Fågelforsleden och vårens tecken

Fågelforsleden och vårens tecken, utmed ett LONA-projekt mellan Västra och Östra lägret via Fågelforsdammen upp till Götaström och Dule bäck i Skillingaryd, en natur- och kulturkrönika i 25 bilder om vårens härliga tid.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, Långfredagen och Påsken, nådens år 2019.

Det närmar sig den stora dagen för invigningen av Fågelforsleden, LONA-projektet mellan Västra lägret och Östra lägret via Fågelforsdammen upp till Götaström och Dule bäck i Skillingaryd.

Hjärtligt välkomna till invigningen den 25 maj 2019, det kommer inte att sparas på energin och krutet, vilket man väl bör kunna säga som granne med Skillingaryds skjutfält.

Håll utkik på Vaggeryds kommuns hemsida och i pressen för vidare information lite längre fram!

Bilden visar en installation och konst eller bara nedskräpning av aluminiumburkar i ett träd.

Bilden visar en närbild på installationen och konsten eller, som sagt, bara på nedskräpning i naturen av aluminiumburkar i ett träd.

Det är nästan sommar i temperaturen vilket betyder runt tjugo plusgrader men i markerna är det fortfarande lite sent beroende på de mycket kalla nätterna som plågat oss i över en vecka.

Häng med för står detta väder sig kommer allt att gå fort i naturen

Installationen och konsten eller nedskräpningen är på tillbakavägen, 2 timmar senare, helt borta.

Många nya och vackert vitmålade fågelholkar finns nu uppsatta i träden runt Åhult, Ture på Åhults gamla hem, nu helt borta, bara minnen finns kvar med stor hjälp av en informationsskylt på platsen.

Platsen för skäggdoppingarnas häckning även i år 2019, hoppas att de får vara ifred från motorbåtar.

Skäggdoppingparet, ”Podiceps cristatus”, vid Götaströms golfbana, i Skillingaryd.

Skäggdoppingparet, ”Podiceps cristatus”, vid Götaströms golfbana, i Skillingaryd.

Skäggdoppingparet, ”Podiceps cristatus”, vid Götaströms golfbana, i Skillingaryd.

Kanadagåshanen står på vakt vid platsen för mangårdsbyggnaden vid Götaströms bruk av en mycket speciell anledning.

Kanadagåshonan glider tyst undan ner vid strandbrinken, äggen är förmodligen lagda här vid Götaströms bruk, därav hanens vaktbeteende.

Informationsskylten vid och om Götaströms bruk, här samlas vi när det är dags för invigningen av Fågelforsleden den 25 maj 2019.

Götaströms bruk och det gamla avträdet som verkligen pryder sin plats, både på platsen och i historien.

Visst vore det fint med en återuppbyggd träbro ut till ön som i forna dagar, då Götaströms bruk spelade en stor roll för bygden.

Skedand, ”Anas clypeata”, två hanar och en hona, min första observation i Fågelforsdammen någonsin.

Fåglarna låg invid stranden öster om Åhult, på motsatt sida vid den nya och fina grillplatsen, där fordom Ture på Åhults gamla stuga stod.

Dessa vackra fåglar hör vanligtvis hemma i de artrika slättsjöarna såsom Tåkern, Hornborgasjön och förr även vid Kävsjön, numera är detta dock en art i minskande, tyvärr.

Skedanden är en art i andfågelfamiljen ”Anatidae”, i underfamiljen simänder och den är mellan 44–52 centimeter lång.

Hanen har vit kropp med brun buk och grönt huvud medan honan är brunspräcklig, båda har dock blå vingfält och lång, skedformig näbb.

Arten häckar vid näringsrika sjöar och kuster i hela Holarktis, i Sverige framför allt i Göta- och Svealand.

Namnet skedand nämns för första gången omkring år 1786 men är säkert äldre än så, och förleden ”Sked” kommer av den säregna långa och breda näbben.

Arten skedand har även kallats slevand, slevtrut och leffeland.

Samma skedänder men nu fotograferade från söder, vid dammvallen invid Fågelforsdammens kraftstation.

Skedänderna återkommer till oss i april precis som dessa skedänder bevisar, men under augusti och september börjar flyttningen söderut ner mot södra Europa och ända ner till Kenya i Afrika.

Sålunda är skedanden en av de änder som flyttar längst söderut av våra änder och övervintrande skedänder är därför mycket ovanligt i våra trakter.

Stor svävfluga, ”Bombylius major”, är en tvåvinge i familjen svävflugor, på latin ”Bombyliidae”, detta exemplar är fotograferat vid dammvallen i söder invid Kraftstationen.

Stor svävfluga kan på avstånd påminna lite om en humla, med sin kraftigt behårade kropp och speciella flygsätt men på närmare håll ser man dock att den är en tvåvinge.

Den har också en påtagligt lång sugsnabel med en längd på mellan 7-12 millimeter.

Arten finns i tempererade områden i Europa, Nordamerika och delar av Asien och är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige.

Stor svävfluga kan som namnet antyder sväva, eller hovra som det också heter, framför blommor som de suger nektar av.

Man ser dem på våren under april och maj och den lägger ägg i närheten av bon av solitära bin och dess larv tar sig sedan in i solitärbiboet och parasiterar först på biets pollen och honungsförråd och senare på själva bi-larven.

Inte ens lager på lager av sprängsten kan besegra den biologiska mångfalden, här i formen av två stycken tussilago, ”Tussilago farfara”, som pressat sig upp i solen och förgyller världen ovanför.

Fiskmåsparet, ”Larus canus”, är på plats vid dammvallen för ännu en häckningssäsong i området, och jag säger välkommen hit!

Maskrosorna blommar redan, här en ogräsmaskros, ”Taraxacum sect. ruderalia” eller en benmaskros, ”Taraxacum pallidipes”, som den också kallas i vissa böcker.

Här växer den och blommar i den heta mikromiljön vid dammvallens gjutna betongkonstruktioner.

Det är verkligen ett krångligt och ännu ej ett helt utrett komplex detta med maskrosor, så jag gardera med ett kryss, som Putte Kock så ofta sa, bland annat när han tippade resultaten inför VM i fotboll i Sverige år 1958.