Fågelforsdammens historia genom Gerd Åslidens klippbok

Fågelforsdammens historia genom Gerd Åslidens klippbok, en natur- och kulturkrönika i 7 bilder om händelser som etsat sig fast i folks minne.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i mitten av oktober, hösten anno 2016.

Först och främst vill jag rikta ett stort och hjärtligt tack till Gerd Åsliden, Skillingaryd, för lånet av klippboken som bland annat handlar om hennes far Arvid Johansson, med smeknamnet ”Arvid Ville”, som var maskinist vid kraftstationen vid Fågelfors tillsammans med Hugo Andersson, med smeknamnet ”Hugo på dammen”.

Texterna är exakt avskrivna från tidningsartiklarna och marginalanteckningarna i klippboken.

Tidningsurklipp

Ur Värnamo Nyheter Tordagen 29 dec. 1949

Skillingarydsljuset från samhällsverk

Köpet av El-verket blir faktum vid nyår [1950]

[Bild: Maskinist Arvid Johansson putsar och ser över generator nr 1.]

Efter en nära nog 40-årig ”upplysande” verksamhet i Skillingaryd, byter AB Skillingaryds Elektricitetsverk på lördag ägare. Skillingaryds Municipalsamhälle har som bekant beslutat om inköp av de 1624 aktier som är tecknade i bolaget, och vid nyårsskiftet 1949–1950 övergår således äganderätten till samhället.

Värnamo Nyheter har hälsat på hos bolaget och därvid haft ett samtal med direktör Marcus Klövstad, som därvid erinrade om, att det allra första förslaget till kraftverk i Skillingaryd härleder sig från ingenjör Paul Toll, son till den förste verkställande direktören, folkskollärare Karl Toll. Tanken avancerade, och vid den konstituerande bolagsstämman med aktietecknarna i AB Skillingaryds Elektricitetsverk den 16 april 1910 beslöts enhälligt, att bolaget skulle komma till stånd.

Enligt Tofteryds kommuns arrendekontrakt med Kungl. Arméförvaltningens Artilleridepartement och Kungl. Domänstyrelsen äger bolaget rätt att utbygga och under en tid av femtio år, räknat från 1 juli 1911, nyttja Götaströms och Fågelfors vattenfall med en gemensam damm vid Fågelfors.

Förslag och ritningar för byggande av dammen och kraftstationsanläggningen vid Fågelfors upprättades sedan av majoren i Väg- och vattenbyggnadskåren John Ekelund, Norrköping, och dessa förslag blev av Kungl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkända den 30 augusti.

Som entreprenör för byggandet av dammen och kraftstationen vid Fågelfors antogs ingenjören Karl E. Jansson från Lindesberg. Arbetet med dammanläggningen påbörjades i slutet av maj 1911 och fortgick oavbrutet till den 10 jan. 1912, då vattenuppdämningen kunde börja.

På hösten 1911 var även kraftstationsbyggnaden färdig för inmontering av turbiner och elektriska generatorer med instrumentering.

Det första aggregatet sattes i gång den 20 febr. 1912. Redan på hösten samma år blev det första elektriska aggregatet så gott som fullbelastat varför bolagets styrelse då beslöt låta montera ett andra aggregat. Detta var av samma storlek som det första samt kunde igångsättas den 27 febr. 1913. Sedan förflöt många år innan ytterligare utvidgningar vid Fågelfors kraftstation blev erforderliga.

Sommaren 1926 lät bolagets styrelse undersöka möjligheten att höja vattenståndet i Fågelforsdammen till den högsta nivå markförhållandena tillät, dels för att därigenom erhålla mera energi och dels för att kunna möta längre torkperioder utan driftsminskning.

[Bild: Mäktigt brusar vattnet ned genom dammluckan – dammvallen är ett imponerande byggnadsverk.]

Under det stora vattenflödet vid midsommartiden 1927 skadades den gamla provisoriska avloppsrännan vid Fågelfors, och denna blev under sommaren 1928 ombyggd med armerad betong och sten.

Söderbygdens Vattendomstol beviljade den 18 dec. 1929 bolaget rätt att höja vattenståndet i Fågelfors damm med ej mindre än 1,20 m., varigenom bolagets energitillgång ökades med c:a 15 procent. Detta arbete blev påbörjat under våren och i huvudsak slutfört under hösten 1930 så att det nya högre vattenståndet kunde utnyttjas från 1 okt. 1930.

Under sommaren 1932 insattes ett tredje turbinaggregat i kraftstationen. Då samtidigt vattenbrist hotade, inköpte styrelsen en begagnad dieselmotor som genast installerades. Kraftöverföringen anordnades medelst rem från dieselmotorns svänghjul till den nya generatorn, vilken således kunde drivas antingen med turbinen eller bådadera gemensamt. Anskaffande av en direktkopplad generator till dieselmotorn fick bliva ett önskemål för framtiden.

Under sommaren 1934 försågs de två gamla turbinerna med nya moderna löphjul, varvid effekten höjdes med c:a 20 procent. Till dieselmotorn monterades en särskild direktkopplad elektrisk generator med instrumentering. Det fanns alltså redan då tre vattenturbinaggregat, två om c:a 200 hkr. Vardera och ett om c:a 100 hkr. Samt ett dieselaggregat om 120 hkr.

Men elektrisk energi behövdes i allt större mängd. När Elverket därför 1937 beslöt bygga Ångcentralen, ansågs detta som ett steg i rät riktning, detta enär energi från Sydkraft och Trollhättan ej gick att erhålla.

Ångcentralen användes också, men på grund av kriget fick den ej tjänstgöra så värst länge. Det blev förhinder av olika slag, bl. a. satte bränslekommissionen stopp för vedleveranserna.

Den tidigare – innan ångcentralen byggdes – önskade lösningen kom 1940, då bolaget efter förhandlingar erhöll stödkraft från Trollhättan. Från början blev denna stödkraft av obetydlig mängd, men är nu uppe i c:a 450 kilowatt per dygn, vilket också innebär toppeffekten.

När försäljningen till Skillingaryds samhälle nu blir ett faktum står El-verket på solid grund, utrustad med gott maskineri och en tekniskt kunnig och intresserad personal.

– Det är klart, säger direktör Klövstad, att det känns lite vemodigt att lämna el-verket efter ett helt liv på samma ställe. Dock – tiden är kommen att lämna plats till de yngre, även om det hela kom litet överraskande, säger han. Vi hade ju ansett det självklart att så skulle ske 1961, då arrendet utgår, men i vilket fall som helst, det har varit intressant och roligt att arbeta med folket här. Det har alltid rått de bästa förhållanden oss emellan och därför vill jag tacka alla medarbetare och samhällsbor, slutar direktör M. Klövstad.

Som tidigare nämnts var folkskollärare Karl Toll bolagets förste verkställande direktör från 1910 till 1919. Sedan tog ingenjör Ernst Lundeberg vid till 1922, varefter direktör Oscar Ljungbergh var chef till 1924, då direktör M. Klövstad definitivt övertog ledningen. Sedan 1924 tills nu har direktör Klövstad stått som verkställande direktör. Han kom till Skillingaryd redan 1 maj 1922 och han var de första åren bolagets föreståndare.

Styrelsens ordförande från början till 1932 var folkskolläraren Karl Hjärtstädt. Som ordförande tog dir. O. Ljungbergh vid 1932 och har sedan dess innehaft denna post. Bland övriga ledamöter i bolagets styrelse under åren kan märkas framlidne kamrern Johan Bengtsson, direktör Nils Georg Thulin och grosshandl. David Aronsson.

1:e maskinist från bolagets start var C. Petersson och 2:e maskinist från februari 1912 var Ernst Ljungkvist, båda numera avlidna.

Som bolagets montör anställdes 1917 hr Olof Johansson och han är fortfarande knuten till detta uppdrag. Maskinister vid kraftverket i Fågelfors äro i skrivande stund hr Arvid Johansson och Hugo Andersson.

Skillingaryd har gjort ett gott kap, intygar ordföranden i samhällets el-kommitté, bankdirektör Åke Jörnroth.

Bara texten överst till vänster, anm. DD 2016-10-16.

– En bättre nyårsgåva torde innevånarna näppeligen kunna få. Betalningen för aktierna kommer i dessa dagar att verkställas à kr. 250:– per aktie, resten utbetalas sedan inventering och bokslut blivit gjorda. Vad gäller styrande myndighet för det nya affärsdrivande verket, så blir det bolagsstämman (municipalfullmäktige), som utser styrelsen på extra bolagsstämma. El-verkets ledning kommer troligen icke att ändras omedelbart, men successivt kommer även denna sak. Betydande och omfattande utbyggnadsplaner torde också föreligga för det nya verket, säger hr Jörnroth.

Lut från fabrik massdödar fisken

[Bild: EN ÅL PÅ 95 CENTIMETER fann maskinist Arvid Johansson bland de många andra döda fiskarna.]

SKILLINGARYD 2 april. I Fågelforsdammen i Skillingaryd håller fisken på att dö ut. Allt tyder på att fiskdöden orsakas av lut som släpps ut i Lagan av en fabrik. Fisken och vattnet är smutsbrunt och luktar lut långa vägar. Utöver tusentals fiskar går Skillingaryd också miste om sin enda badplats, som under nuvarande omständigheter inte torde kunna användas i år.

Fiskdöden har nu pågått sedan jul, och den tycks ej avstanna. Dagligen får maskinisterna vid Fågelfors kraftverk göra stora ”svep” med håven i vattentrumman, där fisken samlas.

Hundratals kilo fisk, främst abborrar och mört, men även gäddor och ål, har mer eller mindre död kommit in i vattentrumman.

Arvid Johansson, Skillingaryd

Maskinisten Arvid Johansson, Fågelfors, Skillingaryd, fick på sin femtioårsdag mottaga blommor, kontanter, minnesgåvor och telegram från maka och barn, släktingar, elverksstyrelsen och verkets personal, Svenska elektriska förbundets avd. 59, vänner och grannar.

[Bild: Ett märkligt – allt annat är lönande! – fiskafänge bedrivs av maskinisterna Hugo Andersson och Arvid Johansson vid kraftstationen i Fågelfors.]

Lagans fisk dör i stora mängder

SKILLINGARYD (Expressen). Fiskbeståndet i Lagan hotas av massdöd och ortsbefolkningen som med oro följer utvecklingen anser att förklaringen inte kan vara mer än en: lut från Munksjö sulfatfabrik i Götafors släpps ut i ån. Man planerar nu en aktion för att råda bot mot fiskdöden medan tid är.

Åtskilliga hundratal kilo fisk som fastnat i trumman vid Skillingaryds elverk i Fågelfors, har den senaste tiden skyfflats upp. Det är inte barra abborrar och mört som flyter upp i stora mängder vid gallret utan också gäddor, sutare, laxöring och sik har drabbats av förgiftningen.

Fisken går inte att använda till människoföda bl. a. därför att den tagit smak av sulfatluten. Vattnet har också en obehaglig lukt och är smutsbrunt till färgen.

En liknande fiskdöd förekom också i fjol med då trodde man att huvudorsaken var syrebrist till följd av den stränga vintern. I år håller inte den förklaringen.

Fågelforsdammen, som denna fördämning i Lagan kallas, är den enda badplatsen i Skillingaryd. Med hänsyn till detta väntar man en särskild skärpa in den framställning som nu skall göras för att råda bot mot missförhållandena.

[Bild: DET ÄR BARA ATT HÅVA upp den döda fisken ur trumman vid kraftstationen. Det luktar inte gott – det ser man på minen.]

Stolta gäster i Skillingaryd

[Bild: Pingstaftonsidyll i Fågelforsdammen.] Bilden visar ett par knölvanar, anm. DD 2016-10-16.

Fågelforsdammen i Skillingaryd fick vackert pingstfrämmande nämligen två svanar som tidigt på pingstaftons morgon landade vid dammen. Maskinisterna vid kraftverket där, Arvid Johansson och Hugo Andersson, har tillsammans med sina småbarn haft full schå med att mata svanarna för att få dem att stanna kvar vid dammen. De två svanarna befann sig vid fotografens besök i omedelbar närhet av maskinisternas hem och det var en vacker idyll i den vindstilla pingstaftonens morgon vid Fågelforsdammen. Tyvärr har allmänheten alltför sällan sina vägar däråt numera, då man ej får bada vid dammen, men man kan hoppas att svanarna skall stanna kvar, såvida ingen skrämmer bort dem.

[Bild: Maskinist Arvid Johansson putsar och ser över generator nummer 1.]

Köp av elverk

Efter 40 år i ”upplysande” verksamhet i Skillingaryd, bytte AB Skillingaryds Elektricitetsverk ny ägare vid årsskiftet 1949-1950. Skillingaryds municipalsamhälle har beslutat om inköp av de 1624 aktier som är tecknade i bolaget och äganderätten övergår till samhället.

Det är alltså 40 år gångna sedan detta hände. Nuvarande ägare är Trollhätte kraft och stora förändringar har skett vad gäller Fågelfors kraftstation.

– Skillingaryd har gjort ett gott kap intygade ordföranden i samhällets el-kommitté, bankdirektör Åke Jörnroth. En bättre nyårsgåva torde invånarna näppeligen kunnat få. Betalningen för aktierna kommer i dessa dagar (1949) att verkställas med 250 kronor per aktie, resten utbetalas sedan inventering och bokslut blivit gjorda.

Vad gäller styrande myndighet för det nya affärsdrivande verket så blir det bolagsstämma (municipalfullmäktige) som utser styrelsen på extra bolagsstämma.

Elverkets ledning kommer troligen icke att ändras omedelbart men succesivt kommer även denna sak. Betydande och omfattande utbyggnadsplaner torde också föreligga för det nya verket, sade hr. Jörnroth i en intervju december 1949.

TEXT o FOTO
BERTIL PETTERSSON