Fågelforsleden står redo

Fågelforsleden står redo, en natur- och kulturkrönika i 22 bilder tagna utmed leden 3 dagar innan invigningen, lördagen den 25 maj 2019 mellan klockan 10:00-14:00.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd tre dagar innan föreställningen börjar

Känn Er alla hjärtligt välkomna till invigningen av LONA-projektet Fågelforsleden lördagen den 25 maj 2019 mellan klockan 10:00-14:00 med själva invigningsceremonin klockan 12:00 vid platsen för det gamla järnbruket som existerade under åren 1689-1895, det vill säga en 220 år lång historia.

Bilden visar byggandet av en Smålandsgärdsgård vid Ture på Åhult.

Smålandsgärdsgården som är en långgärdsgård som är vanlig i Småland och delvis i angränsande län.

En smålandsgärdsgård är en ganska tät gärdsgård och har alltid slanor utav gran men störarna kan antingen vara av ene eller gran, här vid Åhult är de av ene.

Ofta är störarna på en smålandsgärdsgård lite kortare än på andra varianter av trägärdsgårdar.

Det kommer att bli magiskt vackert vid Tures Åhult alldeles vid kanten av Fågelforsdammen där Lagan stilla flyter som vanligt.

Kolgrillen vid Åhult.

Mat- och rastplatsen vid Åhult, låt oss alla hjälpas åt att hålla Fågelforsleden vacker och fri från skräp och skadegörelse för allas trevnad!

Mat- och rastplatsen vid Åhult kan också fungera som ett regnskydd.

Här vid Åhult ska man inte köra in med bilen! Respektera detta!

Den nya skylten vid Götaströms golfbana som säger ”Vattennära mötesplatser”.

Informationstavlan vid den nya skylten vid Götaströms golfbana presenterar området Fågelforsleden.

Nystädat och fint inför invigningen av Fågelforsleden vid det gamla järnbruket Götaström.

Nystädat och fint inför invigningen av Fågelforsleden vid det gamla järnbruket Götaström.

Nystädat och fint inför invigningen av Fågelforsleden vid det gamla järnbruket Götaström, ”fontänen” till vänster och ”Informationshuset” till höger.

Nystädat och fint inför invigningen av Fågelforsleden vid det gamla järnbruket Götaström även vid vägen ner till dammvallen och vid det nygamla avträdet.

Ännu en bild på ”Informationshuset” där man hittar 6 olika skyltar med information om vår lokala historia.

En kopparödla, kopparorm eller ormslå, ”Anguis fragilis”, som ringlade förbi är en art i familjen kopparödlor.

Den förekommer i stora delar av Europa, österut till Uralbergen, i Kaukasus, i delar av sydvästra Asien samt eventuellt i norra Afrika.

I Sverige förekommer den i Götaland och Svealand och längs norrlandskusten norrut till Västerbotten.

Kopparödlan saknar ben och kan bli upp till 50 centimeter lång och är i regel brun eller grå.

Kopparödlan lever i tät och fuktig markvegetation och bilden visar förmodligen en hona då fullvuxna hanar är mer enfärgat grå.

Kopparödlan lever ett undanskymt liv och påträffas bland annat på ljunghedar, på betesmarker och i skogsgläntor och den lever i huvudsak av sniglar och kan i fångenskap bli över 50 år gammal.

Arten föder utvecklade ungar, efter 2–3 månaders ”dräktighet”.

Var rädd om den, den är helt ofarlig, ta den inte i svansen för då släpper den svanstippen och det är inte bra att göra i onödan! Låt den helt enkelt vara ifred!

Bildens redan döda mört, ”Rutilus rutilus”, är en art i familjen karpfiskar som kan bli hela 45 centimeter lång, detta exemplar var kanske 10 centimeter lång, och är långsträckt med silverglänsande sidor, röda ögon och röda fenbaser och finns i söt- och brackvatten i hela Sverige.

Mörten finns, som redan sagts, i sötvatten och brackvatten i stora delar av Eurasien och är allmän i Sverige.

Arten lever i stim och är allätare, leken sker i april–juni och mört är viktig bytesfisk för rovfiskar och används också som agn och djurfoder, som matfisk numera endast lokalt i Östeuropa.

Bildens vargmjölk, ”Lycogala epidendron”, är en art i gruppen slemsvampar och förekommer allmänt under sommaren och hösten i hela Sverige på multnande ved, stubbar och dylikt.

Vargmjölk bildar centimeterstora, korallröda plasmodier och sporangierna, som bildas senare, är nästan klotrunda och mellan 0,5–1 centimeter i diameter och först röda, senare gråbruna.

De sitter ofta i grupper och sporpulvret är grårött. Ej matsvamp!

Mandelblomma, ”Saxifraga granulata”, är en flerårig ört som kan bli upp till fyra decimeter hög.

Stjälken är upprätt, hårig och har några få, strödda stjälkblad och en basal bladrosett.

”Också denna art uppträder nästan alltid i talrika stånd, icke sällan så talrika att den under våren kläder kalare sluttningar och marker nästan hvita med sina blommor, med hvilkas hvithet Styfmorsviolen rikare färgning då gerna omvexlar. F ö. sällskapar den vanligen med Fälttåg, Vårälskling, m.fl.”.

Ur ”Utkast till svenska växternas naturhistoria II” av C. F. Nyman år 1868.

Ängsviol, ”Viola canina”, är en flerårig ört med tunn slät jordstam varifrån det endast utgår örtartade stjälkar med blad och blommor, bladrosett saknas.

”Prof. Wahlenberg anser, att art-namnet canina (Hund-Viol) är gifvet för att utmärka, att Växten är mångformig såsom Hunden med dess talrika racer. Deremot säger D:r J. E.  Smith, att artnamnet skall tillkännagifva en grad af underlägsenhet hos Växten, förmodligen jemnförelsevis med Viola odorata”.

Ur ”Stockholms flora” av J. E. Wikström år 1840.