Fågelforsleden i snö

Fågelforsleden i snö, ett LONA-projekt mellan Västra och Östra lägret via Fågelforsdammen upp till Götaström och Dule bäck, en natur- och kulturkrönika i 21 bilder om blöt snö, tunn is och starka vindar.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, två dagar in i årets kortaste månad, nådens år 2019.

Lördag 18 maj eller lördagen den 25 maj 2019 mellan klockan 10.00–14.00 är det stor galainvigning av LONA-projektet Fågelsforsleden vid Götaströms järnbruk med guidning vid Fågelforsdammens kraftstation och naturligtvis med guidning vid platsen för det gamla järnbruket med mera.

Avvakta mer precist datum vilket kommer att annonseras i god tid innan i såväl tidningar som i sociala medier och naturligtvis – Hjärtligt välkomna om cirka 2,5-3 månader!

För några dagar sedan andades det vår, snö var borta, sånglärkor och sädgäss sträckte mot norr, snödropparna och enstaka vintergäck blommade.

På västkusten vid Grimsholmen blommade forsythian med full kraft och allt andades nya tider.

Men säg den lycka som varar för evigt, bara någon dag senare kom vintern tillbaka, och varför jag blev besviken och förvånad förstår jag inte för det är på dessa nordliga breddgrader fortfarande vinter klimatproblemen till trots.

Resultatet av ett antal timmars snöande blev mer än 12 centimeter kristalliserat vatten eller som man också säger blötsnö.

Vintern 2018-2019 har ju inte ännu varit någon rekordvinter vad det gäller snö och kyla i våra trakter men letar man efter rekord i historien kan det se ut som följer.

Den 29 januari år 1850 omkom 100 personer när ett kraftigt snöoväder drog in över Östergötland.

Apropå Smålands klimat så är vårt landskap Sveriges tredje största och har därtill en höjdskillnad på hela 377 meter, vilket innebär stora klimatskillnader.

Den 28 februari år 1926 uppmättes 327 centimeter snö i Kopparåsen cirka 110 kilometer nordväst om Kiruna i Lappland och det är det största uppmätta snödjupet i Sverige någonsin.

I januari är det i genomsnitt -4 grader på landskapets högsta punkt Tomtabacken, lika kallt som i Gävletrakten, medan det vid södra Kalmarsund bara är omkring -1 grader.

Än märkligare är att Tomtabacken i juli har en medeltemperatur på bara 14 grader, nästan på tiondelen samma som Jokkmokk vid polcirkeln, kustområdena i öster är ett par grader varmare, och hör till de varmaste i Sverige.

I december år 1966 och januari år 1967 föll stora mängder blötsnö längs Ångermanlandskusten, med elavbrott som följd och 190 centimeter snö uppmättes i Degersjö vid Stor-Degersjön, vilket är det hittills största snödjupet utanför fjällområdena.

Denna vinter var jag 8 år gammal och minns tydligt hur mycket snö som fanns även i Skillingaryd.

Den uppmätta årliga nederbördsmängden i Småland varierar i genomsnitt från 500 millimeter i Kalmartrakten och på Visingsö till det dubbla vid gränsen mot Halland.

Bilden visar arterna stor kvastmossa, ”Dicranum majus”, bergklomossa, ”Hypnum cupressiforme”, och gräsmossa, ”Hypnum rutabulum”, på nedre del av grov vårtbjörk i Östra lägret inom Skillingaryds skjutfält.

Den 31 december år 1970 ökade snödjupet från 0 till 80 centimeter på en dag i nordöstra Uppland.

I Målilla uppmättes 38,0 grader vid en extra observation klockan 14:00 den 29 juni år 1947 och en tangering av det svenska temperaturrekordet var därmed ett faktum.

Förutom värmerekordet för juni innehar olika platser i östra Småland de svenska värmerekorden för ytterligare fem månader, nämligen januari med 12,4 grader i Allgunnen den 5/1 år 1973, februari med 16,5 grader i Västervik och Ölvingstorp sydväst om Kalmar den 18/2 år 1961, mars med 22,2 grader i Oskarshamn och Sandbäckshult sydväst om Mönsterås den 30/3 år 1968, maj med 32,5 grader i Kalmar den 28/5 år 1892, dock delat med Kristianstad dagen innan, samt oktober med 24,5 grader i Oskarshamn den 9/10 år 1995.

Bilden visar arterna stor kvastmossa, ”Dicranum majus”, bergklomossa, ”Hypnum cupressiforme”, och gräsmossa, ”Hypnum rutabulum”, på nedre del av grov vårtbjörk i Östra lägret inom Skillingaryds skjutfält.

I januari och februari år 1976 uppmättes flera extrema snödjup, bland annat 232 centimeter i Björkede, väster om Lycksele, i södra Lappland.

Småland innehar också köldrekordet för Götaland och det sattes den 13-14 januari år 1918, då Lommaryd hade -38,5 grader.

Nästan lika kallt var det den 26-27 januari år 1942, då Ogestad, Lessebo och Oskarshamn hade -38,0 grader.

Noteringen i Oskarshamn är mycket anmärkningsvärd, eftersom staden ligger vid kusten.

Den 27-28 december år 1976 rasade en svår snöstorm i Götaland och sydligaste Svealand.

Den västra delen av Småland får i genomsnitt betydligt mer nederbörd än den östra beroende på att de förhärskande sydvästvindarna tvingar luften att stiga över Sydsvenska höglandet.

De största dygnsmängderna kan däremot likaväl förekomma i östra delen av Småland i samband med häftiga åskskurar eller att lågtryck passerar över Östersjön.

Mellan den 13-18 februari år 1979 rasade ett mycket kraftigt snöoväder som orsakade stort kaos i södra Skåne.

”Hela hus begravdes i snömassorna. Man fick gräva tunnlar metervis neråt i snön för att komma till taket. Bandvagnar och Mad Max-gäng i termobyxor patrullerade gatorna. Vi stoppade halm i kängorna och högg upp spånskivemöblerna för att elda med. Så var det”.

Den allra största dygnsmängden är 163,0 millimeter i Hinshult i Nybro kommun den 7 juli 2012.

I december år 2009 och i januari, februari och mars år 2010 var också väldigt snötunga månader i Sverige vilket påverkade samhället betydligt.

Augusti år 1945 är den nederbördsrikaste kalendermånaden i Småland med hela 347 millimeter i Ljungby.

I januari år 1985 drabbades Smålandskusten, södra Öland och sydöstra Gotland av kraftiga snöfall, med upp till 1 meter nysnö på 24 timmar.

Smålandskusten är utsatt för svåra snöfall i samband med ihållande nordostvind över isfritt hav och det värsta av dessa inträffade den 3-4 januari år 1985, och gav upp till en meter nysnö.

Enligt SMHIs kartläggning uppskattas snödjupet i trakten av Misterhult till som mest cirka 150 centimeter vid detta tillfälle.

Ett mycket utdraget snöfall inträffade under första hälften av januari år 1987, alltså bara två år efter Misterhultssnöfallet och då var snödjupet störst i Oskarshamn med 105 centimeter den 14 januari.

Båda dessa snöoväder orsakade naturligtvis enorma problem för trafiken.

Novemberstormen år 1995 var en snöstorm som slog hårt mot de södra delarna av Sverige och bland annat blev Göteborg helt förlamat av snöfallet.

Dagen blev en dag att skotta snö då skolorna stängdes i ovädret.

Men det kan även snöa våldsamt i inlandet och under ett mycket svårt snöoväder som kulminerade den 17 november år 1995 fick sålunda Ramsjöholm nordost om Huskvarna 75 centimeter snö.

Bilden visar en ung sångsvan, född sommaren år 2018, och inne på sitt andra kalendeår, en 2K-fågel.

Mellan den 4-12 december år 1998 var Gävleområdet totalt insnöat, med snödjup på upp till 1,8 meter.

Det största snödjup som uppmätts i Småland är 125 centimeter i Tranhult väster om Vaggeryd den 14 februari år 1977.

Ett snöfall som inträffade den 23 oktober år 1921 vållade närmast totalt bortfall i eldistributionen i norra Götaland och södra Svealand.

Den 18–19 oktober år 2002 gav ett lågtryck från Jylland ett ovanligt tidigt snöfall över inre Götaland, och nya snödjupsrekord för att vara i oktober sattes i Fägerhult vid Markaryd med 48 centimeter och Skara med 41 centimeter snö.

Anmärkningsvärt är ett snöfall som så sent som den 14 juni år 1982 gav upp till en decimeter snö i landskapets inre.

I december år 2009 samt i januari, februari och mars år 2010 drabbades södra Sverige återkommande av flera kraftiga snöoväder som skapade stora problem i trafiken och som också ledde till att ett stort antal tak rasade in på grund av tyngden från snön.

På vissa platser i landet slogs även nya rekord för snödjup.

Eftersom det blåser från väster när det stormar som värst i Sverige, är Småland något mindre utsatt än västkusten och sydkusten.

Att det kan blåsa hårt även vid västvindar blev smålänningarna dock varse den 8 januari år 2005, då vindbyar på upp till 33 meter per sekund noterades i både Växjö och Ljungby och vid detta tillfälle orsakades extremt omfattande skogsskador och avbrott i elförsörjningen och teletrafiken, orkanen Gudrun blev ett skrämmande minne.

Orkanen Gudrun var ett kraftigt lågtryck som den 8-9 januari år 2005 drog in från Atlanten och drabbade en stor del av Nordeuropa.

Det tyska meteorologiska institutet Deutscher Wetterdienst namngav stormen till Erwin varför detta namn också används i internationell rapportering om händelsen.

Vintern 2010-2011 i siffror, för andra året i rad har det varit en ovanligt kall vinter i Sverige.

Det mest utmärkande draget hos denna vinter var de mycket långa perioderna med fastlåst väderläge och total avsaknad av töväder.

I södra Götaland och norra Norrland var vintern 2010-2011 kallare än vintern 2009/10 och i övriga delar av landet var det något kallare förra året.

I Götaland och södra Svealand kom man i allmänhet inte upp i de delvis rekordstora snödjup som förekom året innan.

Denna vinter var det i stället delar av östra Norrland som uppvisat de mest extrema snöförhållandena.

Isutbredningen i Östersjön kulminerade den 25 februari år 2011 med en maximal isutbredning på drygt 300 000 kvadratkilometer och den var därmed större än förgående år och för övrigt den största sedan år 1987.

Vintern 2012-2013 bjöd inte på någon större väderdramatik och det mest händelserika var att våren lokalt anlände till Norrland medan det fortfarande var vinter i södra Sverige.

Orkanen eller stormen Per är naturligtvis heller inte att förglömma, den var ett kraftigt lågtryck som under söndagen den 14 januari år 2007 drabbade Götaland och Svealand. Blekinge, Halland, Småland, Västergötland, Östergötland, Öland och Gotland drabbades hårdast av vindarna, Skåne och Södermanland i något mindre omfattning, samt Värmland, Närke, Västmanland och Uppland till viss del.

Orkanbyar uppmättes längs Skagerraks och Kattegatts kuster, på Vänern, på Östersjön vid Hanö i söder till Roslagen i norr och stormbyar uppmättes över hela området även i inlandet, om än inte på varje mätstation, den högsta uppmätta vindbyhastighet var enligt SMHI 40 m/s på Hanö.

Som helhet var vintern 2013-2014 mild och stora delar av landet hade kortare period med snö och mindre snötäcke än normalt men undantag finns, i Dalafjällen och i delar av Lapplandsfjällen fanns mer snö än normalt.

Ett mer okänt problem för elförsörjningen orsakade stormen den 22 september år 1969, då piskades salt skum upp till havs och drev in över land, bland annat till Småland, där det avsattes på elledningarnas isolatorer med kortslutning som följd.

Större delen av landet hade mindre snö än normalt denna vinter 2014-2015 men i norra Norrland fanns dock mycket snö, på sina håll dubbelt så mycket som normalt och när snön smälte i maj och juni blev flödena höga i många vattendrag.

Hösten var mild och det dröjde länge innan vi fick något långvarigt snötäcke i landet, men i början av november fanns ett mer permanent snötäcke i norra Norrland.

Sedan dröjde det till mitten av december innan hela Norrland hade snötäcke och i mellandagarna fick även stora delar av södra Sverige snö, men den låg inte kvar så länge.

Under januari år 2015 föll en del snö och snötäcket byggdes på och i norra Norrland fanns mer snö än normalt för årstiden.

Även södra Sverige fick snö och i slutet av januari fanns ett snötäcke i stora delar av landet.

I Götaland låg snön kvar några veckor och under februari smälte den allt länge norrut.

I månadsskiftet februari-mars var det barmark i Götaland och södra Svealand men snömängderna i detta område var inte så stora och någon vårflod att tala om blev det inte i år.

Vintern 2015-2016 liknar mycket de senaste årens vintrar med generellt sett mindre snö än normalt men med relativt mycket snö i fjälltrakterna och i nordöstra Norrland smälte snön snabbt i maj och orsakade höga flöden i vattendragen.

Snösäsongen startade lite försiktigt i oktober med små mängder snö i fjälltrakterna och i slutet av november fanns snö i stora delar av Norrland och i norra Svealand.

Snö som föll längre söderut i landet blev kortvarig.

Liksom de senaste årens vintrar fluktuerar snötäcket under vintern 2016-2017 i de södra delarna av landet men i större delen av Norrland fylldes snötäcket på successivt till normalt vatteninnehåll.

I fjällkedjan var vatteninnehållet stort och snösäsongen blev lång.

Snösäsongen började i oktober i nordvästra Norrland och fjälltrakterna och i början av november var marken snötäckt i stora delar av Norrland och norra Svealand.

En hel del snö föll även i landets södra delar under början av månaden och runt den 10 november var landet till stor del snötäckt.

Mycket kraftiga snöfall gav upphov till ovanligt stort snödjup i bland annat Stockholm, Visby och Höglekardalen i Jämtland.

Omslag till blidväder smälte bort snön och från den 18 november var det i huvudsak barmark söder om Västerdalälven och under december förekom endast sporadiskt snötäcke i Götaland och södra Svealand.

I januari var vatteninnehållet i snön lågt eller mycket lågt i Götaland, delar av Svealand, Norrlandskutsen och i ett område runt Storsjön.

I fjällkedjan och i Södermanland var vatteninnehållet i snön över eller mycket över det normala.

Slutligen vintern 2017-2018 blev i genomsnitt mildare än normalt i större delen av landet men uppfattningen av vintern kan ha varit annorlunda beroende på två företeelser.

Det gäller dels den kalla eller mycket kalla avslutningen under den sista februariveckan, dels det mycket djupa och omfattande snötäcket i norra Sverige som byggdes upp redan i december.