gemensam tid att rätta sig efter, man lärde sig att, så att säga, passa klockan och den tiduppfattning som vi har i dagens samhälle är sprungen ur medeltidens klockringningsseder.

Detta märks bland annat i språket då vi fortfarande undrar vad tiden är genom att fråga efter klockan.

Bilden visar en bild ur Bayeuxtapeten, från tiden runt år 1066 då Vilhelm Erövraren besegrade engelsmännen vid Hastings, där man ser ett begravningsfölje med två män med handklockor.

Bayeuxtapeten är en i färgrikt ullgarn broderad linnebonad, cirka 70 meter lång och 0,5 meter hög, och sannolikt utförd på 1070-talet.

Bonaden, som nu förvaras i det forna biskopspalatset i Bayeux, skildrar i 72 fortlöpande scener Vilhelm Erövrarens tåg mot England och slaget vid Hastings år 1066.

Bilden visar arkitetoniska byggnadsdetaljer från Sankt Drotten som påträffades i rivningsmassorna från nedbrytandet vid reformationen på 1500-talet.

Bilden visar arkitetoniska byggnadsdetaljer från Sankt Drotten som påträffades i rivningsmassorna från nedbrytandet vid reformationen på 1500-talet.

Bilden visar arkitetoniska byggnadsdetaljer från Sankt Drotten som påträffades i rivningsmassorna från nedbrytandet vid reformationen på 1500-talet.

Här ser man bevarade trästolpar från en tredje stavkyrka i området, vars konturer finns bevarade i markbeläggningen vid Kattesunds mynning mot Stora Södergatan, dessa trästolpar höggs ner från träd och som bearbetades för cirka 1000 år sedan.

En del av virket som stavkyrkan har byggts med är från omkring år 850, långt innan det fanns någon som helst annan bebyggelse runt omkring den som virket kan ha hämtats från.

Lund hade inte ens anlagts då på sin nuvarande plats men det fanns däremot gott om byggnader i Uppåkra där man kan ha använt virke från omkring år 850, inte minst till det så kallade Uppåkratemplet. Det kommer en krönika även om och från detta skånska Uppåkra.

Tänk om dessa trästolpar kunde tala.

Den lilla tavlan visar de gamla trästolparna från förra bilden, deras läge och uppgift i den gamla träkyrkan samt är på bilden markerade i rött.

Tavlans text säger följande, ”Rester av stavkyrkan i Kattesund: delar av norra långhusväggen”.

Se även min tredje bild i denna krönika, som visar en modell av en sådan stavkyrka.